Ofelia Eriksson

Archive for the ‘Litteratur och skrivande’ Category

Dikt + godnatt/godmorgon

after another night of feeling incomplete

My mind speeds up and fly into the sky

Past the moon and stars, across the universe

and time is color and colors are sounds

Rythm and waves, patterns all around

 

When I breathe I feel my body breaking loose

The heartbeat is the truth of love, the proof

And I wonder, is there someone out there now

thinking just like me, in the twilight before sleep

Then I hear in the silence a soothing symphony

I wander off into the dreamland space for real

 

Ja det där är vad jag hoppas på om en liten stund, men återstår att se om jag kan få så lycklig sömn. Ställde in tiden imorgon, idiotiskt kanske, men… det är som det är, just nu pallar jag inte. Huvudsaken är att jag är i funktion igen tills torsdag.

Jag vet så himla väl att det mesta bara handlar om mig och inte yttre händelser, men ändå, när man balanserar precis på gränsen till att sluta kämpa emot depressionen, när man är uttröttad och krafterna och viljestyrkan börjar ta slut, då krävs det bara en liten droppe. MEN det är tillfälligt, har mått bra mycket sämre än såhär många gånger förr och tagit mig igenom det.

Men nej, nu måste jag sova utan risk att bli väckt av telefoner.

 

 

Betyg mm

Ni som går in och sätter  tior i betyg på mina inlägg, dels undrar jag vilka ni är, ni får gärna ge er tillkänna med en kommentar. Och dessutom, tior, det känns lite väl fjäskigt, tycker ni verkligen att inläggen är SÅ bra? En åtta eller nia kan man tro på liksom, men högsta betyg vet jag att jag inte förtjänar så ofta som jag får det. Fast ja det är klart att man blir glad för tiorna ändå, men ja utnyttja gärna hela betygsskalan liksom… Och samma sak gäller för dem som går in och sätter massor ettor.

Jag sitter här och inser att de närmaste dagarna kommer bli smått outhärdliga, och förbannar mig själv för lite allt möjligt. Självkänslan är inte på topp precis. Och så hatar jag mig själv för att jag är så självömkande och att folk ser mig som ett svagt offer, men det känns som att det spelar ingen roll ur mycket jag försöker, allt går åt helvete för mig ändå. För jag anstränger mig, det gör jag! Kanske för mycket tillochmed. Försöker lära mig av mina misstag, rannsaka mig själv, pröva nya sätt… men in the end I´m always a loser.

 

Kanske borde jag ha fötts till man istället, eftersom för män funkar attityd för framgång, men hos kvinnor är det inte åtråvärt. Varken i kärlek eller för en arbetsgivare, tex.

 

Och just nu känns det som att jag bara vill skita i allt, men jag känner mig själv och vet att jag kommer resa mig igen, envis som jag är, och vara dåraktigt modig många gånger till och varenda jävla gång kommer jag sabba för mig själv…

 

Jag är sjukt jävla trött på att höra hur bra jag är på alla sätt och vis, men att ändå ingen kan bli kär i mig och älska mig? Vad beror det på?

Jag tror inte på det själv, men…

But you can follow me if you wanna go my way

Swallow that pride of yours get down from your high horse

Come on let love decide, leave all the doubts behind

 

It can be hard not to jugde from the start

It can be hard to trust in your heart

Still it has to be better to fall

Than never climbing the mountain at all

 

Give me one try, one chance, I´ll try to prove

This time it will be that amazing groove

We´re still too young to think all is in the past

We still can show true love can last

 

Ny arbetsvecka för expertpatienten Ofelia

Inga måsten eller stressfaktorer alls idag vad jag kan komma på. Ska ta mig till kiosken och köpa snus och toapapper och sen tvätta håret (tvärtom går inte, mitt hår är alltid skitigt och äckligt nu för jag kan inte tvätta det om jag ska gå utomhus de närmaste fem timmarna efteråt, och på kvällarna orkar jag aldrig).

Måste verkligen börja röka pipa igen när jag får pengar (ett paket tobak som räcker 3-4 veckor kostar ca 200 kr) för nu känner jag ju behov av både cigg och snus, och som nu när jag vaknar och allt nikotinet är slut, det är ju det enda jag kan tänka på. Men ändå har jag visst en tröskel att komma över innan jag tar mig till kiosken, sitter i morgonrock fortfarande…

Det är dessutom typ hyfsat städat här, så, jag skulle kunna börja ta tag i något mer långsiktigt projekt. Finns rätt mycket att välja på… Eller så bara läser jag någon bok. Nu ska jag faktiskt ta och läsa “The Dirt” (om Mötley Crüe, av Neil Strauss), någon gång snart, när alla unga glam/sleazare säger att den är så bra litar jag inte riktigt på det, men min morbror hade läst den och rekommenderar den, och honom lyssnar jag på. Vi är ju litterära hela den sidan av släkten. Fast jag läste ju “The Game” av samma författare när jag halkade in i pick up-världen, och var måttligt imponerad. Men, ämnet är ju faktiskt intressant, har rätt blandade känslor kring Mötley Crüe men rock´n´roll-allmänbildning är det ju…

 

Well, en kopp kaffe till, plocka fram penna och papper, planera litt kanske….

 

PS. Åh vad jag är tacksam för de här två månaderna hel sjukskrivning, jag hade varit ett vrak annars och mitt hem hade sett ut som en knarkarkvart. Nu klarar jag av att sköta mig själv och mitt hem åtminstone. DS.

Vår döde vän

Jag sitter och läser ”En spelmans visor” av Dan Andersson, och hittade den här dikten, och, alla som kände honom, visst stämmer den så väl in på VÅR döde vän?

Vår döde vän

Skyggt såg du ofta omkring dig, du som fruktade ingen,

bottenlös blick ville borra sig genom och bakom tingen.

 

Frågande log du åt det som fromma och hädare troddde,

hemlös log du åt hem där mätta belåtna bodde.

 

Bar vid ditt hjärta i nätterna de hemlösa själarnas fasor,

log mot det välklädda lugnet, själv klädd i trasor.

 

Allt som växt brett blev smått för ögon avgrundsdjupa,

sökande irrade du där starka i vansinne stupa.

 

Skränande skrik av narrar hördes dig livet i drömmen,

där mot döden du gungade, strå bland andra i strömmen.

 

Drevs bortom världarnas gräns, till hav som ingen känner,

ser med ögon som fråga ännu på oss dina vänner.

Kom igen!

Hörrni kära läsare, jag kollar min statistik typ dagligen och vet att ni inte har försvunnit, ni är ju inne här och läser så hur vore det med lite respons? det får gärna vara kritik för den delen, men lite boring är det när man inte får några reaktioner alls på så här lång tid… snart är det dags att förnya avtalet med webbhotellet och då vill man ju att det sska kännas värt pengarna, jag betalar trots allt 69 kronor i månaden för att driva den här sidan…

Vill ni att jag ska fortsätta?

Hurra!

Jag fick praktikplatsen! Börjar i mars, lugnt med två eftermiddagar i veckan först. Och ja, det verkar hur bra som helst. En reklambyrå var det visst, men med mycket uppdrag åt kommunen och det akademiska hållet. I första hand ska jag väl korrekturläsa/textgranska, sen får jag se hur det utvecklar sig… Kände mig verkligen på samma våglängd som hon som har företaget. det är bara hon och en till anställd, och den andra jobbar mest hemifrån. Och sen att det är 500 m hemifrån är inte så dumt! Det här känns riktigt bra.

Men så är jag ju så störd att jag har svårt att hantera glädje. Och nu när jag är förväntansfull/nervös inför imorgon också. Jag är inte van! Så det blir liksom hjärtklappning och overload för mig.

Gradskillnader i elände

Straxt efter att jag skrev förra inlägget slog fibrovärken och framförallt fibrotröttheten till rejält. Det var bara att gå och lägga sig. Säkert borde jag istället försiktigt försiktigt ha tränat, qi gong typ, men det är lätt att säga för den som inte känner värken och inte har en depression boende i sitt huvud som man hela tiden måste argumentera emot. Depressionen vann idag. Den är kompis med värken.

Eftersom jag känner mig så eländig påbörjade jag en bok jag fick av far igår, som förhoppningsvis ska få mig att känna mig mer lyckligt lottad. Det är en dagbok skriven av en polsk jude mellan 1939-1942. Och ja, när man läst den är man nog lite mer tacksam över livet och det man trots allt har. Tak över huvudet, mat, ingen som försöker döda en. “Dödens dokument” heter den, dagboksförfattaren heter Chaim A Kaplan och Abraham I Kasth har översatt och redigerat. Utgiven 1965, jag älska böcker skrivna förr när det var folk som KUNDE skriva som fick ge ut böcker, inte random kändis som varit med i en dokusåpa eller något annat lika relevant.

Jag är så himla nervös för helgen, lördag främst, men fredag också, intervjun för den där praktikplatsen jag verkligen vill ha. Börjar redan känna av huvudvärk, och det vore ju urtypiskt om migränen slog till när de viktigaste sakerna sker. Lördagen vore värst, för det kan man ju inte boka om.

Men jag vill ju bara ligga under min pläd

Förkylningen ger inte med sig, jag är fortfarande jättetrött och hängig. Medicinbiverkningar och sen alla mina kroniska diagnoser gör att det sammantaget blir rätt tungt.

Åker om ett dygn, har mycket att fixa och VILL inte, vill sova tills jag ska till stationen, nej jag villsova tills jag ska på bröllopsfesten förresten.

Dock, bröllopspresent (vet iaf vad jag ska köpa) julklappar till brors familj måste inhandlas (lätt till barnen men skitsvårt till bror och svägerska) och tågbiljetter hämtas ut…

Sen tvättade jag ju aldrig igår heller, fuck…hoppas tvättstugan är ledig ikväll.

Ska förbi Strage och köpa ett signerat ex  av Strage Text på vägen dit, skulle ju inte shoppa nåt den här månaden men det där är ju lite speciellt…

Tunnelbanorna går raka vägen och hela natten iallfall, jättelättnad där.

Juste kolla om pengar kommit in.. Vore ju en fördel typ.

Vaknade för en halvtimme sen så blev senmed concertan, hoppas den ökade dosen kan hjälpa mig idag. annars får jag ta stesolid också. Finjusteringar av dessa pillercocktails konstant…

Gamla texter

Hjälp, jag sitter och rensar/sorterar allt möjligt jag skrivit genom åren (emellan attt jag checkar datorn varannan minut, tänder cigg, byter skivor osv) och shit, en del blir man ju nästan skrämd själv över hur dåligt man mått. Sånt jag bara skrivit av mig, inte skrivit “professionellt”. Det är jobbigt att behöva minnas men tvivlar på att jag blir mer redo än vad jag är nu.

Mycket har legat länge så jag kan se med nya ögon, det är bra. Men det är ett jävla projekt, med lite överslagsräkning tror jag att jag behöver ca 15 pärmar.

En del nedklottrade idéer får en ju också att undra över sig själv.. hrrrmm…

 

Men det är kul när man hittar nåt man glömt och som man faktiskt tycker är bra.  Har ju en hel del material färdigt faktiskt, sen vad man ska sammanställa det till och hur man ska få ut det, det är frågan det..