Ofelia Eriksson

Archive for the ‘Media & politik’ Category

Efterlängtad tacksamhet

Det är otroligt, efter att i åtta hopplösa år ha valsat runt i vården och myndigheter som soc och arbetsförmedlingen, träffat så många olika läkare och handläggare och allt vad det är att jag tappat räkningen på dem, någon enstaka gång träffat på någon hyfsad som behandlat en som en människa men inte kommit i närheten av att få den hjälp jag behövt för att göra framsteg, så är nu plötsligt alla  jag har kontakt med helt underbara och som födda för att jobba med det de gör. Kontaktpersonen på jobbtorget har hört av sig och undrar hur praktiken går, sjuksköterskan var förbi här nyss med mediciner eftersom apoteket hade klantat till det, ja alla som jag kommit i kontakt med de senaste månaderna har varit helt fantastiska!

Vill skriva om det här för att peppa alla de som fortfarande valsar runt hit och dit utan att ha fått träffa fok som är bra på och engagerade i sitt jobb. Håll ut, och när ni orkar, var pådrivande! Det är på mitt eget initiativ jag har fått alla remisser, det är inte tack vare tur jag hamnat rätt till slut utan tack vare envishet och att stå på mig. I många och långa perioder har jag skitit i det helt och hållet också såklart, det hör psykiska sjukdomar till, men ändå, läs på om rättigheter, byt läkare om den ni har inte är bra, utforska själv behandlingsalternativ eller be någon närstående… Ge inte upp!

Fast pauser får man ta, för hård mot sig själv kan man ju inte vara heller.

Hmm ja jag är tröttsegsjuk, vet inte hur välformulerat det här blev…

Ikväll börjar jag med ny sömnmedicin, ska bli intressant… Annars lär väl inte hända så mycket, kanske låter boggandet vila tills jag blir frisk och tar mig ut i världen så jag har något att skriva om.. Tills dess!

Otrogna korkade religiösa män

Japp, inte för att jag tar Aftonhorans artiklar så seriöst men denna artikel hade ju ett budskap som jag gillade!

Visserligen är jag väl själv lite religiös, jag är ju buddhist, men, som det också nämns i artikeln, det korkade med religion är att det inte längre fyller någon funktion. Men buddhismen handlar mer om moral och livsåskådning, och jag tycker den är tidlös. Vissa saker som återfödelse är präglat av tiden och samhället den uppstod i, men att reflektera över sig själv och andra och eftersträva klarsynthet är ika relevant nu som för 5000 år sedan. Till skillnad från de monoteistiska religionerna som jag har svårt att förstå att folk kan fortssätta tro på när vetenskapen överbevisat dem…

 

Och otrohet, ja det bara hatar jag. Varning för kontroversiell åsikt: jag tycker att det borde vara straffbart, med böter och/eller skadestånd, att ett par skulle kunna upprätta ett sådant trohetskontrakt. Sen om folk vill ha öppna förhållanden så go for it, men ja när man har blivit lovad trohet och blir bedragen, det kan skada en mer än en misshandel.

Man visste ju att det bara var en tidsfråga…

Försäkringskassan bekänner färg

Verkligheten överträffar dikten

Försäkringskassan. Artikeln behöver knappast någon kommentar. Det är ju ren och skär naziideologi, en dag kommer förhoppningsvis  skolbarnen få läsa i sina läroböcker om den här omänskliga skamliga tiden i Sveriges historia och förfäras.

Jag vill ha tillbaka mitt Sverige, välfärdslandet jag växte upp i.Men det var bara en kort parentes, en liten kort period av utopi i historiens ändlösa ondska.

Lite blandat

Vill verkligen inte ta propavan men ändå få sova inatt. Psykologtiden var inte förrän halv två, och det känns skönt, men sen tänkte jag även ta en tur till stan och fixa externa hårddisken, samt storhandla. Och ändå ha energi över att laga mat och diska när jag kommer hem.

Det verkar finnas ett samband mellan ADD och fibromyalgi, och det känns ju rimligt. Mitt i allt elände som varit på sistone är det ändå som att pusselbitarna börjar falla på plats. Jag har  alltid haft psykiska och fysiska problem, men de har varit så diffusa, så ibland har man ju tvivlat på sina egna upplevelser. Men nu, efter alla utredningar, så känns det som att ja men det här stämmer ju faktiskt in på mig. Helhetsbilden. Sen har jag haft lite otur med att ha flera olika diagnoser som ställts för sent eftersom de liknat och påverkat varandra. Men läkarvetenskapen utvecklas snabbt nu, jag har gott hopp.

En del svenssons tycker att det är “mode” med vissa diagnoser och tror inte på dem, typ. Men, har de tänkt vidare möjligtvis att det är samhället och livsstilen som gör att dessa diagnoser blir till problem?  Man har ju ändå en bild av att samhället var mindre stressigt och inte ställde samma höga krav på koncentration för säg 50 år sen. Och då behövde kanske inte en person med ADD utveckla andra följdsjukdomar.

Saknar verkligen hårddisken där jag har en massa bilder och musik och texter. Får hoppas att morgondagen blir bra så jag orkar.

Mor och far har köpt en ny soffa och undrar om jag vill ha en grön stor härlig fåtölj med utfällbart fotstöd, som jag alltid gillat. Hade inte tvekat innan jag fick divanen, men nu, om den ska få plats, så måste jag slänga ut min lilla tvåsitssoffa. Och jag vet inte riktigt vad jag helst vill ha. Men jag har en vecka att bestämma mig. Kanske skulle slänga upp foton på dem här och ha en omröstning?

Orkar inte leta upp artikeln nu) (jo förresten, här är den, men oppositonen skrev någon artikel om de utförsäkrade och sjuka osv. Men, de som jag, som aldrig ens blivit införsäkrade då? Måste finnas rätt många av oss. Och de som blivit sjuka när de pluggat eller varit arbetslösa? För det mesta verkade utgå från att få tillbaka folk till jobb de redan hade. För att inte tala om de som faktiskt inte kan rehabiliteras, det finns människor som är för sjuka för att kunna börja jobba, någonsin. Men riktig sjukpensionering skulle inte vara möjlig förrän man blev 58?

Ja även om deras program såklart är ett steg i rätt riktning bort från alliansens ättestupa duger det inte på långa vägar.

Oskarshamnsresan verkar bli av! Biljetter bokade! Sen att jag efter Stockholm och RIS kommer få leva på havregrynsgröt i tre veckor, det är ett problem jag får ta itu med då. Ibland måste man få göra de där roliga sakerna som påminner en om varför man faktiskt ska leva vidare och fortsätta kämpa. Att man då och då kan ha kul och att de sällsynta dagarna gör det värt att genomlida alla de dåliga.

Haiti

Halvglodde på amerikansk gala för Haiti för några timmar sen. Man kan ju inte tycka annat än att det är en god sak, men ändå, jag är alltför svensk för amerikanskt smör och snack om gud. På mig funkar kalla hårda fakta och reportage bättre än kändisar som sjunger utopiska alternativ snyftiga sånger.

Jag skulle vilja hjälpa, men fan, jag har faktiskt inte 50 kronor att avvara.  Som jag förklarade för min thaikille, semesterromans 2002, att även fast man har mycket grejer, typ dator tv osv, så när man är i min sits, på soc,  i Sverige så är man ändå fattig i det dagliga livet. Men, jag ska skicka ett bidrag om några månader istället, då bör jag ha råd och hjälpen kommer fortfrande behövas.

Naturkatastrofer tar ändå fram mycket fint i folk. Lite snett att bli “glad” över en katastrof, men ja när man är deprimerad och hyser noll hopp om mänskligheten så får en sån här grej en att bli påmind om att det finns godhet i världen, även om ondskan oftast segrar tyvärr.

Hmm kan inte sova.. gick upp vid elva igår tror jag, är inte så jättetrött ännu men hoppas jag somnar tilll nyhetsmorgon och gryningen eller nåt.

Sjuklingar

Tackar för responsen på inlägget om att försäkringskassan driver människor till självmord. För att ytterligare betona min poäng vill jag sätta ett ansikte på det hela.

 

RIP Marie-Louise

Hade jag mer ork skulle jag ta något slags initiativ till en förening för oss sjuklingar, men ja, det är ju just det, man är sjuk och orkar knappt med sig själv.

 

Idag har jag varit helt psychotrött, och fibrovärk som sagt utav helvete… Ingen aptit har jag heller. Men det måste ju bara vara nyttigt med naturlig sömn, så jag hoppas att jag snart mår lite bättre.

 

Edit: ja det finns ju förresten en sådan förening, Resurs,  kom jag på. http://resurs.ning.com/ In och bli medlemmar!

En annalkande självmordsvåg i utförsäkringarnas spår?

Ser på Uppdrag granskning om Marie-Louise, 61 år, som tog livet av sig efter att ha knäckts av Försäkringskassan. Finns också en artikel i Aftonbladet om henne.

Och jag förstår ju, jag har haft de tankarna själv, fast jag tänkte vara lite mer drastisk och skjuta mig i huvudet inne på försäkringskassan. Så ja, den här ronden jag ska gå nu kommer jag låta dem från Neuropsyk hjälpa mig med så mycket som möjligt. De där coacherna får nog sitta med mig när jag läser beskedet till exempel. Fast ändå undrar jag lite, nu vet inte jag hur det är i olika län och så, men här i Linköping godkänner åtminstone soc läkarens sjukskrivning även när försäkringskassan inte gör det, så ja, jag kom väl fram till att ett liv på soc visserligen inte är ett värdigt och anständigt liv, men åtminstone ett liv, och att föredra framför att spruta hjärnsubstans över försäkringskassans lokaler.

Det lär ju komma en rejäl självmordsvåg framöver. Och handläggarna, mellancheferna, myndighetspersonerna, de påminner om soldater som deltagit i massmord: jag lydde bara order och mitt land. Krigsförbrytare.

Men nej, nej, nej, de får aldrig mig, för att citera Asta Kask.

Självömkandets mästare

Ja nog kan jag beklaga mig en hel del över saker och ting, men jämfört med Marcus Birro ligger jag i lä:

Dagens det är synd om Marcus Birro

Nu har stackarns sociala liv blivit lidande sen han blev nykter. Ja man kan ju verkligen se det negativa i allt om man VERKLIGEN försöker.

Insomnia

Även om det är småmysigt att kedjeröka och lyssna på Dave Lindholm och Tehosekoitin på youtube så är jag rätt less på att två propavan inte kan ge mig mer än tre timmars sömn. Har försökt somna om i måååånga timmar nu.

Runt fyra på natten fick jag i mig “lunch” iallafall och det var ju bra. Men jag antar att det får bli att slänga i sig två propavan till, och en atarax kanske, men usch sen kommer man vakna med sandpapperstunga och det kommer svartna för ögonen när man reser sig upp.

V borde flytta in här hos mig, faktiskt. Det var så mysigt att ha henne här.

Jag har med berått mod bokat hotellrum utan att ha en aning om hur jag ska kunna betala det när det är dags, men det får lösa sig på något vis…

 

Att klimatmötet blev en katastrof var nära att gå mig förbi, och helt frankt, jag har nog med mina egna bekymmer just nu. Annars skulle jag väl skriva en massa om det. Men man måste känna sina begränsningar, isbjörnarna får det inte lättare för att jag bryter ihop.

Jaja, fusksömn nu då för jag måste få lite ro…