Ofelia Eriksson

Posts Tagged ‘arbetsträna’

Underbart att känna sig lugn

Jaa, här sitter jag kvar och gonar, slappande blev det.

 

 

Såhär ser mitt skrivbord ut nu efter att jag var tvungen att tömma allting från fönstrena (även om det sen visade sig vara i onödan). Har inte orkat ställa tillbaka, enda anledning att stressa med det är egentligen att blommorna måste få ljus, men nu är det ju ändå mörkt så…

Jaa, har tre lugna veckor framför mig, sen är det ju dags att börja arbetsträna igen. Skönt med dessa tre veckor, glad att jag fick full sjukskrivning februari ut (inte av jävla FK, men av läkaren och det accepterar soc). Inte mycket inplanerat  alls, ska försöka stressa ner och komma ikapp på samma gång liksom, ta saker i lugn takt. Skönt att jag faktiskt kan känna så på riktigt nu! Åtminstone på dagarna, då concertan verkar. Började förresten med en eftermiddagsdos ritalina också igår, så nu ska även kvällarna bli bättre! =)

Jag längtar tillbaka

Till en början kändes det bra att komma ut i världen och samhället, men nu saknar jag min schemafria tillvaro innan jag började arbetsträna. Särskilt nätterna, att kunna ställa sig och baka muffins mitt i natten utan att oroa sig för att bli för trött dagen därpå till exempel. Plus att jag sover bättre på dagtid, är lite vampyr på det viset.

Givetvis skulle det vara en annan sak om jag fick lön eller någon sorts ersättning eller om jag gjorde något viktigt, men sysslolöshet på fasta tider och socialbidrag suger, rent ut sagt. Nio timmar, tre timmar tre dagar i veckan, låter säkert som ingenting för de flesta, men för mig känns det precis som när jag var frisk och jobbade heltid, om inte värre.

För vems skull, är frågan jag ställer mig hela tiden. Jag är inte arbetsskygg, jag är alltid mest på av alla och vill ha arbetsuppgifter, så att anklaga mig för det som väl varenda moderat skulle göra duger inte. Man vill ju ha en mening med det man gör, och jag börjar inse att jag gjorde mer nytta för världen innan, för då var jag åtminstone en bra vän som orkade lyssna och vara jourhavande psykolog.

Skulle vilja plugga på distans på deltid, en  hel utbildning, och sen få ett kvalificerat deltidsjobb inom det jag var utbildad för. Fåniga drömmerier…

 

Och nej, så länge man går på soc blir man inte en del av samhället även fast man tar bussen jobbet, hatar måndagar och dödar tid i fikarummet.

Ingen som läser denna blogg som behöver en kontorist tio timmar i veckan? Jag måste bort från där jag är nu, vuxendagis är inte min grej.

 

Inatt vägrar jag iaf ta äckelpropavan bara för dagisets skull.

Osammanhängande nyvakna tankar

Sitter och gäspar med morgonkaffet. Såg nyss en animerad höna sticka sig en snara på tv, det var mycket rörande. Ytterst soligt ute, ytterst stökigt inne. Jag gillar inte smågodis särskilt mycket. Gosedjuren är bra att ha.

 

Så… Jag kanske åker ut till Boxholm idag eller imorgon, till S. Det är ju inte så  långt egentligen, men det känns som det eftersom man måste åka tåg. Och så känns det som att man måste stanna över natten, och jag blir ju så trött av att vara social längre än ett par timmar. Törs inte riktigt planera utan när jag plötsligt känner att nu orkar jag så ringer jag henne och frågar om jag kan åka. Har ändå bara fått fyra timmars sömn så jag ska vila lite mer om jag kan.

Känns som att jag håller på att bli lite småkrasslig, ont i örat och sådär. Vill inte bli sjuk nu lagom tills jag ska börja arbetsträna.

Är nervös att nåt ska krångla med soc och min sjukskrivning. Jag har förträngt sånt jag inte orkat tänka på lite för effektivt.