Archive for the ‘TV & film’ Category
Hmm hade inte direkt planerat att se American Idol, men det börjar precis efter Lost, tydligen säsongsfinal för förstnämnda idag och den inleddes med uppträdande av Alice Cooper, så jag lämnade det på.. Ett slag senare kommer Bret Michaels. Antar att det här är inspelat efter hans hjärnblödning? Kul för honom isåfall, han sog ut att var i god form. Poison är kanske inga musikaliska genier, men de piggar upp vilken förfest som helst!
Världen är ju så otroligt liten nuförtiden, och jag har svårt att vänja mig vid det trots att jag inte är gammal, borde tycka att det var normalt. Men jag minns hur otroligt långt bort kändisar och nyheter och sånt, allt man såg på tv, kändes när man var liten, och nu har man nån slags personlig association till nästan allt. Det här är nåt jag tänkt rätt mycket på, men skriver om det nu när jag fick färska exempel i huvet. Ja, jag har sett Alice och Poison på konsrter, det är en sak. Fortfarande “långt bort” liksom, ingen skillnad mot 80-eller 90-talet. Man hörde redan då att, ja vad kallas den där principen, om att alla människor, två totala random främlingar går att länkas via i genomsnitt sex personer. Men det var ju inget som hände till vardags då. Sen kom internet och sen kom facebook. Men inte bara på nätet krymper världen. Även i verkliga livet kan man koppla allt till någon personlig upplevelse. Alice Cooper, jag kom att tänka på när jag såg honom nu ett samtal med C i vintras, då jag försökte förklara hur nervös jag skulle bli av att träffa mina största idoler Michael Monroe och Andy McCoy, och frågade om inte han var nervös första gången hans band spelade förband åt Alice Cooper, hans barndomsidol, när de träffades och hälsade. Det var han tydligen inte, faktiskt! Och Bret Michaels, ja inte så jävla personligt det heller, men på SRF 2008 hade jag backstagepass och gick på hans presskonferens (resten av Poison var försenade, så det var bara han). Önskar jag hade vågat ställa någon fråga, men det var helt oförberett, T bara ringde någon timme innan och tipsade, och jag måste ju förbereda mig för sånt…. Men ändå, det är ju inte som att stjärnorna är oåtkomliga direkt. (Den konserten fick jag förresten sitta innanför kravallstaketet, schyssta vakter, de sa att så länge jag typ inte gjorde väsen av mig var det okej, och jag hade sådär asont i överansträngda fibroben så det var underbart att få sitta, med plats före fron row.. Och ashungrig var jag ockspå och när spelningen var slu dök T upp från ingenstans med en gigantisk hamburgare som värsta tankeläsaren… Ja tack T för hela den festivalen!)
Det är ju en bra grej att världen är liten och trots att vi är sju miljarder känner vi alltid nån såom känner nån som känner slumpmässig person, allla kan få kontakt med varandra. Men dels är det lite trist att allt blir så vardagligt och åtkomligt. Ska man resa nånstans nu kan man kolla upp allt redan innan, varenda hotell och färdsätt och restaurang och ta gatvy på google earth, så sen är det nästan onödigt att åka för man vet precis vad som väntar. Och så det att man själv är så åtkomlig. Jag vill vara åtkomlig, men kunna ha olika kretsar. Vill ha familjen för sig, glammen för sig, skrivandet för sig, osv.. Skulle gärna bli känd som skribent/författare, förr var ju det ett yrke där man kunde bli känd, för sitt arbete, som ett namn, men ändå leva sitt dagliga liv i anonymitet. Nu ger jag bränsle åt de som kallar mig narcisssistisk och säger att jag har storhetsvansinne (och vissa som på nåt mysko sätt tror att man måste vara psykopat för det, men man kan väl tycka att man själv är bra utan att sakna empati och samvete?), men jo, jag vill uträtta något stort och bestående i mitt liv. Jag vill bli en känd och respekterad författare. Men, tiden är nog förbi då man kan fortsätta sin dagliga anonyma tillvaro om den drömmen skulle slå igenom. Jag är skygg av mig, jag uttalar mig gärna om sånt jag kan, men hela den här grejen med att kändisar ska bli såna multisysslare… Nej skriva under pseudonym vill jag inte, vill som sagt få erkännande om jag lyckas, FÖR DET, men hur ofta skrivs det om kändisar pga det de faktiskt är kända för egentligen?
Vad tycker ni om ämnet? Måste man vara beredd att offra sitt privatliv om man har en sak man vill lyckas med och bli känd för? Vad kommer hända med politiken när alllt kommer fram och det inte längre går att hitta folk som kan låtsas att de är felfria helgon? Det kanske kan vara en positiv grej? Obama sa ju rakt ut att han rökt hasch och det blev ingen big deal, det hade inte gått på Clintons tid, tex….
Tags: Alice Cooper, American Idol, Bret Michaels, Clinton, kändisar, Lost, Obama, Poison
Posted in Allmänt, Litteratur och skrivande, Media, nyheter & politik, TV & film
Kan fortfarande inte ladda upp bilder, eller någon annan media för den delen, och jag begriper inte varför… störigt! Känns meningslöst att fota när man inte använder bilderna sen.. Bloggen blir ju även lite som ett fotoalbum, framkallar bilder gör jag aldrig numera (men jag ska ta och göra det med några bilder, de allra viktigaste, när jag får igång min gamla hårddisk).
Najsig tv-kväll! Säsongsavslutning på True Blood och Sawyer-avsnitt i Lost. Han är grymt het! Kom på att han (i sättet mest, till utseendet en ytterst liten smula) påminner mig väldigt mycket om en viss person jag känner, förutom en del ganska avgörande skillnader… Vilket fick mig att analysera lite vad det egentligen finns för gemensamna nämnare för män som jag blir attraherad av. Fast jag tror jag har ändrat smak en smula, jag är mindre trasig och vilsen nuförtiden så jag behöver inte någon lika förvirrad och destruktiv man för att känna samhörighet och att jag blir förstådd… Men helyllechodes lär jag nog aldrig börja falla för.
Håller på att baka bröd, av rent ekonomiska skäl. Förra året, innnan jag började arbetsträna, bakade jag alltid mitt eget bröd och insåg att man spar in rätt mycket på det, men det är sällan jag har haft ork med nu när den gått åt till annat. Men idag är en bra dag så jag passar på… Vill använda de få slantar jag har klokt, så att jag kanske kan unna mig något roligt i sommar, eller ännu hellre börja spara ihop pengar till någon billig resa söderut till vintern, men det vet jag att det är helt orealistiskt. Men man måste få drömma… Det är sånt FK tar ifrån mig, drömmarna om framtiden. Om det blir så att jag blir dömd till existensminimum på livstid, betyder det att min sista utlandsresa är gjord redan? Sånt deppar jag ihop över, dålig ekonomi till vardags är jag van vid och kortsiktigt lider jag inte av det, men att inte ens kunna drömma om att få en slant över är jobbigt.
Well, dags att kolla till brödet… Ska väl försöka sova, men inte riktigt än.
Otroligt skönt att komma hem från jobbet och ha ork över för att städa lite, läsa bara för nöjes skull, plus att ägna en liten stunds åt korrläsning. Men tagit det lugnt, och hunnit ta pauser.
Nu blir det nog tv resten av kvällen: Grey´s anatomy, True Blood och sen Lost. Kanske tar jag och bakar lite i reklamapuserna också…
Att BÅDE vara duktig OCH göra något roligt på samma dag, inte behöva välja, är nåt man som fibropatient får vara glad för. Hoppas jag mår hyfsat imorgon också!
Och så vandrar fibrovärken uppåt… armarna, skuldrorna, nacken. Och huvudvärk kanske pga det äckliga vädret. Spänner mig som fan när jag koncentrerar mig på texten också, glömmer bort mig mer här hemma än när jag sitter på kontoret, där brukar jag komma ihåg att försöka slappna av och sitta ergonomiskt korrekt bättre. Händerna också onda, så jag är dum i huvet som ens sitter vid datorn.
Ska kolla på Donnie Darko vid nio. Jag har faktiskt aldrig sett den, och jag VET, det är skamligt och oallmänbildat osv och jag kommer älska den tydligen, men bra att det blir av nu till slut ändå. När det gäller film är jag rätt bortkommen. Film, bilar och sport. Fast film vill jag lära mig om, till skillnad från bilar och sport. Men jag har aldrig haft så stort filmintresse själv, det har varit med pojkvänner eller kompisar jag kollat på film mest, på egen hand tar jag mig inte inititativ att gå på bio eller sätter mig och laddar ner nya filmer, så det blir bara om det går något bra på tv och jag ser nästan inga nyutkomna filmer alls. Men Alice i underlandet vill jag se! Anyone som vill ha filmkväll med mig får gärna fixa den och bjuda hem mig. (Jag har pyttedator och gammal tjock-tv bara och det brukar folk inte tycka duger, knappt jag själv heller).
Har trots allt jobbat på lite grann idag, rätt duktigt med tanke på hur jag mår, men måste skynda mig lite mer. Tror jag ska hoppa över alla enkla ändringar till en början, och fokusera på de svåra sakerna som jag kanske måste fråga om. Har lovat att maila över en sån lista tills på onsdag.
Känner mig lite deppig men det är ju meningslöst. Det är bara för värken och för att jag hellre skulle göra nåt annat än att sitta och jobba, vanligt normalt dåligt humör och inte depressionstankar, även fast jag är väldigt på min vakt om jag skulle upptäcka några sådana. Men nej, det här är bara en pissig dag och ingen början på depressionssvacka.
Om det inte har framgått än så är jag ju inombords en otidsenlig och förlegad gammal gubbe ( ni har ju fått ledtrådar, som att jag sitter i min gröna fåtölj, röker pipa och läser Dostojevskij), som hyllar bildning, kunskap och intelligens. I kombination, för korvstoppad kunskap utan intellektuell förståelse är som kejsarens nya kläder, man ser igenom någon som rabblar citat, gått fina skolor, har de rätta kostymerna men fan inte har den minsta aning om innebörden och komplexiteten i det han snackar om. Och intelligens utan kunskap går oftast till spillo.
När TV8 började balla ur upptäckte jag Axess TV som jag hade en kärlekshistoria med ända tills kanalen försvann ur mitt tv-utbud, någon gång förra året. Saknade den bittert, Kunskapskanalen fick bli min rebound men det var inte samma sak…
Sveriges seriösaste tv-kanal
Och, likt en förvirrad gammal otidsenlig gubbe, är jag jävligt trög!
Aha ja men jaså ja det är klart…. Axess finns ju på webben! Tog bara ett halvår eller nåt att komma på, liksom. Jag rekommenderar innerligt hela utbudet, men ni kan ju börja med att se det här programmet om bildning vs fördumning, som ingår i serien Kanon-TV:
Kanon-TV
- din kanal till civilisationen
I vår är populära Kanon-TV tillbaka på Axess TV med nya avsnitt.
I vårens Kanon-tv diskuteras angelägna ämnen i det svenska kulturlivet.
Håller svenska universitet på att förvandlas till arbetsförmedlingar? Vad händer när man försöker mäta humanioras betydelse i kronor och ören? Vilka villkor lyder religionen under i det moderna samhället? Och varför är samtiden så besatt av mode, men så ointresserad av skönhet?
Kanon-tv ifrågasätter det moderna samhällets ointresse för bildning och tradition. Kanon-TV är ett rebelliskt program som ställer frågorna du inte visste att du längtade efter att finna svar på.
Det är lite för lätt hänt att råka stänga av alarmet när man ska trycka på snooze.. Ingen fara skedd, hinner fixa till mig och käka nåt innan jag går till jobbet, men inte så mycket mer. Vill ju gärna komma upp på morgnarna däremot, jag tycker om att sitta och sega med kaffe och nyhetsrunda, och det är på förmiddagarna jag har sol på balkongen.
Lost igår. Nu börjar det bli lite väl knepigt, förutom att hålla reda på var och när de är (tidsresor och sånt), ska man hänga med i en parallell “verklighet”, där planet kom fram. Och jag är ingen riktig lostnörd som kan allt, svårt att komma ihåg när man följt en säsong i taget på teve, och i fel ordning dessutom med repriser ibland, kollade inte från starten. Skulle vilja ha en dvd-samling med hela serien när den släpps men det lär ju bli dyrt…
Vid fyra blir det redan helg med min korta “arbetsvecka”. Fast det betyder att det är dags att jobba med den andra romanen. Ute i solen, hade jag tänkt men fuck, det ska tydligen bli pissväder hela helgen.
Okej, måste väl resa mig ur soffan nu då. Har jävligt ont i högerarmen idag, oroar mig lite för att det kan göra mig handikappad på jobbet. Måste göra mig av med min dumma ovana att sitta och hålla i pennan hela tiden när jag sitter med någon text, händerna har blivit värre sen jag började arbetsträna men jag vet ju att det finns saker jag kan göra för att motverka det, om jag bara kommer ihåg.
Yes, ska träffa L och hennes bebis vid tre! =) Jag har bara sovit två timmar och lär ju inte vara världens piggaste, men huvudsaken är att jag får träffa dem. Sen blir det nog inte så länge och jag räknar inte med att orka med något mer idag, men jag är så otroligt glad över att slippa migrän och att jag har concertan som hjälper mig att orka med det alls. Jag blir mycket mer beslutsam av den också, förutom att jag blir piggare och får mer koncentration.
Såg Eric och Simon på Nyhetsmorgon men somnade innan Crashdïet spelade. Men klippet ligger uppe på webben. Bra skit! Men vänta nu här, jag trodde att det var turkost som var det nya rosa, inte svart… Det finns väl tillräckligt mycket svartklädda hårdrockare liksom.
Tydligen har derats video bannats av MTV? Jag kollar aldrig på MTV (de spelar ju aldrig någon musik) men, jag trodde inte att de var så hårda på censur numera. Bra reklam för bandet dock! Och Eric har vuxit upp till en riktigt ståtlig man (hehe jag har generande bilder från när han var en tjock 19-åring med råttfärgat hår), han måste ju vara typ 26 nu, fan vad tiden går. Men det känns bra, jag minns mest det ljusa nu, jag kommer alltid att minnas och älska David, men jag har nog slutit fred med det förflutna på något sätt.
Behöver ett långt bad känner jag, mjuka upp lederna och slappna av. Fast först en till mugg kaffe. Mycket bra att tre passade för L, ingen stress.
Det blev visst inte mycket gjort idag. Fast det gör å andra sidan ingenting, jag har väl också rätt att slappa nån dag även om jag mår hyfsat bra, och inte bara när jag har migrän eller för mycket fibrovärk för att uppskatta det. Seg och slö är jag, men värken är ganska lindrig idag. Såna dagar brukar jag känna att jag inte får slösa bort, men jag jobbar på att byta inställning och inse att jag måste sänka kraven på mig själv för att få sinnesro och livsglädje.
Något som ger mig livsglädje redan nu är att Lost börjar efter reklampausen! Tycker det är så himla mysigt att sjunka in i den världen såhär precis innan läggdags…
Jag hade tänkt se Videocracy på tv imorse men jag var ju inte vaken vid nio såklart så jag såg den på svt play sen istället. Hilfe, jag blev riktigt äcklad faktiskt. Tomheten som människor som vill “bli kändisar” som om det var ett yrke eller något eftersträvansvärt i sig. Inte att lyckas med något de är bra på eller försöka få fram ett budskap, inte ens pengar egentligen, utan bara bekräftelse. Men för att lyckas bli kändisar utplånar de sin egen personlighet, så de fortsätter vara lika tomma. Sen att ett helt land styrs i den andan.. Det är äckligt nog i Sverige liksom. Och sen att varenda person som porträtterades var som en karikatyr av en slemmig italienare var ju inte heller så aptitligt.
Hmm det var inte den bästa uppladningen inför Gossip Girl! GG vill man se som man läser en Jane Austen-roman, inte ha sina samhällskritiska glasögon på liksom.
Värken jävlas fortfarande, kanske skulle ta en riktigt tidig kväll och satsa på morgondagen istället… men det känns lite deppigt på något sätt. Men iofs, kom på några smågrejer jag kan pricka av på min lista så kan jag känna att jag fått någonting gjort idag ändå.
Höh? Här har jag gått och väntat och väntat på att nästa säsong av Lost ska komma på tv tills jag nästan glömt bort det, sen glor jag på tv.nu om det finns nåt program jag kan slökolla på och somna till bara och ser att Lost går på fyran 23.05!? Hur har jag kunnat missa det? Säsong 6, det måste väl vara den nya (för oss som glor på tv och inte laddar hem i förväg)? Visserligen är det inte lika bra som de tidigaste säsongerna, en så länge de hetaste är kvar i serien och de fortfarande spenderar ganska mycket tid svettiga i djungeln och är gåtfulla så kommer jag fortsätta kolla… Men ja dödar de Sawyer så kanske jag ger mig…
Bad boy gone good… me like!
Hoppas hoppas att det inte visar sig vara repriser… shit inte för att jag minns nåt, long time no drägglande… Kate och Sayid ser inte så illa ut de heller direkt. Och förutom snyggingarna, jag vill också råka kraschlanda i världens vackraste miljö mitt i en stor gåta att klura på!
