Ofelia Eriksson

Archive for juli, 2010

en lite taoistisk dag

Arg som fan på vissa, väldigt rörd av andra…

Börjar med det sistnämnda… Har spenderat dagen (eller ja, fem timmar, så länge jag orkade med) hos min bror med familj. Har träffat mina älskade små rara brorsdöttrar fler gånger den här sommaren än på de knappt två åren innan dess sen de kom hit (de är adopterade från Etiopien) och nu börjarj jag lära känna dem, vilket är skitskoj! Jag heter ju fortfarande “pappassyster”  men det är ju helt korrekt faktiskt. Förutom alla kramar och att de är så söta och gosiga osv så blev jag jätteglad för att de ritat teckningar till mig innan jag kom, deras egen idé, och redan i förrgår ville den yngsta ringa till mig så de har verkligen sett fram emot att jag skulle komma. Och den äldsta, hon gav mig en teckning med en riktigt smart funktion! Hon hade ritat en knapp på den, och om man tryckte på den så blev man frisk! Nån bättre present kunde jag ju knappast ha fått. =)

Men sen…. fuckade planerna upp sig, på grund av att vuxna män inte är lika pålitliga och lätta att kommunicera med som fyraåringar. Och jag blir så less. Blir jag arg på en så väller ilskan över alla andra upp. För även om det alltid är en smula nyhetsvärde i deras variant av hopplöshet så känner man ju mönstret vid det här laget.

Dock, nu medan jag skrev det här inlägget hände lite intressant stuff på nätet som jag måste spana in….

Allt jämnar väl ut sig I guess…

Inte perfekt, men jävligt bra!

Livet fortsätter att  vara njutbart, fast kanske inte helt perfekt idag, men shit, en HEL VECKA som jag mådde bara bra, det är totally fukkin amazing! Är i Sthlm nu, skulle åkt över dan till Uppsala, men ösregnet kom först dit och sen hit, så varken jag eller  SE eller LH var så peppade på fika… Och jag är psychotrött, lite förkyld som sagt och så tog gårdagens resa på krafterna lite, idag är fibron arg igen men det är förståeligt efter att jag släpat på tung packning och hållit på. Hoppas att det känns bättre imorgon! Stannar ända tills  på tisdag också så det är ingen stress.

Mamsen LH fixar skorna imorgon, sen ska jag ju ta mig till Uppsala nån gång innan jag åker hem, måndag är nog troligast…. annars verkar planerna hålla. Och annars är det ingen katastrof heller. Jag sov jag vet inte hur många timmar inatt, utan sömntabletter, behövde det antar jag men är som sagt ändå megatrött. Men trots det, och trots att jag bara suttit inne idag (det är verkligen en syndaflod, eller var tills helt nyligen åtminstone) har dagen inte varit bortslösad, jag har smuttat vin och gjort research, köpt tikket till Forever Young, mailat och messat och pratat tele och photoshoppat… Borde nog låta bli datorn en stund nu däremot.

Unnade mig taxi från stationen igår (vägen från mitt hem till busscentralen i Linköping var en plåga) och utbildade taxichaffisen i klimatförändringar. Förklarade att kalla vintrar bara är ännu ett tecken, vädret bli mer extremt, även åt det kalla hållet, även fast medeltemperaturen stiger. Och när isarna försvinner reflekteras mindre solljus, av den enkla orsaken att isen är vit. Alla borde måla sina tak vita apropå det! Och varför inte vita motorvägar? Många bäckar små sattseja…

Kroppen är lite off men sjäen är varm… Eller vad sägs om en brorsdotter som längtat hela dagen efter att ringa till mig? =) Det är underbart att ha en stor familj, och med snart sju syskonbarn så är det inte hela världen om jag själv aldrig blir mamma, jag har ungar som jag älskar i mitt liv ändå! Och vännernas barn också…

Well, även fast jag gick upp sent så kanske det börjar närma sig läggdags nu ändå. Har väntat på bättre väder för att ta en liten promenad åtminstone men dyker inte det vackra vädret upp inom en timme så får det vara… har hittat en spännande bok här också!

Fika och köpa present/er sa jag göra imorgon, ev nåt annat men det blir en bonus isåfall… Såg att the Rocks har nioårsjubileum, vore ju skoj om man är på rätt humör men det går ju inte att veta förrän imorgon.

Toodles babies!

Livet är fortfarande lika fint!

Hurra! Jag är visserligen segdeg, tröttilainen och en aning förkyld, men tillvaron är ändå helt underbart perfekt! Inget krånglar, helt enkelt! Helt utan anstränging från min sida löser sig saker av sig självt, ibland i sista sekunden, men på något otroligt sätt bara funkar livet utan kamp och krig för en gångs skull. Jag har bara små behagliga problem som att jag inte orkat ta itu med diskberget och dammsuga, och det är för sent att sätta igång maskiner nu, samt att min buss går väldigt tidigt imorgon. Inga problem alls, med andra ord.

Det blir buss, bus4you, för jag kan inte unna mig dyra resor om jag ska ha vackra skor, gå på Forever young och på crasharna när de spelar här i stan… Socpengarna fick jag in idag, har inte fått något brev därifrån vilket är skumt, så jag förväntade mig att det skulle dröja och bli problematiskt, men nope, pengarna fanns där på kontot ändå! Och reseplaneringen går fint, bra tajming med folk, nåt att hitta på varje dag men inte för stressigt, som kloka moder L sa, man ska bara göra en sak om dagen, och det lever jag ju vanligtvis efter, men när jag är bortrest brukar jag råka klämma in lite för mycket…

Är framme i Sthlm strax före elva imorgon, sen är min dygnsrytm helt och hållet omvänd nu, så det  blir väl att dumpa packning i Bandhagen, proviantera i Högdalen och sen sova en stund. Och ta kvällen som den kommer. Torsdag Uppsala, fredag träffa TA (evigheter sen), lördag bror och sen en till killkompis… Ev träffa MS nån gång.. Sen vet jag inte om jag åker hem på söndagen eller bokar om mötet jag har här hemma på måndagen så jag kan stanna ett par dar till. Kanske bäst att boka om mötet i vilket fall som helst förresten, för det måste ju göras på kontorstid. Jag är inte direkt rik, men jag har råd med mat och resor, tänkte köpa en bibba vin och om jag går ut så finns det ju billiga trevliga ställen typ mitt älskade Anchor, och så SKORNA i Uppsala då… Plus lite fika och kanske nån billig småshopping… Räkningar, konsertbiljetter till linköping och sen är jag pank igen, men vad gör det liksom? Då är ändå semestern slut.

Romanjobbet är så gott som avklarat också, en annan kille med mer tid och ork har tagit över. Jag har sagt att jag givetvis gärna svarar på frågor och funderingar, men inget mer sitta och skriva in sida efter sida på datorn och paja armen… Så skönt! För de var ändå nöjda, jag tycker själv att jag gjort ett bra jobb efter förutsättningarna.

Ska bli mys att rå om sig själv i Bandhagen! Det är najs att vara där med S också, men lägenheten är.. 14 eller 18 kvadrat, nåt av det, så det är ju lite trångt…

Fibron har varit väldigt lindrig på sistone också. Förmodligen för att jag växlat bra mellan aktivitet och vila, varken överansträngt mig eller varit passiv. Och med den tropiska värmen försvann den ständiga huvudvärken. Min “böldpest” är antingen svinkoppor eller munherpes, är inte helt fri från den än, men medicien hjälper så om några dagar kanske den inte syns längre hoppas jag. Känner mig inte som ett monster längre iallafall.

Och inspirationen! Den flödar som ett vattenfall! Fast mest som lösryckta idéer och spånande, men det är ju det som är den största delen av författandet…

Nu ska jag pejja räkningar och fortsätta packa, och hålla tummarna för att flytet fortsätter… Mr White kommer med till Sthlm, så jag bloggar väl nåt där. Men, det är ju mer sporadiskt numera, när jag håller på så mycket med text ändå så orkar jag inte skriva fyra inlägg om dagen som jag gjorde förr…

Men det är härligt att från hjärtat kunna skriva positiva inlägg!

Lycklig

Nu ska ni få höra något märkligt och häpnadsväckande! Jag är… lycklig! Visserligen på ett lite vemodigt sätt och helt säkert högst tillfälligt, men jag är inne på den femte dagen av bra mående och det är helt fukkin jefla otroligt! Och nog fan är jag värd det efter hur jag mått de senaste månaderna…

Miljöombyte gör underverk, och fina människor och gott vin gör en glad, sen dessutom shopping och att bli lite bortskämd med att få maten serverad och sånt, då når man fram till lyckan!

Intervjun gick helt okej, visst var jag nervös och kände mig lite oproffsig, men jodå, han jag intervjuade var jättetrevlig och även om det inte var  så mycket nytt jag fick reda på (fast lite grann) så fick jag en del saker bekräftade vilket är mycket bra. Vill inte ägna mig åt spekulationer. Sorry att jag inte kan berätta mer om projektet, men en vacker dag så…

Sen, då på tisdagen, kom J och S med sällskap ner till Ankaret, hade en rolig kväll, första gången jag festade till det sen i maj tror jag, och skitkul att vi alla träffades tillsammans, det var länge sen… I onsdags vidare till E i Uppsala, vi vandrade över så många broar vi bara orkade, åt gott, drack vin, shoppade… Jag hittade de vackraste skor jag någonsin sett! Hade inte råd med dem då men jag har lagt undan dem, ety: jag återvänder till Stockholm och Uppsala redan om några dagar! =) Mådde så himla bra där, så jag är i princip bara hemma och fixar nödvändigheter och väntar på pengar, bidrog med en slant till S hyra i Bandhagen, så jag har den till låns nu hela den här veckan som kommer.

Men åter till resan jag kommit hem ifrån… Uppsala. Från E turnerade jag vidare till underbara L, och hennes hus på landet där utanför. Mer shopping, och jättefina presenter! Och så kom man till ett litet paradis, ett riktigt konstnärshem, och det var så… D kändes så nära. Närvarande. Och även fast man aldrig kommer ifrån sorgen, så kan det vara underbart att minnas  också. Som att se hans boots och halsband, som jag sett och rört vid förr, då han hade dem på sig… Väldigt känslosamt var det. På ett konstruktivt sätt!

Ja och sen åkte jag hem igår, direkt till päronen där bror med familj var, krama på brorsdöttrarna ett par timmar och sen HÄM! Skönt som fan att komma hem hur bra man än har haft det… Men typ på tisdag eller nåt bär det iväg igen, och det ska bli lika härligt det. Sen kan jag leva på det här länge, länge… Får jag bara några lyckliga veckor om året så kan jag stå ut med att må skit för det mesta, när man vet att det kommer fler lyckliga dagar så kan man försonas med att kämpa sig igenom de olyckliga.

Jag har massa roliga saker i huvet, men det är ju så att man har störst behov att skriva av sig när man mår dåligt, så det här får räcka för tillfället. Vill bara skrika ut till världen att även jag är glad och lycklig och harmonisk ibland! Och att det är ljuvligt  underbart.

Väntan

Det är verkligen livsfarligt att börja försöka ställa diagnoser på sig själv på nätet.. om man har minsta lilla hypokondriska drag åtminstone. Jag har varenda sjukdom som jag kan komma på plus ett gäng andra som jag inte visste fanns! =0 Såna där diffusa symtom som jag har, typ trötthet, darrningar, sömnproblem, hudutslag… Alltid stämmer åtminstone hälften in! Men jag insåg till slut att det är bäst att jag slutar forska på egen hand innan jag lyckas skaffa mig cancer, så nu sitter jag och väntar på telefonsamtal från vårdcentralen. Jag har en sån där allmän känsla av att något är fel. Främst ska jag kolla om det är munsår jag har fått eller nån annan skit, men så tänkte jag passa på att fråga om viktnedgång och hög puls och skit. Ska ringa och höra om jag fått svar på blodprov också men det är till ett annat ställe så först måste jag vänta på att de ringer upp mig från vårdcentralen. Usch jag tror inte jag kan beskriva hur mycket jag hatar att vänta på telefonsamtal. Sitter på helspänn och aktivt bara väntar, helt idiotiskt. Just det där att veta att när som helst kommer ett jobbigt ljud och jag måste vara skärpt och samla tankarna på en sekund då. Jag hoppar alltid högt av telefonsignaler också, brukar ha mobben på ljudlöst för det mesta så att jag kan koppla av lite. Så… rrrriiing nu då så jag kan somna om en liten stund sen!

Tåget gick visst inte förrän 14.58 så jag har rätt gott om tid. Nu blir det en natt i sthlm trots allt, träffa J och S, ska bli najs! Har velat fram och tillbaka som en jävla gnu, men jag TROR att jag har bestämt mig nu…

Ser fram emot att åka iväg men är samtidigt ett totalt ångestvrak. Men jag kommer ju inte att dö av det, även om det känns så, och om jag var lite sansad och logisk skulle jag nog komma på att alla katastroftankar är obefogade. Men det där med stress och skumma hälsoproblem man inte känner igen (min puls är verkligen skyhög 24/7, det kan inte vara bra) äter sig in i själen och tar över, förnuft har man inte mycket nytta av liksom. Jag är inte ens deppig, bara hypernervös. Ganska glad tillochmed, egentligen, om inte om hade varit…

Lämnar datorn hemma så jag har en sak mindre att hålla  reda på, så jag skriver väl  igen på fredag eller nåt kanske. Då har jag förhoppningsvis något att skriva om också. Puss tills dess!

Zzzzzzzz

Diktafon, heter det! Jag har sökt efter ordet i månader.. Vill ha en sån! Jag kan ju inte anteckna och lyssna samtidigt och har alldeles för dåligt minne. Men jag har inte råd att köpa en tills imorgon, de verkar kosta mellan 500-1000 spänn och det har jag inte till övers. Förutom till intervjuer vore det ju egentligen skitsmidigt att prata in textmanus och idéer, typ när man är ute och går eller nåt, men jag skulle känna mig så sjukt löjlig… skulle inte ens palla att ha en handsfree mobbe, det sitter på nåt sätt i ryggraden att det är knäppt att gå omkring och prata med sig själv.

Öhhh… jag hade tänkt gå upp klockan åtta… somnade då istället och gick upp nu. Inte bra. Skulle ha fikat med MH men istället för att stressa så tar vi det i helgen. Känner mig tråkig men jag är så jefla trött.

Sätta på en diskmaskin, tvätta håret, fixa socpapper, gå till apoteket, hämta ut grej på posten, se om det finns någon tvättid, dammsuga, packa… Med mera. Man kan ju vilja somna om för mindre!

Fri…?

Wow, idag kan man ju vistas utomhus utan att bli svimfärdig eller må illa! Fantastiskt. Riktigt skönt väder tillochmed, mer sånt tack!

Jag anar att mitt arbete med romanredigeringen är långt ifrån över, men… kan jag snälla få en paus nu och inte behöva tänka på det på ett slag, please…? För nu har jag fått iväg hela den första korrekturen iallafall, till slut! Herrejösses, jag har definitivt lärt mig en läxa och ska aldrig mer ta på mig såna här jobb utan att tänka efter ordentligt och beräkna hur lång tid det kommer att ta först. Jag är löjligt plikttrogen och generös dock, jag förväntar mig liksom inte ens att jag ska få betalt för att jobba… Men ja, hade det här varit normal korrläsning så skulle det ju varit en tårtbit, scheisse, vad jag har tragglat med den här texten för att göra den begriplig. Nej bort ur tankarna, nu vill jag bara förtränga den där romanens existens så länge det går…

Tur att man är mentalt frisk och sådär

Fuck, jag törs fortfarande inte gå ut och jag skulle scanna in och maila över slutet på romanen idag ju… Vilket  jag måste göra hos mor och far, och de är bortresta så då måste jag promenera tvärs igenom stan…Det skulle inte vara kul att stöta på någon man kände med de här bölderna! Vill inte visa mig för folk jag inte känner heller, faktiskt. Folk säger att man inte ska vara så nojjig, men om man promenerar omkring ett slag och tittar på folk, så ser  jag aldrig någon med defekter i ansiktet, inga sår, inte minsta finne knappt,  och om folk har det så sminkar de över det väl. Om det nu är för att Linkping är en sån jävla snobbstad vet jag inte, men antingen har alla perfekt hy alltid (jämfört med mig iaf, dvs inget som syns annat än på nära håll) eller också gör dee som jag och sitter hemma och skäms när de inte har det. Plåster kan man inte heller ha i ansiktet, inte en jävel har det någonsin. Hemskt hemskt hemskt! Och hur jag ska våga visa mig på ankaret på tisdag, när jag förutom detta dessutom fortfarande haltar när jag går och min folkskygghet är värre än på länge, det är mig en gåta… Jag kan leva med om folk tycker att jag är psycho, tråkig, puckad elelr vad som helst, men inte att de reagerar på att jag har äcklig hy… Okej min vanliga torra öda hy kring ögonen och sånt kan jag leva med, men den är inte äcklig på samma sätt, inget var eller sånt ohygieniskt…

Förmodligen överdriver jag hur illa det är liiite grann, men det är såhär det känns… och det  är svårt att få ett ärligt svar på hur pass jävligt det ser ut också.

Anyways, bara fyra sidor kvar att redigera nu, fast sen kommer ju kruxet med föflyttning.. Får ta mig samman typvid sex på morgonen eller nåt och hoppas på att alla andra sover då. Även om jag hade hy som en nyfödd bebis har jag fått tillfälligt återfall i min sociala fobi ändå, så jag är jvligt mycket nervvrak över att åka till Sthlm och Uppsala. Centralen! Det läskigaste stället av alla… Och jag har haft för mycket ångest för att förnya min ångestdämpande medicin, sånt är ju smidigt… Äsch, bara att skratta åt eländet, jag vet åtminstone att det går över förr eller senare men det hjälper tyvärr inte just nu…

Ska till the one and only leopardmamma på tisdag kväll! Mycket trevligt… Fast jag alltid hör en arg leopard i bakhuvet, han var jävligt mån om att hålla sina världar åtskilda… Sen ska jag hälsa på E ett par dagar. Men allra först, intervjun… Scheisse, jag har mycket att göra om jag ska göra saker ordentligt. Borde verkligen förnya mediciner och sånt, måste köpa tågbiljetter, förbereda frågor, samla ihop anteckningar, tvätta(! kom jag på nu) och så måste jag verkligen städa för jag vill inte mötas av bananflugor när jag kommer hem och nu är det väl rötmånad… Har bara hällt på diskmedel på allt som måste handdiskas och det var inte direkt igår som jag dammsög… Och det är ännu mer saker, och alldeles för lite tid. Hämta ut tjafs på posten och fixa bankgrejs, posta soc… Mår inte toppen direkt och dygnsrytm har jag ju ingen vilket är skitjobbigt när man ska hälsa på folk. Men först och främst och viktigast: få iväg romanändringarna och få ordningpå mitt jävla fejs så jag vågar gå ut!

Massa gnäll

Vilken jävla kass sommar det varit hittills! Och semester? Jag måste redigera och skicka iväg de sista åtta sidorna nu i helgen, och sen ska jag göra en intervju tills på tisdag som jag inte hunnit förbereda mig för alls (eller, jag har försökt men då bara blivit mer förvirrad och fått panik)… Och nu, sen i torsdags eftermiddag fram tills nu, har jag haft Megamigränen Maggan. Mina migränanfall brukar vanligtvis gå över efter ett dygn, men inte nu… Skyller på värmen. Som sagt, den är bara äcklig, men det fattar inte blåsta svenskar som sätter likhetstecken mellan varmt och fint väder. Vad är det som är så fint med solsting och marknära ozon? I andra länder går man ut med varningar när det blir såna här extrema värmeböljor, här sticker alla ut och exponerar sig för det så mycket som möjligt istället… Men inte jag. Teven är min bästa kompis fram tills att temperaturen kryper ner under 30 grader åtminstone. Men jag längtar verkligen efter normalt sommarväder och att vara ute och glassa! Fast utan att hjärna ska börja koka efter fem minuter liksom. Det är inte som tropisk värme här heller, den går det att anpassa sig till och jag har aldrig mått så bra som efter en månad i Thailand, det har väl med högtryck och lågtryck och whatever att göra, jag vet inte riktigt men för att sammanfatta det hela: är jag ensam om att må piss av den här hettan eller?

Aaaahh, det var skönt att få ur sig det där! Vill inte klaga inför folk som faktiskt njuter och börja påminna dem om klimatförändringar och skit, men läsning här sker på egen risk.

Hmm, ja, sen sist har jag bara haft migrän typ.. lite i vågor, trodde det var på väg att gå över men sen tog den nya krafter, så jag har inte varit totalt däckad hela tiden iallafall utan lyckats se några filmer och så… På sätt och vis skönt att slappa järnet, men jag kan inte låta bli att räkna ner dagarna av min semester, tänka på att det redan gått över en vecka utan att jag gjort ett skit.

Nåja, på tisdag ska det väl bli ändring på det, men nu litar jag inte på min hälsa riktigt, törs inte utgå från att jag kommer vara frisk.. Och må min böldpest gå över! Igår var den ritigt riktigt vidrig, det är den nu med men den är på väg att läka tror jag. Åtminstone bra att den tajmade migränen, för jag vågar inte visa mig utomhus när jag ser ut såhär..

Nåja, man kanske kan ha skoj även efter att semestern är slut? Det är ju inte direkt som att min chef är omöjlig med att byta dagar om jag skulle vilja resa bort till exempel…

Böldpest och värmeslag

Shit… Jag har fått både värmeslag 0ch böldpest! =( Måste nog ta mig samman och gå till läkare för min hy, för det här är inga vanliga finnar utan en riktigt otäck infektion. Blir lite orolig över vad det är faktiskt… biverkning av adhd-medsen? Vill bli av med skiten fort! Törs inte visa mig bland folk jue…

Men stackars mor och far fick stå ut med mig igår när jag var stressmarodören från helvetet typ, slet som en gnu hela dagen med romanredigeringen  och sen tog det två timmar att scanna in, skriva ut och maila iväg allt hemma hos mor och far.. Och jag fick totalt dampryck på min far och skrek och härjade när han började komma med sina hopplösa “arbetsbesparande idéer”, han är så sjukt långsam ibland och kan inte riktigt fatta om man säger att “nej nu gör jag som jag hade tänkt” och jag hade inte tid med en debatt i snigelfart så… jag blev en bitch. Men jag bad om ursäkt sen såklart, och de vet hur jag är, att det bara är för att jag inte pallar stress, inget personligt mot dem.

Ja och i stressen glömmer man att äta och så märker man plötsligt, typ som nu  när jag gick till brevlådan, att man är helt svimfärdig och kommer på att just det mat kanske man skulle ha… Och jag är som sagt anorektiskt mager just nu men har noll aptit i värmen, så jag väntar på pizza nu (att äta är däremot lättare än att laga mat)… Jag lär väl vara rätt ensam om att beställa hem pizza i 30 graders värme skulle jag tro, men även om jag inte hade böldpest att skämmas för så vill jag  ändå inte vistas utomhus, jag mår inte bra av det här vädret…

Skulle träffat E idag men hennes bebbe var ömklig så vi tar det i hegen istället vilket passade mig fint, sovit har man ju inte gjort mycket direkt och näe,jag vill bara sitta hemma och sunka idag… Som sagt, jag jobbade stenhårt hela dagen igår, och det känns.