Ofelia Eriksson

Posts Tagged ‘arbetslivet’

Omotiverad ångest

Om ni förväntar er något annat än fjortisinlägg så kanske ni får vänta länge. Min hjärna är inte i toppskick. Igår briljerade jag med såna saker som att slå huvudet i kylskåpsdörren, försöka skriva ut utan papper tre gånger, slå armbågen i luckan på tvättmaskinen osv… Inte helt skärpt och alert. Har ångest som ligger precis under ytan, som tunn våris att gå på bara, och det äter upp all energi och nej jag vet inte varifrån den kommer, det bara är så det är…

Men när jag får komma ut på landet om några veckor och slipper passa tider och får vara ensam så hoppas jag att om jag inte slipper ångest så att den åtminstone transformeras till kreativ ångest.

Jag fixar inte det här vardagliga arbetslivet. Men det värsta är att när jag är på plats ger jag sken av att jag gör det så jag blir rädd att inte verka trovärdig när jag sen ska säga att fler timmar än vad det är nu klarar jag inte. Fast det värsta är bussresorna.

Min jobbdator håller på att ge upp helt. Vad är det datorer har emot mig? Hoppas någon har kollat på det när jag kommer dit, jag vill ha mitt eget lilla revir och inte behöva hoppa runt på olika platser.

Sen bara vet jag att när jag väl får in adhd/borderline-utredning i höst (om det mot förmodan inte skulle bli försenat) så kommer det hela sluta med att de säger att jag har vissa tendenser till både och men inte nog för att få en diagnos… för det är ju stört jävla omöjligt för läkarvetenskapen att begripa sig på mig har jag förstått.

Om att jobba

Idag på jobbet kände jag mig helt.. ja.. drogad typ. Propavanbakis  iofs, sån seghet sitter i länge. Och jag kanske såg lite drogad ut också.

 

Påminner lite om en transa också

Jag har kvar ena foten i barndomens föreställning om att de “vuxna” vet och kan allt. Tror att chefer och andra som varit på arbetsplatsen längre tid än jag kan allt som jag inte kan och har svar på alla frågor. Som om någon hade gett dem en nyckel till Sanningen om hur det ska vara, typ.

Konkret visar det sig i att jag hela tiden vill ha någon annans godkännande för allt jag gör, om jag har gjort rätt och om det duger.

 

Såna här spännande saker är det jag sysslar med

 

Jag må vara 29 år i övrigt, men när det gäller arbetslivet är jag fruktansvärt oerfaren och omogen. Och osäker.