Ofelia Eriksson

Posts Tagged ‘Aftonbladet’

En annalkande självmordsvåg i utförsäkringarnas spår?

Ser på Uppdrag granskning om Marie-Louise, 61 år, som tog livet av sig efter att ha knäckts av Försäkringskassan. Finns också en artikel i Aftonbladet om henne.

Och jag förstår ju, jag har haft de tankarna själv, fast jag tänkte vara lite mer drastisk och skjuta mig i huvudet inne på försäkringskassan. Så ja, den här ronden jag ska gå nu kommer jag låta dem från Neuropsyk hjälpa mig med så mycket som möjligt. De där coacherna får nog sitta med mig när jag läser beskedet till exempel. Fast ändå undrar jag lite, nu vet inte jag hur det är i olika län och så, men här i Linköping godkänner åtminstone soc läkarens sjukskrivning även när försäkringskassan inte gör det, så ja, jag kom väl fram till att ett liv på soc visserligen inte är ett värdigt och anständigt liv, men åtminstone ett liv, och att föredra framför att spruta hjärnsubstans över försäkringskassans lokaler.

Det lär ju komma en rejäl självmordsvåg framöver. Och handläggarna, mellancheferna, myndighetspersonerna, de påminner om soldater som deltagit i massmord: jag lydde bara order och mitt land. Krigsförbrytare.

Men nej, nej, nej, de får aldrig mig, för att citera Asta Kask.

Inget specifikt för gravida

Läsarstorm mot Försäkringskassan är rubriken på en artikel som handlar om reaktioner på att gravida nekats sjukersättning trots läkarintyg. Det påpekas med all rätta, att FKs mantra “graviditet är inte en sjukdom” inte går så bra ihop med deras andra mantra “vi ser inte till hur sjuk du är, utan vilken arbetsförmåga du har”.

Hur som helst, inget är nytt när Aftonbladet skriver om det. 2008 var ett år Försäkringskassan snodde från mitt liv, jag kämpade med allt jag hade, en liten armé av av personer som intygade min arbetsofrmåga, två läkare, psykolog, arbetsterapeut och sjukgymnast. Soc var med mig, arbetsförmedlingen var med mig, den ENDA som inte höll med var Försäkringskassans läkare som aldrig träffade eller pratade med mig.

Ett intyg från ens vanliga läkare betyder sorgligt nog inte ett skit för FK, de har sina egna “läkare”. Jag bad att få täffa honom, de sa nej, jag bad att få prata med honom i telefon, de sa nej, jag frågade vad han/hon hette, de vägrade svara. Kafkaroman, någon?

 

 

Jag undrar för vems skull välfärden har monterats ned. För de rika, säger folk, men är verkligen alla rika helt hjärtlösa? För att verkligen vara glad ver och må bra av att ta ifrån så många tusentals människor grundtrygghet måste man ju vara rik OCH psykopat OCH frisk OCH dum nog att tro att ingen sjukdom någonsin kan drabba en själv. Vilket alltså är kriterier majoriteten av våra riksdagsledamöter uppfyller? Man kan ju börja tvivla på demokrati som system för mindre.

 

Det enda bra jag ser i det hela just nu är det jag sa när finanskrisen kom för ett år sen, att när många nog hamnar i samma sits som jag så kommer media till slut att ta upp det.

Hata FK del sjuttielva

Aftonbladet har skrivit om Försäkringskassan de senaste dagarna men jag har inte orkat läsa. Blir ju så arg och ledsen bara jag hör ordet nämnas, och sen räknar man ju med att Aftonhoran ändå bara gör sensationsjournalistik av det hela. Fast det är väl bättre än att det är helt tyst om det och det är skönt att veta att vi är många som har fått nog.

 

Jag beundrar de drabbade som mitt i alla personliga problem man har som sjukskriven/arbetslös orkar ta initiativ och engagera sig. Kika in på Sociala Medborgargardet och diskussionsforumet med det lite otympliga namnet Jobb och Utvecklingsgaranterande - arbetsmarknadspolitik. Och om ni gillar vad ni läser - bli medllemmar!

 

Jag undrar vad de barn och ungdomar som växer upp i det här samhället får för värderingar egentligen. De som är under 20 idag har väl aldrig hört talas om solidaritet, åtminstone inte i positiva ordalag. Kommer en hel generation bli kall och hjärtlös? Man märker det redan, tonåringar som sätter likhetstecken mellan elakhet (utan finess) och humor. Som inte engagerar sig i något annat än sig själva.

Hata FK once more

Aftonbladet har faktiskt en vettig och angelägen debattartikel idag. Det där är just den situationen jag är/var i. Det är fortfarande samma skit, men jag har slutat kriga med FK, de har knäckt mig, säga vad man vill om soc men de försämrar inte min psykiska hälsa och även om det inte är många pengar, så är de pålitliga, här i Linköping med min handläggare iallafall. Hon kan låta onödigt sur men hon sköter sitt jobb.

Jag frågade FK-människorna på mitt sista mte där samma fråga som ställs i artikeln, vilket är det här mystiska heltidsjobbet som jag skulle kunna klara av med alla mina diagnoser, visa mig! Mummel mummel, fick jag till svar, de kunde inte ens se mig i ögonen.

Socfall ska inte få knulla

Aftonbladet skriver om att en 30-årig man får bidrag av soc till Viagra. Varför gör de det? Hur kan det ens vara kontroversiellt? Killen har tagit sig ur ett 15-årigt missbruk och medicinerna (mot abstinens förmodar jag) gör honom impotent. Soc borde applådera det och tänka på alla sparade samhällskostnader för en missbrukare mindre istället för att gnälla om en medicin. Ingår inte möjlighet till ett sexliv i en skälig levnadsstandard för en 30åring? förväntar de sig att flickvännen ska stanna ändå? I wouldn´t. Skulle sexmediciner på något sätt vara annorlunda än andra? Jag tycker inte att det är någon som helst skillnad, sex är viktigt för hälsan. Men människor är missunnsamma och vill helst att socialbidragstagare ska stå skamsna med mössan i hand och förnedras. Som tröst vet jag åtminstone att jag är rikare i själ och hjärta än giriga högermänniskor utan empati.

Tack mamma och pappa för att ni lät oss ungar välja om vi ville ha en ny TV eller behålla vårt afrikanska fadderbarn ett år till. Ni uppfostrade oss bra på den punkten.

Anna Ekelund visar sig vara kristdemokrat

2004, tror jag det var, då Anna Ekelund först började skriva krönikor i Aftonbladet (hon försvann ett tag men kom tillbaka), satt jag och Peter bland kaffekoppar och cigaretter i datarummet i Smedby utanför Kalmar och höjde henne till skyarna. Jag minns inte vad hennes första  krönikor handlade om, men vi utbrast: “en vettig krönikör på Aftonbladet!” och  tyckte att hon satte huvudet på spiken och skrev för människor som oss.

 

Anna Ekelund

 

Nu läser jag en krönika om att hon röstat på Alf Svensson i EU-valet. Hon, kristdemokrat? Har hon ändrat sig väldigt mycket sedan 2004? Eller har jag läst henne som det passat mig? Eller står vi väldigt nära i vissa frågor och på olika kontinenter i andra?

När man upptäcker sådana här saker och måste se en människa med helt nya ögon, och omvärdera allt man  hittills tagit för givet, kan man gripas av en vilsenhet och tivla på sitt eget omdöme. Just Anna Ekelund har ju ingen större roll i mitt liv, men när det händer med människor man känner, då kan det verkligen leda till krig i ens inre.

Aftonhorans senaste bravader

Aftonbladets rapportering kring Piratpartiet (här, här och här, bland annat), vad fasiken ska den föreställa egentligen? Ska det vara humor? Är det seriöst smutskastande eller förtäckt valkampanjande för PP genom att det är så uppenbart snedvridet så folk blir arga och proteströstar? Har hela Se och hörs redaktion hoppat in som semestervikarier på AB ? Vad är det frågan om va va va svara dååååå….!

Det är inte bara jag som dissar Tuva Novotny

En stor puss till Lisa Magnusson för att hon sätter ord på mina tankar! Även på Aftonbladet får man läsa vettiga saker ibland. Jag hatar det där glädjedödande synsättet att kvinnor ska kväva sin kåthet och att det är fult att vilja vara snygg. Och visst ska man inte heller tvingas sminka sig och stylas eller svara på halvpersonliga frågor i intervjuer, men vill man inte det så kanske man bör välja ett annat yrke än filmskådespelerska… Jag tycker det är helt i sin ordning att man inte vill se någon ofixad tjej med finnar och påsar under ögonen på tidningsomslag.

Jag skulle däremot vilja se fler vackra män på förstasidorna, jag har aldrig förstått det där att det både på tidningar riktade till män och till kvinnor alltid är en tjej på framsidan. Men det är en helt annan fråga.

 

Jag har bakat ett jättegott morotsbröd (på måfå) ikväll, för första gången på länge lyckades jag med bakningen. Om jag lyckas upprepa succén ska jag dela med mig av receptet.

Pannkaksrecept, photoshop mm

Allt gick finfint på sjukhuset, förhoppningsvis får jag resultatet nästa vecka. Kom på att jag ju skulle ha bokat in en tid på hand- och plastikkirgurgiska mottagningen eller vad den nu heter, får ta och göra det på måndag.

Har precis ätit pannkakor. Mammas recept är det bästa! Per person:

1 ägg

2 dl mjölk

1 dl vetemjöl

en nypa salt

två nypor socker

 

Vispa hälften av mjölken med ägg, vispa i mjöl, salt och socker och sist resten av mjölken. Stek i mycket smör på medelhög värme.

Ska ut med Sara och ta en öl ikväll! Mycket trevligt. Hoppas jag inte hinner dega ihop tills dess bara. Tog en lång eftermiddagslur idag men jag är ändå trött.

 

Aftonbladet skriver om att Britney Spears är - surprise - retuscherad i en ny reklamkampanj. Doh! Finns det nån som tror att inte alla mode- reklam- eller tidningsbilder för flashiga magasin är retuscherade? Alla unga tjejer borde ta bilder och få se hur de själva ser ut efter retusch. Här är jag själv före och efter photoshop:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Journalistwannabes om fattigdom och mediciner

På Aftonbladet finns en blogg, fattigbloggen,  skriven av en journalist som testar att leva på socialbidrag i en månad.

Man önskar att det gick att se det som ett seriöst försök att visa levnadsvillkoren för oss socfall, men Aftonhoran ska ju göra sensationsjournalistik as usual.

Inte fan blir man fet av att leva såhär, och det är rätt ofta mina föräldrar måste hjälpa mig tyvärr, nu senast la de ut för mina glasögon jag hade sönder tex, får visserligen ersättning av soc i efterhand (hoppas jag, beskedet borde jag ha fått men de är sega), men utan mamma och pappa hade jag fått vara blind med konstant huvudvärk rätt länge. Men jag vet att jag aldrig behöver svälta, jag har alltid alternativet att förnedra mig själv och sabba min självkänsla  istället. Och jag ÄR tacksam.

Men, jag kom visst av mig nu, det är en pärs att leva såhär alltid, men hur den där bruden kan ha såna problem att klara sig på soc en enstaka månad begriper jag inte. Under en månad klarar väl vem som helst att försaka allt annat än mat? Jag måste visst ha lärt mig en del om hushållning utan att jag tänkt på det.

En hämtpizza för 53 spänn som hon drömmer om, kan man faktiskt unna sig på lördagskvällen om man har disciplin. Läs reklamen, handla på billigaste affären, baka ditt eget bröd och köp alltid det som är billigast just nu så löser det sig. Som sagt, det är en månad hon ska klara sig. Vad är problemet då?

Annat är det att leva på det år efter år. Då måste man ha kläder, möbler, och annat man inte behöver köpa varje månad. Det är när tex ens dator pajar eller man måste betala CSN-skulder som problemen börjar. Är det bara en månad behöver man ju inte gå omkring med den ständiga oron för såna saker. ( Jag vet att min dator sjunger på sista versen men törs inte tänka på det.) Mina två stora drömmar just nu är en soffa och en semesterresa. Folk börjar fråga nu vad man har för sommarplaner, och jag vet ju att det blir som vanligt, jag är stuck i lkpg och träffar lediga vänner som berättar om sina utlandssemestrar och jag säger “gud vad kul” och hoppas att de inser hur lyckliga de är. Och soffan, alla som kommer hit klagar på att man inte kan sitta ordentligt här, kan ju inte bjuda hem folk när det är så. Det sociala livet är definitivt det knepigaste, folk med pengar täker inte på hur dyra deras vanor är, ska man göra dem sällskap en kväll i deras liv så är man pank sen.

 

Men Aftonhoran, den där bloggen.. Det är ingen sensation att folk som går på soc är fattiga. Men överdriv inte heller, det vinner ingen på.

Och alla människor som skäms över att gå på soc: get over yourself!

Jag försökte hjälpa Peter när både han och jag levde på mindre än socialbidrag, DET var fattigt. Då svalt vi på riktigt, vilket inte var så bra för Peter som hade magcancer (självklart svalt inte ungen, vi hittade alltid på något sätt att fixa käk till honom).Soc betalade nämligen ut bostadsbidraget och barnbidarget som Peters fosterson skulle ha till ungens knarkarmorsa. Och jag levde på halvt studiemedel och snälla föräldrar eftersom man inte kan plugga halvtid när man är deltidssjukskriven. Jag måste ha haft näringsbristen från helvetet, såhär i efterhand förstår jag inte hur jag bar mig åt.

Men klarar man sig inte en endaste månad på existensminimum, då behöver man verkligen den kursen. Då räcker det nog inte med en månad. Jävla wannabe.

 

Får man tro DN finns det även en massa sjuklingswannabes som äter medicin. Jag tvivlar dock, det kan inte vara många (utom förvirrade fjortistjejer kanske) som utsätter sig för sånt utan att de måste. Synd att en artikel med flera poänger (som kring läkemedelsindustrins marknadsföring) förstörs av att förlöjliga allavarliga diagnoser. När jag läser sånt där känns det alltid som att jag måste försvara mig. Hate it, det tar nästan lika mycket kraft som själva sjukdomarna. Även om det går vissa trender i diagnoser betyder inte det att problemen är påhittade, de kanske skulle ha kallats något annat för tjugo eller 130 år sedan men lidandet är detsamma vare sig man kallas hysterika eller får diagnosen social fobi och generaliserat ångestsyndrom.

Jag är rädd att artiklar som den där leder till att folk blir för skeptiska mot medicin. Det finns en jävla massa nackdelar med mediciner, men utan dem skulle jag inte leva idag. Samtalsterapi kan inte bota allt, min dystymi är medfödd och beror på min hjärnas oförmåga att dosera signalsubstanser rätt, inte en kass barndom eller trauman.

Skribenten verkar inte ha satt sin fot hos en läkare heller, hon verkar tro att man kan gå til vårdcentralen och säga “jag är inte lycklig” och så får man en diagnos och ett recept. Så funkar det inte i Sverige. Trots att hon själv skriver om att marknaden vill göra människor verklighetsfrämmande är det just det hon själv är.

 

Finns det ingen tidning som vänder sig till människor som är vuxna och lever i verkligheten?