Gradskillnader i elände
Straxt efter att jag skrev förra inlägget slog fibrovärken och framförallt fibrotröttheten till rejält. Det var bara att gå och lägga sig. Säkert borde jag istället försiktigt försiktigt ha tränat, qi gong typ, men det är lätt att säga för den som inte känner värken och inte har en depression boende i sitt huvud som man hela tiden måste argumentera emot. Depressionen vann idag. Den är kompis med värken.
Eftersom jag känner mig så eländig påbörjade jag en bok jag fick av far igår, som förhoppningsvis ska få mig att känna mig mer lyckligt lottad. Det är en dagbok skriven av en polsk jude mellan 1939-1942. Och ja, när man läst den är man nog lite mer tacksam över livet och det man trots allt har. Tak över huvudet, mat, ingen som försöker döda en. “Dödens dokument” heter den, dagboksförfattaren heter Chaim A Kaplan och Abraham I Kasth har översatt och redigerat. Utgiven 1965, jag älska böcker skrivna förr när det var folk som KUNDE skriva som fick ge ut böcker, inte random kändis som varit med i en dokusåpa eller något annat lika relevant.
Jag är så himla nervös för helgen, lördag främst, men fredag också, intervjun för den där praktikplatsen jag verkligen vill ha. Börjar redan känna av huvudvärk, och det vore ju urtypiskt om migränen slog till när de viktigaste sakerna sker. Lördagen vore värst, för det kan man ju inte boka om.
Det här inlägget var postat onsdag, januari 27th, 2010 kl. 20:37 och är lagt i Allmänt, Hälsa, Litteratur och skrivande. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
