Ofelia Eriksson

Archive for the ‘Allmänt’ Category

Feber

BLÄÄÄÄÄ! Jag glömde visst att ta i trä och nu är jag helsjuk, med feberfrossa och huvudvärk och sånt tjafs. Fast med små fönster när panodilen verkar som bäst då jag orkar sitta vid datorn och så. Det är visserligen lite småintressant att följa vad ens yra förvirrade hjärna hittar på, men nu börjar jag ändå bli rejält uttråkad. Men, för att vara positiv (vilket man alltid måste vara när man bloggar verkar det som) så betyder väl feber att kroppen bekämpar infektionen.

Och jag har världens bästa föräldrar! Snart kommer de hit med pizza! =) Gött som fan när man inte orkar laga mat! Och annars också. Pizza och glass, det är vad jag borde leva på för att gå upp i vikt.

Dietisten ringde idag men det var fel dietist jag hade fått numret av så jag får försöka igen på måndag. Fast typiskt nog, nu när jag slutat anstränga mig för att gå upp i vikt tror jag faktiskt att jag har gått upp lite. Är lite mjuk om magen! =)

Hade jag mått bättre idag skulle det ha blivit en sväng till Ikea. Har sett ut massa bra och billiga grejer i Ikeakatalogen, för mindre än 150 spänn får jag flera lampor, laptopstöd, ljusstakar, ramar och.. nånting mer, vad det nu var. Bra skit. Kunde man rösta på Ikea i valet skulle jag göra det! De har genialiska nyskapande lösningar, koll på finanserna, miljöengagemang - mer än vad man kan säga om sossemoderaterna och de andra riksdagspartierna.

Well, nu kommer mor och far när som helst, toodles!

Plötsligt händer det

Ibland när minst anar det inträffar de plötsligt, de där små glimrande tillfällena som förgyller livet! Som när…. Andy McCoys brorsa bjuder in till sitt lag i Mafia Wars!! :P  Nu är jag tyvärr inte så himla intresserad av facebook spel då, men det känns ändå rätt stort och vackert på nåt sätt va… (Man måste nog vara Hanoimänniska för att förstå storheten däremot)

 

Träning var inplanerat idag men det är ju inte så  lämpligt när man har en infektion i kroppen så nu har jag avbokat det, och sitter och funderar över vad man kan ta sig för här hemma när man är sådär halvsjuk. Skittrött och allmänt under isen är jag, men feber har jag sluppit, skönt nog. Det kan nog bli en del tröstätande av choklad och att slöglo på film kanske…!

Velig om valet

Penicillin i tio dagar blev doktorns dom. Fast det är en chansning, hon kunde inte avgöra vad jag har för infektion, om det är lymfkörtlar eller spottkörteln. Men nåja, jag är lättad för tillfället iallafall! =)

Hade en hetsig politisk diskussion med min far igår (okejrå, mest monolog från min sida haha) såhär i valtider. Jag var väldigt besserwisser till en början men lyckades på nåt sätt göra mig själv förvirrad och mer osäker på hur jag ska rösta. Pest/kolera, kolera/pest, liksom? Eller kanske lepra? Pappa undrade om inte jag skulle engagera mig politiskt, och han har ju en poäng, men det  finns inget parti som jag delar tillräckligt mycket åsikter med för att kunna representera och stå för. Jag tycker å andra sidan att far gärna skulle få bli politiker, han och jag kommer inte alltid till samma slutsatser, men vi resonerar på samma sätt och har de grundläggande värderingarna gemensamt. Och i min familj är det inte så enkelt att jag är indoktrinerad sen barndomen, det har snarare varit tvärtom, jag och  mina syskon som varit politiskt engagerade, och mor och far har lyssnat på oss och tagit till sig vad vi har sagt (och såväl rött och blått som grönt har funnits representerat). Är det någonting jag är tacksam för när det gäller min uppfostran är det den politiska toleransen och engagemanget, och att man alltid debatterat saker, utan att bråka. Vi hade familjeråd där man fick rösträtt när man var fem, liksom. Väldigt vettigt. Och min allmänbildning kommer till stor del från det genialiska draget att låta mig vara uppe längre på kvällarna om jag såg på nyheterna. Det enda negativa med det är frustrationen jag känner nu, när det känns helt omöjligt att göra ett val, eftersom alternativen är så kassa, men att inte bry sig går inte heller, det sitter i ryggmärgen att man ska rösta och jag skulle väl känna mig ungefär som en syndande katolik eller nåt om jag lät bli… Men hur fanken ska jag rösta för att försvara miljön, integriteten, neutraliteten, välfärden och jämställdheten? Äsch det kommer bli Miljöpartiet som vanligt, men jag är långt ifrån nöjd med dem. Jag har mer respekt för Piratpartiet, men jag kan nog inte rösta blankt i alla frågor utom integriteten när det väl kommer till kritan. Hur resonerar ni? Obs! Undrar inte så mycket vad ni ska rösta på och tycker i enskilda sakfrågor, mer hur ni tänker för att komma fram till era åsikter.

Kanske gör jag det enkelt för mig och förhandsröstar, så att jag kan lägga grubblandet åt sidan sen.

Schizad vampyr

Fan vad jag känner mig duktig! Nu när jag väl har min dator och bredband och allt, så har jag klantat bort min kod till mitt nya bankkort. Antingen är det den gamla jag har (som jag isf klantat bort en gång redan och skaffat ett nytt efter dess) eller också har det gått för lång tid innan jag fick röven ur. Och det är även jävligt duktigt att jag sätter mig med sånt klockan fyra på natten när klockan ringer vid åtta… Har varit extremt trött hela helgen, ända tills nu vid midnatt ungefär, då jag egentligen borde ha gått och lagt mig. Men när man väl känner sig vaken för första gången på några dagar så känns det rätt knasigt att försöka somna.

Får väl se hur det blir med att träffa M, förmodligen somnar jag väl ungefär när jag hade tänkt åka iväg… Fast jag läste om människans inre klocka nyligen och kom fram till att mitt biologiska dygn är nog inte i närheten av 24 timmar (23-25 var normal variation tror jag) utan snarare typ… 36 kanske? Utan överdrift. Det är inte det minsta naturligt för mig att följa klockdygnet. Och det gör mig galen! Inte så mycket för att jag gentligen lider av det, men eftersom det sabbar allting som gäller planer och att passa tider, och att vara anpassad till när affärer och annat är öppet. Och nu när jag jobbar, även fast det är så lite, så tär det mycket för att de dagarna kan jag inte göra som kroppen vill. Sen fixar jag inte fler inbokade saker, för jag lyckas aldrig tajma in saker när jag råkar vara pigg… När jag blir diktator ska alla normala människor få anpassa sig efter oss vampyrer istället!

Bökar på med mitt skrivbord här, men hur mycket papper jag än slänger försvinner inte pappersbergen. Visst, jag skriver och har mina kollegieblock och ibland lite jobbgrejor och så, men jag fattar ändå inte hur jag kan förbruka så satans mycket papper, och jag fattar inte vart andra gör av sina. Är folk så duktiga att de har pärmar för viktiga papper som de rensar kontinuerligt? Jag fick lust att skriva på mitt projekt, men insåg att det viktigaste jag har att göra med det projektet just nu är att skaffa mig en fungerande arbetsplats. Sen ska jag gå till bilbioteket någon vacker dag snart (då jag råkar vara vaken när de har öppet) och göra lite research, tror jag. Och låna böcker! Tror att det officiellt är höst nu, alldeles för tidigt men jag har redan höstdepp fast det inte brukar komma färrän oktober. Men, den här sommaren har varit piss enligt mig, antingen 35 grader och olidligt eller mulet och regn, så jag har inte fått den vanliga boosten för humöret som somrarna brukar innebära. Och om jag räknar in höstdepp, föreställer mig att det vore oktober, så blir det mer begripligt varför jag har en svacka nu. Det är så irriterande för jag VET att jag egentligen inte har något att deppa över,  men det är som en seg förkylning som man inte kan bli av med. Det blir lite schizat när man är medveten om och har koll på sina depressioner, jag kan skilja på “mina egna” tankar och känslor och de som kommer från depressionen, och jag vet att det är de förstnämnda jag ska gå efter, men det går ändå inte att bli kvitt det andra. Det känns mer som en fysisk sjukdom än något som sitter i psyket. Jävligt störande är det. Man blir irriterad på sig själv men sen kommer man på att det förvärrar saken om man börjar vara självkritisk. Men jag förstår ju att jag inte är så rolig, deprimerade människor är skitjobbiga. Hoppas att det ändå lyser igenom att jag har en viss självdistans? Har slutat tro att det finns något i botten från min barndom eller whatever som gör mig ledsen. Visst har jag haft depressioner som utlösts av händelser ibland men det här gamla tjatiga vardagsdeppet, det är bara sån jag är född. Och jag gnäller på här i bloggen för det är meningslöst att tvinga på någon mitt gnäll när jag ändå vet att jag egentligen är glad, typ.

Och i år skiter jag faktiskt i om jag är en trist bitch, lyckas jag ta mig iväg till jobbet även under de tyngre perioderna och klarar ett helt år utan “extrasjuksrivning” så är jag nöjd. Man ska jobba och inte supa, som Anders Borg säger! (Fast helst önskar man ju att man orkade med  både och…) Fast ibland känner jag mig som en liten bortskämd unge som tror att livet bara ska handla om att ha roligt. Den här vardagstristessen vet jag inte riktigt hur man hanterar. Det är ofta den som sabbar och gör att jag inte kan ha fungerande kärleksrelationer, om jag försöker mig på att dejta en “bra kille” blir jag dödligt uttråkad, så istället har jag fallit för extrema män av olika slag, drama queens, men det är ju  svårt att bygga något stabilt med en sån. (Särskilt eftersom jag också är drama queen.) Inbillar mig att jag saknar att vara kär, men när jag tänker efter så brukar det ju faktiskt vara rätt hemskt.

 

Öhh… jag tror att jag egentligen hade tänkt skriva nåt om att det är mysigt med böcker när det är höst istället för att ösa ur mig den där långa harangen… =/ Och nu är det nästan morgon ja… Ska väl göra ett försök att sova några timmar så jag orkar åka ut till M, för jag behöver onekligen sysselsätta mig och distrahera mig från ältande.

Ibland mår man faktiskt bättre av att klaga

Nä jag satt hemma och kände mig ful istället… Blev faktiskt medbjuden på förfest och RFSL-kväll på L´Orient igår,vilket lät roligt i teorin men ja jag kände mig som sagt var ful, och trött och hängig och ontig osv. Ska ta upp ett par funderingar när jag har läkartid om två veckor… När man har en sån skum diagnos som fibromyalgi är det rätt viktigt att läsa på och själv hänga med i forskning och vara pådrivande, eftersom det är en diagnos som de lärde tvista om, och ingen vet exakt vad den beror på. Sen har man också så många olika symtom, att det kan vara förvillande likt andra sjukdomar man läser om. Som vanligt när jag suttit och läst lite nu har jag skaffat mig två helt nya diagnoser… *suck* Vet inte när det är dags att säga åt hypokondrikern i mig att hålla käften? Och alla små extra tillfälliga symtom man får undrar man alltid om det är fibro eller något annat. Har ju känt mig extra vissen hela sommaren, men det är inte helt solklart hur man ska koppla ihop hjärtklappning, hudproblem och extra mycket värk och domningar, liksom. Och när det är såhär långvarigt sätter det sig oftast på psyket dessutom. Där är det också knepigt, ibland gör jag helt tvärtom, ignorerar andra hälsoproblem eftersom jag utgår från att det är fibron, och så går jag med annan skit onödigt länge. Usch och blä! Känner att min ork börjar bli ganska rejält påfrestad, jag tror att jag vill hitta på saker och ha action, men när det väl kommer till kritan är allt annat än att dega i soffan jättejobbigt. =(

Idag ska jag försöka motverka det där genom att sätta upp något rimligt mål för dagen och inte inbilla mig att  jag ska utföra underverk. Om jag nu ska må piss, så kan jag ju iaf försöka få något tråk undanstökat, så jag har mindre  sånt att tänka på när det väl kommer en bättre dag. Det är så lätt att bara skita i allt när man inte ser någon ljusning dock. Enkla små saker som typ “varför ska jag måla naglarna när jag inte har någon att vara fin för” eller “vad är det för poäng med att jag rensar skrivbordet och fixar iordning en arbetsplats när jag ändå aldrig får något gjort med mina egna skrivprojekt”. Men vem vet, imorgon kan ju vara den där fantastiska dagen då man är full av inspiration och är på exhibitionistiskt humör?

Imorgon i verkligheten måste jag nog gå upp “tidigt”, måste höra mig för om när. Hoppas att jag får sova lite men ändå lyckas ta mig upp i tid. Nytt recept på zolpidem (insomningstabletter som inte gör en till en zombie på morgonen) ska jag be om också. Nio dagar tills läkartid och jag har nedräkning… Känns alltid skönt att ha det ordnat ett slag framåt, med sjukskrivning och recept och eventuella remisser. Men scheisse! Kom på att jag ska skicka in fler papper till FK. Och (nu blir det här en minneslista) banken: leta papper och annars gå till bankomat och checka om jag fått pengar, samla ihop räkningar och göra budget, komma ihåg att ringa dietist på måndag, skaffa papper från Skatteverket… Hmm kan nog vara bra att fixa till mitt “kontor” kanske ja, så jag får lite ordning i skallen om inte annat.  För att nämna nånting positivt: det är guld att ha internet och fungerande datorsituation! Känns som en förutsättning för att ta tag i allting annat.

I know att man inte “ska” klaga och vara negativ, särskilt inte i skrift på nätet, men vad fanken, det känns skönt att få ur sig  skiten! Jag blir jävligt sur när kroppen krånglar länge utan någon paus, och det hjälper att få formulera det som är den egentliga anledningen till att man är på så dåligt humör, för annars är risken att man projicerar det till något annat/någon annan. Ja jag är iofs skitarg på alla som tänker försöka rösta fram en högerregering, för vi sjuka behandlas som judar i  30-talets Tyskland typ, och även om man tror att man själv inte kommer drabbas så borde man ha en viss medmäsklighet och säga ifrån att det är nog nu. Det är inte bara vi sjuka som drabbas heller, man ser vanmakten i vårdpersonalens ögon, och hur andra personer man har kontakt med, arbetsterapeuter och liknande, suckar och hur de som sliter för att göra sitt jobb är de som får ta mest skit. Plus alla anhöriga, som fungerar som skyddsnät när samhället havererar.

Fast jag vill inte ha någon debatt här, inte om det här inlägget, för det här är mer terapi än politik för mig just nu.

Sitta hemma och vara snygg?

Då vare helg igen… Det är för lite action på jobbet just nu, blir lite uttråkad av att ha bara enkla arbetsuppgifter. Men det kommer väl igång i september  skulle jag tro.

Och vad fanken ska man hitta på i helgen? På söndag ska jag ut till M förmodligen och följa med till någon marknad, ikväll kanske en fika med N (fast det lät lite tveksamt), men imorgon då? Och senare ikväll? Jag hatar lördagar, sen graviditetsvågen inleddes dricker ju ingen alkohol och de flesta går och lägger sig rätt tidigt. Inte för att jag vill festa varenda helg, men faktum är väl att det är det som finns att göra om man vill vara social. Och på sistone har jag varit pank dessutom, inte haft råd med några resor, ens  inom Östergötland, och inte kunnat shoppa. Måte gå till bankomaten och kolla om jag fått in pengar idag, har klantat bort koden (väntat för länge tror jag) till internetbanken igen, störigt värre.

Fast nästa helg är jag bjuden på kräftskiva iaf, det ska bli skoj!

Och jag har visserligen ett antal projekt här hemma, men jag är inte så peppad. Men jag ska väl åtminstone börja försöka få ordning på kläder och papper och allt efter min ommöblering, har mycket bättre förutsättningar för att organisera nu, och tänkte rensa lite samtidigt.  Skrivprojekt har jag också, men det funkar inte att skriva när man är uttråkad för mig tyvärr, det är när jag inte har tid som jag får inspiration, idiotiskt nog.

Tråkiga saker som hänt inte mig, men mina vänner, den här veckan. =( Livet känns inte rättvist. Livet ÄR inte rättvist, om man ska vara noggrann, och det sukks. Man får inga kharmapoäng att plocka ut liksom.

 

Sexbomb, enligt Aftonbladet

Förresten så är jag tydligen jävligt snygg:

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/kvinnlighalsa/article7675489.ab

Ja, jag är faktiskt helt perfekt enligt Aftonbladet, har nästan exakt 0,7 (nånstans mellan 0,69 -0, 71 har jag om midjemåttet är som det brukar)! Och även fast jag inte känner mig direkt perfekt, så stämmer det med mina erfarenheter, det är just min rumpa och ibland även min midja som jag brukar få komplimanger för av män som är attraherade av mig. Men jag utgick från att det berodde på att det är just de killarna som gillar det som vill ha mig, och att jag missade alla som vill ha stora bröst…

Grinig som fan

Usch vad jag är på dåligt humör! Knäckehäxa på gång redan? Sköta hälsan, jobba, betala räkningar - för vad? Kan man få en morot som komplement till piskan please?

Så inbillar man sig att andra har det roligare än man själv iaf, men icke, alla har sina egna privata helveten. Inte för att jag har något helvete just nu direkt, men man har ju haft, och jag väntar fortfarande på belöningen för att ha kämpat på igenom det. Jag ska inte klaga (det ska man aldrig) och visst är  jag tacksam att ha sluppit tragedier en period, men man kan ju inte ha som mål i livet att undvika tragedier. Jag kollar runt efter inspiration, men det verkar som att hela Sverige mår piss? Alternativt lever i total förnekelse.

Jag blir less och vill bara dricka vin och shoppa fina kläder och kunna vara lite bekymmerslöst ytlig med goda vänner… Det suger att vara 30! 40 må vara det nya 20 men 30 är det nya 80.

Well, jag tog mig runt Stångån och borde tycka att det var bra, men nej, jag är arg över att en sån enkel sak ska vara så svårt och att jag ska ha pissont efteråt.

Sväljaa stoltheten

Om en liten stund kommer min NPS-kontakt hit. Jag tror att hennes titel är coach, men efter att ha fått damp på riktigt på coacher när jag jobbat med en text om dem i två dagar nu känns det lite nedsättande att kalla henne för det, så jag kör på stödperson tror jag. Känner mig jättelöjlig som behöver en sån, men försöker svälja stolttheten. Gymmet är en för hög ambition har jag insett, men en rejäl promenad ska hon få släpa med mig på idag iaf. “Jag klarar mig själv” vill jag tänka men det är ju inte helt sant. Överlever gör jag, men för att jag ska ta mig framåt någon gång och inte fastna i en ond cirkel behöver jag tyvärr lite hjälp. Det är så mycket ångest mmed träning för mig, av tusen anledningar. Tycker inte om att skriva om det men jag försöker vara konsekvent, jag ska inte skämmas utan bryta tabun och vara öppen, har jag gett mig fan på. Motbevisa allas uppfattning om att sjuk=svag. Jag hatar när folk uttrycker sig så, och det är nästan värst när folk gör det i all välmening.

Anyways, jag hoppas att jag slipper panikångest och att värken blir lindrigare istället för värre av att jag rör på mig. De där satans domningarna som jag haft hela sommaren gör mig så begränsad, jag blir rädd för att kroppen ska sluta fungera när jag befinner mig långt hemifrån, och så begränsar jag mig själv en massa, och rädslan för ångest är ångestframkallande i sig. Önskar att det räckte med att man var rationell och förnuftig för att bli av med känslan!

Skulle jag satsa all min energi på att utmana rädslan och bygga muskler skulle jag nog klara det, men jag har insett att jag gör bäst i att fokusera på en sak i taget och nu är jobb prio ett, så jag tar emot den hjälp jag blir erbjuden med andra saker.

Jag tappar bort många saker, men brukar ha koll på mig själv iaf

Alla dessa människor som ska hitta/förverkliga sig själva, växa som människor eller liknande floskler, eeehhh, vilka har de varit innan, små borttappade fantasivarelser? Det är visst trendigt att vara andlig nu, och som alltid när något blir en tillfällig masspsykos blir andligheten mer och mer puckad ju fler som hoppar på trenden.  Och någon läskig koppling sekter-kursgårdar-personlig utveckling-coacher-statliga myndigheter verkar finnas vilket jag tycker är så galet sjukt. Skulle vilja ha ett vetenskapsparti att rösta på, som stod för några enkla grundvärderingar bara och använde sig av verkligt sunt förnuft, alltså hälsosam intelligens, i motsats till populitisk folkvilja. Som tog till sig nya rön och argument och var beredda att ändra sig om sakfrågor när nya fakta tillkom. Det känns som att partierna numera står mer för tro än åsikter och att politiken bara är en liten subkultur bland andra, där man oavsett partitillhörighet i princip har samma världsuppfattning, och den världsuppfattningen är lite… speciell, så att säga.

Känns knepigt värre att rösta i år. Man vill ju rösta bort högerregeringen men inte ha Mona Sahlin som statsminister, kul att välja mellan pest eller kolera. Jag kanske röstar på PP för att då röstar jag på en sakfråga jag kan stå för åtminstone, men den allra viktigaste frågan för mig är egentligen miljön och det är ju som att rösta blankt i den frågan…

Jag råkade visst byta ämne där. Skulle gärna vilja ha en förklaring till varför många är så satans osäkra på sig själva? Jag är också osäker på mig själv alltsomoftast, men jag vet iaf vem och var jag är och att jag är verklig!

 

Över till annat… Snälla pappa överraskade mig idag, tog hit min uråldriga dator där jag har gamla foton och musik mm, med en fin “ny” plattskärm, dvs en av deras som de sällan använder, och fixade iordning den fint på mitt skrivbord! Så nu har jag alltså både en hemmaburk som man kan glo på film på tex, eller skriva med ett normalstort tangentbord, och lilla Whitey är frisk igen (än så länge)! Sen fungerande hemmabredband också, inte illa med förbättringar på en vecka! =) Ironiskt nog kanske jag kan slippa tänka på datorer så mycket nu när saker funkar, mycket skönt.

Fika?

Vad seg man kan vara! Skönt då att pappa ska hjälpa mig med att skura golv och annan städning som är knepigt för en fibrotant som mig, och att det tydligen är slappt på jobbet idag. Det enda som finns att göra är visst att finputsa det jag satt med igår, rätt bra för jag var inte nöjd och jag hatar att lämna ifrån mig något jag inte är helt nöjd med. Först tänkte jag att jag borde slakta och stryka allt som inte var väsentligt, men sen insåg jag att då blev det visst inte mycket kvar… Sån där säljande lull lull-text som jag inte tål egentligen, utan måste bita ihop och påminna mig om att det är mitt jobb och jag ska vara professionell och neutral…

Det börjar så sakteliga bli lite ordning här, eller metod i kaoset åtminstone. Efter fars hjälp kanske lyckas fixa resten själv och känner mig lite motiverad. Såna där saker som jag vet att jag får ont av skjuter jag upp, och det är väl kanske rätt mänskligt..

Vänner, hör gärna av er! Nu börjar vardagen flyta på skapligt, och jag saknar er, men jag har inte energi till att ta inititativ riktigt… Filmkvällar, fika, såna där lugna aktiviteter är jag sugen på. Om nån orkar ta sig hit, helst? Skulle gärna åka ut till folk också, men mita ben är inte att lita på tyvärr…