Ofelia Eriksson

Archive for the ‘Mat’ Category

Nya möbler och ingen struma

Ja måj inge bjaaaaa!!! =( Värk överallt, precis överallt (fibron flyttar ju annars runt lite, så man oftast har en arm eller en fot eller nåt som är fri från värk för tillfället… och så har jag ont i huvet o magen också, vilka är de ställen som är förskonade från fibron) och så mår jag illa och är jättetrött på ett sånt där riktigt jobbigt sätt… Tror det är knäckehäxa på gång, och det vore ju typiskt om den kom med sin polare migränen imorgon när det är 80-talsfestival som jag betalat över 500 spänn för och jag äntligen ska träffa E som jag saknat hela sommaren… Jag avundas folk som har nån gud att be till ibland! Jag kan bara hålla tummarna, men hmm, snälla Ödet eller nåt, låt mig må hyfsat imorgon så kan jag gå med på att må jättekasst på lördag istället, deal?

Vore det inte för kroppen skulle jag väl vara glad och nöjd. Idag har jag och päronen möblerat om här hemma. Min jättetrasiga gamla byrå och ett databord som inte är gjort för laptops kördes till tippen, och istället har jag fått en sekretär samt en… hmm.. blandning mellan skåp och byrå typ. Den senare har jag i hallen just nu, kanske flyttar in den i sovrummet sen men jag ska fundera lite… Föräldrarna är fantastiska som vanligt, tack vare mammas muffins och korvgryta slapp jag gå och  handla idag, och när far kom hit med en grej han glömde först beställde jag två liter mjölk för hemleverans… Det nödvändigaste liksom. För efter att vi var klara med det där var jag verkligen helt slut. Innan dess tömde jag ju möblerna som skulle slängas, och samlade ihop annat som skulle till tippen, miljöfarligt avfall, och påsar med kläder att skänka bort… Redan imorse kände jag mig i dålig form och det där är precis den typen av saker som gör värken värre. Man får räkna med ett dygn för återhämtning, minst. Annars vill jag sätta igång med att organisera, få in mina kläder på nåt sätt (de nya möblerna är bättre men har mindre förvaringsvolym), göra det fint i sovrummet (det är mest där det blivit skillnad) osv, men orken och förmågan saknas… Jobbigt när huvet vill en sak men kroppen bara vägrar.

Har vilat lite på eftermiddagen, så ptja, möblerandet och donandet är egentligen det enda jag pysslat med idag, men det tog ju sin lilla tid och var ett rätt stort projekt som sagt, så jag orkar inte bry mig om att det finns tonvis med saker jag borde göra, städning framförallt, och handla och tvätta och sånt, vardagshushållssysslor. Jag får bo i en svinstia ett tag till, den är inte hälsofarlig iaf utan bara jävligt stökig…

Jag har inte struma, fick jag besked om idag. Det var ju bra, men frågan är vad det då finns för förklaring för min kombination av viktnedgång och jättehög puls? Underviktiga brukar annars få låg puls. Och nej, det är inte bara pga av adhd-medsen, till en viss del  säkert, men utan att bli långrandig måste det finnas nån annan delförklaring också. Kanske ska jag gå till en dietist snart, om inte vikten börjar gå åt rätt håll. Jag mår verkligen inte bra av att väga såhär lite, och jag är rädd att folk ska tro att jag är anorektisk. Dåligt immunförsvar får man också, och jag ligger helt klart under bmi-skalan för vad som är okej, så bäst att göra något åt det innan jag skaffar mig fler hälsoproblem. Blev rätt förbannad igår, var på Apoteket och kollade på deras stora “Må bra”-hylla. Hur många saker som helst för att gå ner i vikt, inget kosttillskott eller liknande för att gå upp. Så jag frågade efter det men möttes av en väldigt ställd min och svaret “ingen aning”… Inte förbannad på just apotekaren alltså, utan på hela fenomenet, i all media framställs det som att underviktig=anorektisk. Och när jag pratar med överviktiga människor är våra problem så lika, fast omvända, men jag känner igen mig i dem. Om det bara fanns en tiondel så mycket tips om hur man går upp i vikt! Och jag HATAR folk som säger att jag har “tur”, okej när jag väger 43-45, som för ett år sen tex, då är jag nöjd, men går jag ner under det så mår jag verkligen inte bra, känner mig inte det minsta tursam. Sånt slipper tjocka människor att höra, iaf från folk som säger det i all välmening. Jag vill bara vara normalviktig och se hälsosam ut och känna mig hälsosam när det gäller vikten. Folk har ergbjudit mig sammanlagt ca 150 kilo fett som jag kan få av dem, men när jag frågar om jag kan få hälften av kilona (inte de 150 alltså utan de X kilo varje person för sig vill ge mig) i muskler så är det ingen som vill längre… Men nu har jag iaf en plan, det lär väl bli kämpigt men det får väl bli höstens grej, jag orkar bara ta itu med en sak i taget, men nu är det mesta annat rätt stabilt så…

Hon från NPS är skitbra, hon hjälper mig med bland annat såna här grejer, ringde om provsvar (till tre olika perosner) tex, och ska följa med mig på gym på måndag, förutsatt att jag mår hyfsat då. Ja nu skrev jag ut en sån där sak jag tycker är pinsam. Men faktum är att jag fixar inte att ta mig dit på egen hand, får jag sällskap ett par gånger kanske det går bra sen, men det är en gigantisk ångestgrej för mig. Och det känns som att man blir betraktad som svag i andras ögon, alltså mentalt svag, själv anser jag att med tanke på mina förutsättningar och hur mitt liv har varit så har jag varit rätt jävla stark som tagit mig igenom mycket svårigheter, och jag anser att det är starkt att be om hjälp när man inser att det är nödvändigt, men det är ju inte alla som tycker så, och det gör mig ledsen.

Nåväl, det är rätt mycket på gång just nu, orkar faktiskt inte skriva om allt. När det inte händer ett skit bloggar jag ju som en dåre dock, lite obalans där… Men sen så är en del av sånt som händer hemlisar också…

Vikt och sömn och sånt

Jag har ett helvete med att få upp vikten igen måste jag erkänna. även om jag har slutat gå ner och inte mår illa och får kväljningar längre har jag ju ingen vidare aptit. Och även fast jag tycker att jag äter ungefär som jag brukar normalt sett, innan concertan, så går jag inte upp.

Har lagat storkok billigmansgryta idag, lök, morötter, potatis, falukorv, billigare blir det knappast inte. Och bör räcka till två måltider till förutom den jag redan ätit, så imorgon behöver jag inte tänka på att laga mat, skönt. Och igår gjorde jag negerbollar, har proppat i mig de flesta, hoppas att kroppen välkomnar och behåller fettet. Jag kan fan inte börja gå på gym när jag väger 42 kilo!

Och ja håret är tvättat, snuset och toapappret inhandlat… Projektet med skrivbordet stannade av lite, men ett kapitel i boken jag håller på med har jag läst. Lever på deltid, även nu. Måste lista ut hur mycket som är lagom dock.

Ska prata med sjuksköterskan om att jag nog ändå behöver vila på eftermiddagen, för värkens skull. Jag får mer gjort på det viset, när jag kommer in i en andra andning efter att jag vilat, då musklerna fått slappna av.

Jag vet att de vill att jag ska sova hela nätter och inte på dagarna, men måste det verkligen vara det enda hälsosamma? Jag tror att siestavarianten skulle passa mig bäst, sova 2 timmar på eftermiddagen och sex timmar på natten, typ. Det funkar ju i Spanien?

Förmodar att trogna läsare märkt att jag inte gör så mycket just nu, bara hanterar det viktigaste. Det är lite skumt, jag känner av depressionen men VET att jag är lycklig, svårt att förklara. I vilket fall, det räcker liksom med städa tvätta diska laga mat gå och handla, göra det allra viktigaste, mer orkar jag inte trots allt, just nu. Socialt liv får vänta.

Men jag är jättepeppad på att börja praktiken. Den är ju så nära och jag börjar med två eftermiddagar i veckan, och det är flexibelt, så den ska jag klara. Bara att gå hem om man mår för pissigt, tar fem minuter, och mår man ovanligt bra kan man ju jobba lite längre…

Får se om jag ska göra ett försök att vara utan propavan inatt, det är ju menat så. Kruxet är att jag får ångest på nätterna… =/ Omotiverad ångest, men det skiter ju ångesten i.

Saknar diskmaskinen

Dagen var lugn och fin och jag mådde bra… Gjorde lite ärenden här vid datorn, rensade papper, läste lite… och sen: bäst jag tar itu med disken. Därefter: pajad arm och rygg. Och inte var det mycket disk heller. Shit diskmaskinen måste verkligen lagas för det här går inte. Och jag som försöker gå upp i vikt tillbaka till min normalvikt men man blir ju inte direkt peppad att laga mat när man vet att man får betala med värk sen.

Nu har jag kyckling i ugnen iallafall.

Onaturlig trötthet

Nu är jag sådär äckligt depressionstrött igen. Vill bara sova, ända tills jag lägger mig i sängen och inser att jag inte kan. Tänkte tvätta vid sju imorgon, funderar på hur jag ska lägga upp det här.. Kan inte ta sömntabletter min vanliga tid, för då  kommer jag inte upp, och om jag inte tar några sömntabletter alls så somnar jag väl antagligen ungefär när jag måste upp och tvätta…. Så då är den tredje möjligheten att ta propavan nu riktigt tidigt ikväll, men, jag gick ju upp sent så det känns inte heller så bra. Men ja, värken säger ifrån om att jag inte kan få så mycket mer gjort idag..

Jag beställde hem pizza, för att gå upp i vikt och slippa mer disk. En sista lyx innan man blir helt pank. Eller nej, jag ska faktiskt ut på konsert på lördag, 120 spänn till det… Men sen, enbart köpa livsmedel februari ut.

Nej fan, ska ta och bestämma mig för det ena eller det andra nu.

Storstädning, vikt och modellande

Ingen feber idag tror jag skönt! Snorig och krasslig hals och sådär, men klar i huvudet och “bara” vanlig fibrovärk. Så jag ska ta och plocka och pyssla  och sortera idag, sen imorgon blir det storstädning, på riktigt den här gången, för underbara mor och far ska hjälpa mig. 

Jag tror faktiskt att får jag bara en fresh start så att säga så kommer jag kunna ha lättare att hålla det städat nu med concertan. Men nu när förfallet gått så långt och jag är sjuk och deprimerad, och diskmaskinen trasig (att handdiska och skura golv hör till de saker som gör allra mest ont) så behöver jag hjälp, det är bara att acceptera.

Fick i mig en hel flottig pizza igår, i tre omgångar men jäpp, åt upp hela. Ganska duktigt tycker jag. Visst känner jag mig på sätt och vis lyckligt lottad att jag är naturligt smal, men det är ju det här med att man inte har något att ta av man blir utmärglad så fort man blir sjuk, eller börjar med medicin som stör aptiten. 45 kg är min målvikt, vet inte exakt vad jag väger nu men skulle tippa på runt 42. Vill ha biceps igen! Men som sagt, viktuppgång före träning.

Loggade in på modellbilder igår för första gången på månader. Har inte riktigt bestämt mig för om det där är ett avslutat kapitel för mig eller inte, men en sak är säker och det är att om jag ska plåta igen måste jag först få ordning på min hy (ja photoshop kan fixa det men det är omöjligt att känna sig snygg med finnar och såriga läppar) och få lite lite armmuskler. Min kropp är byggd sån att överkroppen är mycket smalare än nederkroppen och det kan jag ju inte ändra på, men den värsta spaghettilooken på armarna kan jag ju åtgärda med träning. Men som sagt, då behöver kroppen bränsle också.

 

På min 29-årsdag

Typ sådär vill jag se ut igen. Inte muskulös direkt, men där ser jag hälsosam ut tycker jag. Och jag hade magrutor faktiskt! Bara fyra, men ändå.

Ja när vintern och depressionen lugnar ner sig ska jag börja använda mitt gymkort.

Pizza

Väntar på pizza… Måste få i mig mat för att få ork känner jag och det är ju kämpigt just nu så det får väl kosta en slant att få den serverad, och förhoppnings få i sig rätt mycket eftersom det är så gott…

Nu känner jag faktiskt hunger, men ingen aptit.

Är i sånt där läge då jag vill sätta tiden på paus igen, komma ikapp… Men det får bli nästa år!

Saknar V, längtar efter att träffa J. Och så L förstås!!

Kom nu då pizzan… Lång väntetid idag.

Mellan julmiddag och Kalle Anka

Gott

Aptiten är aningens bättre idag, fick i mig nästan en normal portion åt inte upp allt på tallriken men definitivt den största måltid jag ätit sen jag började med concerta.

 

Min fina familj

Inte alla i storfamiljen men alla de som är här som jag firar julen med i år.

 

Nu ägnar jag mig lite åt min andra familj, vännerna tills det är dags för kaffe och Kalle Anka.

Har förresten, efter lite pärroncognac igår, erkänt att jag fallit tillbaka på cigaretter, och har fått en egen snusdosa av min svåger så jag klarar mig nikotinmässigt. Skönt! Överhuvudtaget känns det mycket lättare än vad det brukar vid familjesammankomster, jag känner att jag kan vara öppen och ta mediciner utan att smyga och så, som att jag till slut blivit accepterad och älskad som den jag är av min familj. Eller, jag har väl alltid varit älskad men det har varit lite känsligt det här med psykiska problem förut.

Ja shit, jag tror att jag är lycklig. Det kanske jag redan skrivit? Sen om det nu bara är för stunden så duger det gott, jag njuter.

Besök imorgon!

Jahapp, det blev tupplur mellan halv fem och åtta för min rygg ville dö. Sen masa sig upp och laga makaroner carbonara, det gick rätt bra att få i sig men jag längtar efter att känna vanlig hunger och aptit igen.

Och så Criminal Minds (stackars Hotch!) och ja nu blir det nog sängen igen. Bör gå upp klockan sex imorgon. Gosedjuren har nån överraskning planerad som de behöver hjälp med men jag vet inte om jag har tid. Sen ska allt Hanoi och Crash godis fram, vin inhandlas, och lite mat… Bädda iordning, ge V ett varmt välkomnande…

Jag längtar jättemycket efter att få besök men jag blir alltid lite orolig att fibron eller migrän ska ställa till det, och jag bli en tråkig gnällig sömntuta som inte kan underhålla mina gäster.

Svulla

Tävä med ena ögat, bloggar med andra… Jag är på sånt svullarhumör! Åt potatis och kött och massa grönsaker till middag hos päronen, sen kaffe och saffransskorpor, sen här hemma har ätit müsli och mer saffransskorpor som jag fick med mig hem, men jag vill fortfarande äta mer…

svenska demokrater

Har varit en kväll i sann söndagsanda. Först brödbak och sedan långt varmt bad.

 

morotsbröd

 

medicin

 

Nu slöglor jag på Agenda där karriärpolitikerna babblar floskler om hur man bör bemöta Sverigedemokraterna. Kan inte något parti bara på ett rimligt och sansat sätt ta upp problemen med invandringen så slipper man sig bekymra sig om SD sen? För övrigt tycker jag att dessa politiker som kramar demokrati så mycket, har lite dubbelmoral som vill tiga ihjäl SDs väljare. Demokrati bygger ju på att också idioter ska få rösta och bli representerade.

Äsch, min syn på det hela är så långt ifrån någon ståndpunkt jag hittar någonstans i media så att gå in detaljerat på det här blir för långt. Men det enda jag egentligen begär av alla inblandade är konsekvens samt att inte göra faktafel.