Hurra! Jag är visserligen segdeg, tröttilainen och en aning förkyld, men tillvaron är ändå helt underbart perfekt! Inget krånglar, helt enkelt! Helt utan anstränging från min sida löser sig saker av sig självt, ibland i sista sekunden, men på något otroligt sätt bara funkar livet utan kamp och krig för en gångs skull. Jag har bara små behagliga problem som att jag inte orkat ta itu med diskberget och dammsuga, och det är för sent att sätta igång maskiner nu, samt att min buss går väldigt tidigt imorgon. Inga problem alls, med andra ord.
Det blir buss, bus4you, för jag kan inte unna mig dyra resor om jag ska ha vackra skor, gå på Forever young och på crasharna när de spelar här i stan… Socpengarna fick jag in idag, har inte fått något brev därifrån vilket är skumt, så jag förväntade mig att det skulle dröja och bli problematiskt, men nope, pengarna fanns där på kontot ändå! Och reseplaneringen går fint, bra tajming med folk, nåt att hitta på varje dag men inte för stressigt, som kloka moder L sa, man ska bara göra en sak om dagen, och det lever jag ju vanligtvis efter, men när jag är bortrest brukar jag råka klämma in lite för mycket…
Är framme i Sthlm strax före elva imorgon, sen är min dygnsrytm helt och hållet omvänd nu, så det blir väl att dumpa packning i Bandhagen, proviantera i Högdalen och sen sova en stund. Och ta kvällen som den kommer. Torsdag Uppsala, fredag träffa TA (evigheter sen), lördag bror och sen en till killkompis… Ev träffa MS nån gång.. Sen vet jag inte om jag åker hem på söndagen eller bokar om mötet jag har här hemma på måndagen så jag kan stanna ett par dar till. Kanske bäst att boka om mötet i vilket fall som helst förresten, för det måste ju göras på kontorstid. Jag är inte direkt rik, men jag har råd med mat och resor, tänkte köpa en bibba vin och om jag går ut så finns det ju billiga trevliga ställen typ mitt älskade Anchor, och så SKORNA i Uppsala då… Plus lite fika och kanske nån billig småshopping… Räkningar, konsertbiljetter till linköping och sen är jag pank igen, men vad gör det liksom? Då är ändå semestern slut.
Romanjobbet är så gott som avklarat också, en annan kille med mer tid och ork har tagit över. Jag har sagt att jag givetvis gärna svarar på frågor och funderingar, men inget mer sitta och skriva in sida efter sida på datorn och paja armen… Så skönt! För de var ändå nöjda, jag tycker själv att jag gjort ett bra jobb efter förutsättningarna.
Ska bli mys att rå om sig själv i Bandhagen! Det är najs att vara där med S också, men lägenheten är.. 14 eller 18 kvadrat, nåt av det, så det är ju lite trångt…
Fibron har varit väldigt lindrig på sistone också. Förmodligen för att jag växlat bra mellan aktivitet och vila, varken överansträngt mig eller varit passiv. Och med den tropiska värmen försvann den ständiga huvudvärken. Min “böldpest” är antingen svinkoppor eller munherpes, är inte helt fri från den än, men medicien hjälper så om några dagar kanske den inte syns längre hoppas jag. Känner mig inte som ett monster längre iallafall.
Och inspirationen! Den flödar som ett vattenfall! Fast mest som lösryckta idéer och spånande, men det är ju det som är den största delen av författandet…
Nu ska jag pejja räkningar och fortsätta packa, och hålla tummarna för att flytet fortsätter… Mr White kommer med till Sthlm, så jag bloggar väl nåt där. Men, det är ju mer sporadiskt numera, när jag håller på så mycket med text ändå så orkar jag inte skriva fyra inlägg om dagen som jag gjorde förr…
Men det är härligt att från hjärtat kunna skriva positiva inlägg!
Nu ska ni få höra något märkligt och häpnadsväckande! Jag är… lycklig! Visserligen på ett lite vemodigt sätt och helt säkert högst tillfälligt, men jag är inne på den femte dagen av bra mående och det är helt fukkin jefla otroligt! Och nog fan är jag värd det efter hur jag mått de senaste månaderna…
Miljöombyte gör underverk, och fina människor och gott vin gör en glad, sen dessutom shopping och att bli lite bortskämd med att få maten serverad och sånt, då når man fram till lyckan!
Intervjun gick helt okej, visst var jag nervös och kände mig lite oproffsig, men jodå, han jag intervjuade var jättetrevlig och även om det inte var så mycket nytt jag fick reda på (fast lite grann) så fick jag en del saker bekräftade vilket är mycket bra. Vill inte ägna mig åt spekulationer. Sorry att jag inte kan berätta mer om projektet, men en vacker dag så…
Sen, då på tisdagen, kom J och S med sällskap ner till Ankaret, hade en rolig kväll, första gången jag festade till det sen i maj tror jag, och skitkul att vi alla träffades tillsammans, det var länge sen… I onsdags vidare till E i Uppsala, vi vandrade över så många broar vi bara orkade, åt gott, drack vin, shoppade… Jag hittade de vackraste skor jag någonsin sett! Hade inte råd med dem då men jag har lagt undan dem, ety: jag återvänder till Stockholm och Uppsala redan om några dagar! =) Mådde så himla bra där, så jag är i princip bara hemma och fixar nödvändigheter och väntar på pengar, bidrog med en slant till S hyra i Bandhagen, så jag har den till låns nu hela den här veckan som kommer.
Men åter till resan jag kommit hem ifrån… Uppsala. Från E turnerade jag vidare till underbara L, och hennes hus på landet där utanför. Mer shopping, och jättefina presenter! Och så kom man till ett litet paradis, ett riktigt konstnärshem, och det var så… D kändes så nära. Närvarande. Och även fast man aldrig kommer ifrån sorgen, så kan det vara underbart att minnas också. Som att se hans boots och halsband, som jag sett och rört vid förr, då han hade dem på sig… Väldigt känslosamt var det. På ett konstruktivt sätt!
Ja och sen åkte jag hem igår, direkt till päronen där bror med familj var, krama på brorsdöttrarna ett par timmar och sen HÄM! Skönt som fan att komma hem hur bra man än har haft det… Men typ på tisdag eller nåt bär det iväg igen, och det ska bli lika härligt det. Sen kan jag leva på det här länge, länge… Får jag bara några lyckliga veckor om året så kan jag stå ut med att må skit för det mesta, när man vet att det kommer fler lyckliga dagar så kan man försonas med att kämpa sig igenom de olyckliga.
Jag har massa roliga saker i huvet, men det är ju så att man har störst behov att skriva av sig när man mår dåligt, så det här får räcka för tillfället. Vill bara skrika ut till världen att även jag är glad och lycklig och harmonisk ibland! Och att det är ljuvligt underbart.
Det är verkligen livsfarligt att börja försöka ställa diagnoser på sig själv på nätet.. om man har minsta lilla hypokondriska drag åtminstone. Jag har varenda sjukdom som jag kan komma på plus ett gäng andra som jag inte visste fanns! =0 Såna där diffusa symtom som jag har, typ trötthet, darrningar, sömnproblem, hudutslag… Alltid stämmer åtminstone hälften in! Men jag insåg till slut att det är bäst att jag slutar forska på egen hand innan jag lyckas skaffa mig cancer, så nu sitter jag och väntar på telefonsamtal från vårdcentralen. Jag har en sån där allmän känsla av att något är fel. Främst ska jag kolla om det är munsår jag har fått eller nån annan skit, men så tänkte jag passa på att fråga om viktnedgång och hög puls och skit. Ska ringa och höra om jag fått svar på blodprov också men det är till ett annat ställe så först måste jag vänta på att de ringer upp mig från vårdcentralen. Usch jag tror inte jag kan beskriva hur mycket jag hatar att vänta på telefonsamtal. Sitter på helspänn och aktivt bara väntar, helt idiotiskt. Just det där att veta att när som helst kommer ett jobbigt ljud och jag måste vara skärpt och samla tankarna på en sekund då. Jag hoppar alltid högt av telefonsignaler också, brukar ha mobben på ljudlöst för det mesta så att jag kan koppla av lite. Så… rrrriiing nu då så jag kan somna om en liten stund sen!
Tåget gick visst inte förrän 14.58 så jag har rätt gott om tid. Nu blir det en natt i sthlm trots allt, träffa J och S, ska bli najs! Har velat fram och tillbaka som en jävla gnu, men jag TROR att jag har bestämt mig nu…
Ser fram emot att åka iväg men är samtidigt ett totalt ångestvrak. Men jag kommer ju inte att dö av det, även om det känns så, och om jag var lite sansad och logisk skulle jag nog komma på att alla katastroftankar är obefogade. Men det där med stress och skumma hälsoproblem man inte känner igen (min puls är verkligen skyhög 24/7, det kan inte vara bra) äter sig in i själen och tar över, förnuft har man inte mycket nytta av liksom. Jag är inte ens deppig, bara hypernervös. Ganska glad tillochmed, egentligen, om inte om hade varit…
Lämnar datorn hemma så jag har en sak mindre att hålla reda på, så jag skriver väl igen på fredag eller nåt kanske. Då har jag förhoppningsvis något att skriva om också. Puss tills dess!
Diktafon, heter det! Jag har sökt efter ordet i månader.. Vill ha en sån! Jag kan ju inte anteckna och lyssna samtidigt och har alldeles för dåligt minne. Men jag har inte råd att köpa en tills imorgon, de verkar kosta mellan 500-1000 spänn och det har jag inte till övers. Förutom till intervjuer vore det ju egentligen skitsmidigt att prata in textmanus och idéer, typ när man är ute och går eller nåt, men jag skulle känna mig så sjukt löjlig… skulle inte ens palla att ha en handsfree mobbe, det sitter på nåt sätt i ryggraden att det är knäppt att gå omkring och prata med sig själv.
Öhhh… jag hade tänkt gå upp klockan åtta… somnade då istället och gick upp nu. Inte bra. Skulle ha fikat med MH men istället för att stressa så tar vi det i helgen. Känner mig tråkig men jag är så jefla trött.
Sätta på en diskmaskin, tvätta håret, fixa socpapper, gå till apoteket, hämta ut grej på posten, se om det finns någon tvättid, dammsuga, packa… Med mera. Man kan ju vilja somna om för mindre!
Wow, idag kan man ju vistas utomhus utan att bli svimfärdig eller må illa! Fantastiskt. Riktigt skönt väder tillochmed, mer sånt tack!
Jag anar att mitt arbete med romanredigeringen är långt ifrån över, men… kan jag snälla få en paus nu och inte behöva tänka på det på ett slag, please…? För nu har jag fått iväg hela den första korrekturen iallafall, till slut! Herrejösses, jag har definitivt lärt mig en läxa och ska aldrig mer ta på mig såna här jobb utan att tänka efter ordentligt och beräkna hur lång tid det kommer att ta först. Jag är löjligt plikttrogen och generös dock, jag förväntar mig liksom inte ens att jag ska få betalt för att jobba… Men ja, hade det här varit normal korrläsning så skulle det ju varit en tårtbit, scheisse, vad jag har tragglat med den här texten för att göra den begriplig. Nej bort ur tankarna, nu vill jag bara förtränga den där romanens existens så länge det går…
Fuck, jag törs fortfarande inte gå ut och jag skulle scanna in och maila över slutet på romanen idag ju… Vilket jag måste göra hos mor och far, och de är bortresta så då måste jag promenera tvärs igenom stan…Det skulle inte vara kul att stöta på någon man kände med de här bölderna! Vill inte visa mig för folk jag inte känner heller, faktiskt. Folk säger att man inte ska vara så nojjig, men om man promenerar omkring ett slag och tittar på folk, så ser jag aldrig någon med defekter i ansiktet, inga sår, inte minsta finne knappt, och om folk har det så sminkar de över det väl. Om det nu är för att Linkping är en sån jävla snobbstad vet jag inte, men antingen har alla perfekt hy alltid (jämfört med mig iaf, dvs inget som syns annat än på nära håll) eller också gör dee som jag och sitter hemma och skäms när de inte har det. Plåster kan man inte heller ha i ansiktet, inte en jävel har det någonsin. Hemskt hemskt hemskt! Och hur jag ska våga visa mig på ankaret på tisdag, när jag förutom detta dessutom fortfarande haltar när jag går och min folkskygghet är värre än på länge, det är mig en gåta… Jag kan leva med om folk tycker att jag är psycho, tråkig, puckad elelr vad som helst, men inte att de reagerar på att jag har äcklig hy… Okej min vanliga torra öda hy kring ögonen och sånt kan jag leva med, men den är inte äcklig på samma sätt, inget var eller sånt ohygieniskt…
Förmodligen överdriver jag hur illa det är liiite grann, men det är såhär det känns… och det är svårt att få ett ärligt svar på hur pass jävligt det ser ut också.
Anyways, bara fyra sidor kvar att redigera nu, fast sen kommer ju kruxet med föflyttning.. Får ta mig samman typvid sex på morgonen eller nåt och hoppas på att alla andra sover då. Även om jag hade hy som en nyfödd bebis har jag fått tillfälligt återfall i min sociala fobi ändå, så jag är jvligt mycket nervvrak över att åka till Sthlm och Uppsala. Centralen! Det läskigaste stället av alla… Och jag har haft för mycket ångest för att förnya min ångestdämpande medicin, sånt är ju smidigt… Äsch, bara att skratta åt eländet, jag vet åtminstone att det går över förr eller senare men det hjälper tyvärr inte just nu…
Ska till the one and only leopardmamma på tisdag kväll! Mycket trevligt… Fast jag alltid hör en arg leopard i bakhuvet, han var jävligt mån om att hålla sina världar åtskilda… Sen ska jag hälsa på E ett par dagar. Men allra först, intervjun… Scheisse, jag har mycket att göra om jag ska göra saker ordentligt. Borde verkligen förnya mediciner och sånt, måste köpa tågbiljetter, förbereda frågor, samla ihop anteckningar, tvätta(! kom jag på nu) och så måste jag verkligen städa för jag vill inte mötas av bananflugor när jag kommer hem och nu är det väl rötmånad… Har bara hällt på diskmedel på allt som måste handdiskas och det var inte direkt igår som jag dammsög… Och det är ännu mer saker, och alldeles för lite tid. Hämta ut tjafs på posten och fixa bankgrejs, posta soc… Mår inte toppen direkt och dygnsrytm har jag ju ingen vilket är skitjobbigt när man ska hälsa på folk. Men först och främst och viktigast: få iväg romanändringarna och få ordningpå mitt jävla fejs så jag vågar gå ut!
Vilken jävla kass sommar det varit hittills! Och semester? Jag måste redigera och skicka iväg de sista åtta sidorna nu i helgen, och sen ska jag göra en intervju tills på tisdag som jag inte hunnit förbereda mig för alls (eller, jag har försökt men då bara blivit mer förvirrad och fått panik)… Och nu, sen i torsdags eftermiddag fram tills nu, har jag haft Megamigränen Maggan. Mina migränanfall brukar vanligtvis gå över efter ett dygn, men inte nu… Skyller på värmen. Som sagt, den är bara äcklig, men det fattar inte blåsta svenskar som sätter likhetstecken mellan varmt och fint väder. Vad är det som är så fint med solsting och marknära ozon? I andra länder går man ut med varningar när det blir såna här extrema värmeböljor, här sticker alla ut och exponerar sig för det så mycket som möjligt istället… Men inte jag. Teven är min bästa kompis fram tills att temperaturen kryper ner under 30 grader åtminstone. Men jag längtar verkligen efter normalt sommarväder och att vara ute och glassa! Fast utan att hjärna ska börja koka efter fem minuter liksom. Det är inte som tropisk värme här heller, den går det att anpassa sig till och jag har aldrig mått så bra som efter en månad i Thailand, det har väl med högtryck och lågtryck och whatever att göra, jag vet inte riktigt men för att sammanfatta det hela: är jag ensam om att må piss av den här hettan eller?
Aaaahh, det var skönt att få ur sig det där! Vill inte klaga inför folk som faktiskt njuter och börja påminna dem om klimatförändringar och skit, men läsning här sker på egen risk.
Hmm, ja, sen sist har jag bara haft migrän typ.. lite i vågor, trodde det var på väg att gå över men sen tog den nya krafter, så jag har inte varit totalt däckad hela tiden iallafall utan lyckats se några filmer och så… På sätt och vis skönt att slappa järnet, men jag kan inte låta bli att räkna ner dagarna av min semester, tänka på att det redan gått över en vecka utan att jag gjort ett skit.
Nåja, på tisdag ska det väl bli ändring på det, men nu litar jag inte på min hälsa riktigt, törs inte utgå från att jag kommer vara frisk.. Och må min böldpest gå över! Igår var den ritigt riktigt vidrig, det är den nu med men den är på väg att läka tror jag. Åtminstone bra att den tajmade migränen, för jag vågar inte visa mig utomhus när jag ser ut såhär..
Nåja, man kanske kan ha skoj även efter att semestern är slut? Det är ju inte direkt som att min chef är omöjlig med att byta dagar om jag skulle vilja resa bort till exempel…
Shit… Jag har fått både värmeslag 0ch böldpest! =( Måste nog ta mig samman och gå till läkare för min hy, för det här är inga vanliga finnar utan en riktigt otäck infektion. Blir lite orolig över vad det är faktiskt… biverkning av adhd-medsen? Vill bli av med skiten fort! Törs inte visa mig bland folk jue…
Men stackars mor och far fick stå ut med mig igår när jag var stressmarodören från helvetet typ, slet som en gnu hela dagen med romanredigeringen och sen tog det två timmar att scanna in, skriva ut och maila iväg allt hemma hos mor och far.. Och jag fick totalt dampryck på min far och skrek och härjade när han började komma med sina hopplösa “arbetsbesparande idéer”, han är så sjukt långsam ibland och kan inte riktigt fatta om man säger att “nej nu gör jag som jag hade tänkt” och jag hade inte tid med en debatt i snigelfart så… jag blev en bitch. Men jag bad om ursäkt sen såklart, och de vet hur jag är, att det bara är för att jag inte pallar stress, inget personligt mot dem.
Ja och i stressen glömmer man att äta och så märker man plötsligt, typ som nu när jag gick till brevlådan, att man är helt svimfärdig och kommer på att just det mat kanske man skulle ha… Och jag är som sagt anorektiskt mager just nu men har noll aptit i värmen, så jag väntar på pizza nu (att äta är däremot lättare än att laga mat)… Jag lär väl vara rätt ensam om att beställa hem pizza i 30 graders värme skulle jag tro, men även om jag inte hade böldpest att skämmas för så vill jag ändå inte vistas utomhus, jag mår inte bra av det här vädret…
Skulle träffat E idag men hennes bebbe var ömklig så vi tar det i hegen istället vilket passade mig fint, sovit har man ju inte gjort mycket direkt och näe,jag vill bara sitta hemma och sunka idag… Som sagt, jag jobbade stenhårt hela dagen igår, och det känns.
Hjälp! Vad gör Ofelia efter att hon samlat ihop alla papper med ändringar, många många timmars arbete, som hon ska scanna in imorgon? Jo, hon går och svalkar sig genom att blöta ner håret, och sen kastar hon en våt handduk över högen med papper… K0m undan nästan med bara förskräckelsen, tuschanteckningarna på de översta bladen lite utsmetade bara men shit, man får inte vara såhär klantig! Ren slump att jag märkte det också, hade lika gärna kunnat låta dem ligga under den blöta handduken hela natten och sen haft allt mitt jobb bortsuddat imorgon… Ryser vid tanken! Dags att sluta jobba för natten när man lyckas med sånt tror jag bestämt… Och romanen måste få torka så jag har inte så mycket val… =/ Skulle brutit ihop om det blivit värre förstört! Sen är nog mina anteckningar oläsbara för någon annan än mig själv är jag rädd, men jag känner igen mina kantiga kråkfötter iallafall. Gjorde ett försök att göra snyggare anteckningar men jag kan inte skriva läsligt hur jag än anstränger mig, inte smått och läsligt åtminstone. Och så använder jag en massa egna hemmagjorda tecken när jag korrläser också, så hmmm, jag betvivlar att det kommer räcka med att jag bara skickar anteckningarna. =( Men men, jag har en tendens att överdriva såna där saker jag har komplex över. Fast just handstilen brukar folk kommentera faktiskt… Hjääälp jag skäms…! Och det vore ju en snygg ursäkt: “sorry men romanen blev våt”.
Jag borde nog sova. Men det är för jävla varmt och nu triggades min prestationsångest och textstress igång igen… Jag kan ju inte lita på mig själv ju, en vacker dag kommer jag bränna ner huset av ren klantighet… Såna där saker gör jag helt omedvetet, när jag tänker på något annat. Det är därför jag alltid tappar bort grejer, jag kan tappa nåt jag har i handen för att jag glömmer att jag håller i det liksom.
Blä jag hade förträngt alla jobbgrejer och sånt riktigt effektivt fram tills idag… Är så rädd att göra folk besvikna och arga när jag är försenad och strular till saker. Vetifan varför när jag ändå jobbar gratis, men min plikttrogenhet är nästan sjuklig, att nån inte skulle vara nöjd med mitt jobb och tycka att jag är oansvarig är totalt ångestframkallande. Och att ställa in saker och sånt, göra mina kompisar besvikna eller vad som helst, allt det där är så himla hemskt. Jag är helt livrädd för att folk ska bli arga när jag gör mitt bästa, jag tar det som att jag är alltigenom värdelös och det nog är bäst för alla om jag sätter ett skott i pannan typ. Gaaaaahh ångest ångest är min arvedel… Mor har forskat vidare och jo, vi ÄR släkt med Dan Andersson, på ytterst långt håll. Men jag skryter om det ändå, han är cool…. Var cool.
Lugna ner mig och försöka sova… Men jag målar upp skräckscenarion om att jag råkar slänga mina viktiga papper i soptunnan eller att jag ska få ett rasande mail om att jag har den fulaste handstil som världen någonsin skådat eller något i den stilen… Hugah, ska vara ärligt försiktig med att ta på mig extra jobb i framtiden, jag har för klena nerver.
Yes!! Jag kan skicka resten av ändringarna i romanen handskrivna och kladdiga som de är! Måste kolla igenom dem och se vad som behöver förtydligas och se om jag missat något, men jag kan nog bli klar med det tills imorgon. Sen blir det väl en omgång till men det är en tårtbit jämfört med att sitta och skriva in. Känns lite onödigt att jag suttit och tragglat så mycket med det men har nog haft lite nytta av det ändå för man tänker till en extra gång då man skriver in, nu får jag försöka tänka till en extra gång ändå dock.Frågan är om jag ändå ska fortsätta med att skriva in, inför nästa omgång? Även om det nu går att läsa min handstil vet jag hur lätt det är att missa något eller skriva fel, så jag räknar med att korrläsa även efter att.. kunden(?).. uppdragsgivaren.. skrivit rent det jag gjort nu. Det vore en fördel i min wannabe bransch om jag hade en snygg och läslig handstil… Och så borde jag lära mig stenografi! Och så vill jag ha en bandare när jag gör intervjuer, ska undersöka utbudet på Claes Ohlsson och se om det finns någon billig variant. Jag har ju guldfiskminne verkligen, och helst ska man ju koncentrera sig på annat än att anteckna när man intervjuar (fast någon observant journalist i Strageklass kommer jag aldrig att bli).
Sa till S idag att jag är mer inne på att fokusera på jobb typ det närmsta året än att leta kärlek och ragga karlar, och det är nog sant. Skulle the love of my life hitta mig skulle jag visserligen inte klaga, men jag orkar inte leta. Fast fukk, jag är lite kärlekskrank måste jag erkänna, har varit vädigt tomt på den fronten väldigt länge vilket inte är så konstigt. Men varför måste det alltid vara jag som ska ta initiativ undrar jag… Fast hmm jag dissar folk som raggar för uppenbart iofs. Krångligt det dära.
Ja jag har min älskade Mr white nu, men jeflar, vad liten han är! man vande ig vid det efter ett slag, men nu känns det verkligen som att sitta med en leksaksdator. Det var visst mamma somupptäckte hurden gick att fixa, 1-0 för mamma vs databutiksnubbarna. 1500 spänn att laga? Hade de sagt 2-300 istället skulle jag ju ha lämnat in den, det gör man ju inte närdet kosttar över hälften av vad den kostade som ny. Fast jag antar att de tjänar på att lura i puckon som mig att det är svårt att laga s vi köper nya datorer som pajjar direkt…
Vill ha en ny dator i vilket fall som helst, en stor hemmadator att lagra grejer på, ochså kan jag ha en liten miniaptop för att resa med eller ha att ligga i soffan och surfa med. En arbetsplats och en nöjesdator, typ. Vet inte ur länge Whitey håller nu, men verkar han klara sig ett slag till kanske jag skulle börja leta efter den där stora hemmadatorn… Måste spara ner allt härifrån till den externa hårddisken nu däremot för den kan ju paja när som helst och då vill jag inte gräma mig över att jag varit en klant och inte gjort backup. Visserligen har jag inte så mycket viktigt på den här datorn, men de flesta foton från det senaste året och så.
Det blev bara en snabbfika med S, men som vi sa, bättre än inget. Det är ju inte så himla spännande att fika egentligen, men det är det smidigaste om man inte vill att en hel dag ska gå åt… Mina vänner är ju superviktiga egentligen men jag har tvingats att försumma dem, så nu vill jag träffa dem så mycket som möjligt. Hon frågade om jag varit ute och festat nog och jag kände mig helt ställd, jag har typ glömt bort att alkohol och uteliv existerar. Idag tänkte jag till och med att jag borde köpa vin, men jag hade ingen lust utan skyndade mig hellre hem för det var mitt i åska och skyfall… Fika, festa… varför känns det som att det är de enda alternativen som finns? Men jag ska iaf släpa med S på kräkdajjet här i linköping i augusti, hon får det i egoistisk födelsedgspresent från mig… 
Hon kommer nog att gilla dem och tycka det är kul iofs men jag gissar att hon inte tycker att det är värt att lägga 200 spänn på… Men när det är dags för den spelningen är min semester redan slutt… Börjar bli dags för lite action, om jag nu sparar en himla massa timmar och armbelastning genom att lämna mina handskrivna anteckningar så tror jag faktiskt att jag är redo för äventyr typ nu.
