Ofelia Eriksson

Archive for februari, 2009

tycker lite synd om mig själv

Halsen och huvudet och även resten av min kropp krävde vila idag, så jag har spenderat dagen med en god bok, den första i en serie av Per Anders Fogelström. Jag älskade hans böcker när jag gick på högstadiet, “Stad”-serien framförallt. Visst tycker jag fortfarande att han skriver bra, men jag blir inte lika fängslad som då. Men jag har tagit mig för att låna hem den här från biblioteket, del två och tre står i min bokhylla ärvda från morfar, så när jag har kommit så långt måste jag ju läsa den också.

Är sjukt less på att vara sjuk. Kanske mest för att jag blir så isolerad. Börjar längta efter en pojkvän, men vet inte om det är något jag skulle stå ut med när det väl kom till kritan. Man vänjer sig vid att ha allting på sitt sätt. Visst är jag ensamvarg, men när det blir ofrivilligt är det inte lika kul längre, då och då vill jag trots allt umgås lite. Och den här veckan skulle ha blivit så bra om den gått som planerat, så jag känner mig lite bitter.

*Suck* jag kommer aldrig att bli bloggdrottning, jag är för negativ och handlar inte på tillräckligt flashiga affärer…

Ebba von Sydow har lika många vänner som jag

Den där Ebba von Sydow har visst sina vettiga sidor. Dels orkar hon diskutera med den asjobbiga Linda Skugge vilket hon ska ha kudos för, och dels gillade jag den här artikeln. Jag känner igen mig, förutom det att för mig har det alltid varit ungefär likadant, har aldrig haft många vänner. Däremot väldigt fina!

Har funderat över det där i samband med att jag fyller 30, jag vill ju gärna fira men någon stor fest får jag inte ihop på egen hand. Många av mina vänner är 79:or, men de har redan parat ihop sig med varandra eller bor inte här i stan, så jag kan inte slå ihop mig med någon av dem. Jag vill fira, men kan man beära att folk ska komma ner från Stockholm och Uppsala bara för att gå ut och äta? För det är väl troligast att det blir ett restaurangbesök även om jag gärna skulle ha en fest.

Det var en till artikel om vänskap i Expressen. Man behöver vänner i sin egen livssituation, säger experterna, och det kan jag hålla med om. Jag saknar singelvänner, och det skulle nog vara trevligt att ha någon vän som också hade fibromyalgi och visste hur det var.

så man kan må

Förlåt att jag inte skrivit på länge men min fibromyalgi has been killing me. Det är en vidrig sjukdom.

Det gick väl ganska bra på sjukhuset igår, även om jag nu hamnnar i kö för nästa undersökning om ett par månader.

Ful, trött och seg

Specialisten jag träffade trodde att det var karpaltunnelsyndrom, men eftersom jag har fibromyalgi också så ville hon vara extra säker, så innan jag opereras ska jag till neurofys och mäta hastigheten på mina nerver, hur man nu gör det.

Jag fick iaf en handskena som jag ska ha dygnet runt nu i ett par veckor och sedan bara på nätterna. För att vara en handskena tyckte jag att den var ganska snygg.

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag mår jag som om en dunig kyckling letat sig ner i min hals och står där och pickar och vrider sig. Och som om jag varit i slagsmål med en boxare.

Jag inser även hur otroligt fel och för mycket jag sitter vid datorn och försöker hålla mig ifrån den utom för såna här viktiga saker som att blogga.

Ska försöka skriva ett mer positivt inlägg senare…

Min kontaktannons

Jag sov så mycket på dagen igår (jag är sjuk, jag får) att jag inte kan sova nu, så jag satsar på att stanna uppe och sen gå och lägga mig när jag kommer hem från sjukhuset imorgon. Dygnsrytm får jag aldrig ändå. Tänk om de säger att det bara är fibromyalgin och att jag får dras med den här dysfunktionella högerhanden som den är. Jag kommer bli så besviken då. Om jag nu kan bli besviken fortfarande, känns som att jag börjar bli immun. Skulle ge mycket för att få ha en period av flyt och tur.

Har varit helt anti allt vad lovelife heter ett slag men nu börjar jag sakna det. Men hur i helvete lyckas folk träffa varandra? Även när jag inte lever eremitliv är det ytterst sällan jag möter någon jag finner intressant, och skulle jag falla brukar det för det mesta vara obesvarat. Och annars är det stora hinder ivägen. De flesta andra omkring mig brukar gå in i ett nytt förhållande inom ca ett halvår efter att deras senaste tagit slut och jag förstår inte hur det går till. Det är ju så mycket som måste stämma. En teori är att folk nöjer sig, men det vore ju bara alltför sorgligt.

Jag skulle också behöva en jury som Linda Rosing, nära och kära som hittade karlarna åt mig. Man kan inte gå omkring och vara allmänt flörtig heller ju, då får man bara en massa miffon efter sig.

Finns det ingen vettig man som har något att erbjuda mig (och nio av tio av de som tror att de har det har fel) som kan uppvakta mig? Någon som faktiskt förstår sig på mig och som jag kan relatera till. Någon kreativ, vacker och intelligent man som känner sig manad? Och inte någon jag redan känner…

Rösta på mig i modelljakten är ni rara

Jag har anmält mig till en riktig fjortistävling, men man kan vinna fina priser, så please gå in och rösta på mig på Modelljakten. Snälla! Man kan rösta en gång per dygn, så lägg till sidan som favorit och gör det till en vana…

På den modellsidan jag vanligtvis håller till på görs det reklam för “naturlig” bröstförstoring. Jag tappar alltid modet lite när jag ser det, jag har lite som mitt mission att visa att små bröst också är fina och omtyckta. Allt fler av mina vackra väninnor och bekanta har börjat drömma om plastikirurgi. Jag är inte kategoriskt emot det, men jag tycker att det är en smula obehagligt.  Det är liksom inget fel på de saker de vill ändra på, de är skitsnygga och utan defekter. Måste man se ut enligt standardmodell 1A för att duga? Tror ändå inte att det löser någons självförtroendeproblem. Sen tycker jag att det är rätt… självupptaget kanske är ett ord för det, eller bortskämt, jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det… men det att utsätta sig för medicinska risker när man är fullt frisk, och att lägga dyra pengar på ingrepp. Tänker på P:s långa operationskö för cancern, who knows, kanske var det därför han dog, och hur frustrerad jag var då. Sambandet är inte glasklart men min magkänsla säger att man ska lämna kroppen ifred när den fungerar och låta läkarna pyssla med viktigare saker.

Patetisk och stolt

Mår fortfarande krapp men jag har haft tur och sluppit undan feber iaf.

 

Dagens outfit

Det sket sig med den  där praktikplatsen så jag är tillbaka på ruta -10 där jag alltid står och trampar. Statliga verk och deras klumpiga regler…

Måste skriva ett par rader om “Den rätte för Rosing” en freakshow som jag räknar med att följa. Stör mig på alla de som “absolut inte tänkt se det” men ändå “råkar” göra det och har en väldig massa att säga om det. Själv skäms jag inte, jag behöver en freakshow då och då för att få känna mig normal, och jag tycker det är fascinerande att en människa som Linda Rosing finns på riktigt! Men stackarn, jag tycker trots allt att det är lite lågt att det numera är okej att håna utvecklingsstörda. Vi får hoppas att Rosing har samma tur som sin kollega Linda Hammar och finner kärleken i programmet.

Ja, man börjar bry sig mer om teven än “verkligheten” när man spenderar sin mesta tid sjuk och i karantän. Jag håller strikt på att inte i onödan träffa folk eller vistas på offentliga platser inom tre dygn efter att jag blivit sjuk, eftersom jag anser det vara moraliskt förkastligt att medvetet utsätta andra för smitta. Tycker att vi borde börja göra som i Kina och bära munskydd när vi är förkylda.

Imorgon har jag läkartid på US för att undersöka om jag har karpaltunnelsyndrom och om jag ska operera högerhanden. Är lite nervös, mest för att det inte ska vara det. Det vore fantastiskt om jag kunde bli bättre, saknar såna där enkla saker som att kunna dra ett rakt streck eller kunna öppna burkar utan problem.

Sjuk återigen

Jag är sjuk. IGEN!! Blir galen! Vaknade imorse med helt igentjocknad hals och tungt huvud. Hade hoppats att mitt immunförsvar börjat repa sig nu.

Nåja, jag tar bloggpaus tills jag mår bättre om några dagar…

Min hjärnsubstans rinner ut

Jag har alltid något beroende, men vad det är varierar. Just nu är det shopping. Sitter i timtal på tradera och nätaffärer som Ellos, H&M online och Haléns. Fönstershoppar och lägger grejer i varukorgen i ett zombieliknande tillstånd, tills benen somnar och axlarna värker. Som tur är brukar jag vakna upp när jag går till kassan och inse att jag inte behöver allt det där och/eller inte har råd. Men det känns som att jag måste ha den där kicken man får av att göra ett fynd. Så fruktansvärt ytligt och löjligt, men nåja, det är bättre än nikotin iaf.

Jag är medveten om att jag inte har skrivit ett endaste inlägg med hjärnsubstans på evigheter, men när jag gör det deppar jag så lätt ner mig. Just nu är jag hellre puckad och lycklig.

Att äta som en modell

Jahapp fotografen ställde in plåtningen imorgon. Trist, men då behöver jag inte oroa mig för huvudvärken iaf. Cattis gjorde en insats igår och övertygade mig att bara göra betaljobb i fortsättningen. Jag sa att jag inte kände mig proffsig nog för det, men hon påpekade att om samma fotografer bokade in mig igen så måste de ju vara nöjda och det var ju en bra poäng. Så, får se om jag får några erbjudanden även fast jag inte jobbar gratis längre. Förutom några sessioner som redan är inbokade.

Glor på Jamie Olivers program där han ska lära engelsmän laga mat. Genomsnittsengelsmannen verkar inte ens kunna laga omelett och vet inte vad lime är typ, jag tycker det är riktigt äckligt med folk som bara lever av snabbmat och chips och godis. Skulle inte kunna falla för en man med såna vanor tex, även om han inte var fet. Mitt bästa smaltips är att laga sin mat hemma. Och att det är i affären man bestämmer sin diet, har man inte massa onyttigheter hemma, men däremot vettig mat som täcker hela kostcirkeln, så behöver man inte tänka så mycket mer på det sen.

Ajaj

Har stegrande huvudvärk och nu börjar jag ana illamåendet. Helvete, ett migränanfall var inte vad jag hade hoppats av dagen. Skulle firat min namnsdag med presenter och mammas mat. Och jag ska plåta imorgon, det värsta brukar hinna gå över på ett dygn men man känner sig konstig och typ bakis efteråt och då vill man ju inte behöva försöka se snygg ut.

 

 

Såhär idylliskt ser det ut utanför mitt fönster. Det snöar och har nog gjort det hela natten. Notera pulkaåkarna med medhavd picknick.