Jag längtar tillbaka
Till en början kändes det bra att komma ut i världen och samhället, men nu saknar jag min schemafria tillvaro innan jag började arbetsträna. Särskilt nätterna, att kunna ställa sig och baka muffins mitt i natten utan att oroa sig för att bli för trött dagen därpå till exempel. Plus att jag sover bättre på dagtid, är lite vampyr på det viset.
Givetvis skulle det vara en annan sak om jag fick lön eller någon sorts ersättning eller om jag gjorde något viktigt, men sysslolöshet på fasta tider och socialbidrag suger, rent ut sagt. Nio timmar, tre timmar tre dagar i veckan, låter säkert som ingenting för de flesta, men för mig känns det precis som när jag var frisk och jobbade heltid, om inte värre.
För vems skull, är frågan jag ställer mig hela tiden. Jag är inte arbetsskygg, jag är alltid mest på av alla och vill ha arbetsuppgifter, så att anklaga mig för det som väl varenda moderat skulle göra duger inte. Man vill ju ha en mening med det man gör, och jag börjar inse att jag gjorde mer nytta för världen innan, för då var jag åtminstone en bra vän som orkade lyssna och vara jourhavande psykolog.
Skulle vilja plugga på distans på deltid, en hel utbildning, och sen få ett kvalificerat deltidsjobb inom det jag var utbildad för. Fåniga drömmerier…
Och nej, så länge man går på soc blir man inte en del av samhället även fast man tar bussen jobbet, hatar måndagar och dödar tid i fikarummet.
Ingen som läser denna blogg som behöver en kontorist tio timmar i veckan? Jag måste bort från där jag är nu, vuxendagis är inte min grej.
Inatt vägrar jag iaf ta äckelpropavan bara för dagisets skull.
Tags: arbetsträna, socialbidrag, sysslolöshet, vuxendagis
Det här inlägget var postat måndag, augusti 31st, 2009 kl. 2:20 och är lagt i Allmänt. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
