Ofelia Eriksson

Posts Tagged ‘Crashdïet’

Tröstshopping

December, januari och februari har varit extra fattiga månader för mig. Ja Oskarshamnsresan var ju lyx förstås, men så fick jag också leva på svältgränsen före och innan för att ha råd med den. Jag skulle ha rest bort nu i helgen men det blir inget av, så, imorgon ska jag häva mitt shoppingförbud jag lagt på mig själv.

Om jag har någon ork kvar alls efter min första “arbetsdag” ska jag ta en tur på stan och köpa lite småsaker.. Nagellack och sånt, tänkte att typ 200 kan jag göra av med. Ljus och rökelse också kanske, och så en sväng till Kretsboden och se om man kan fynda… Om jag nu orkar. Till Apoteket måste jag i vilket fall som helst och hämta ut nya medicinen.

Har fortfarande huvudvärk, inne på tredje dagen. Hoppas verkligen att det gått över tills imorgon.Normalt sett skulle jag väl lägga mig och försöka sova bort den nu men jag måste tänka på att få sömn inatt istället…

Sweden Rock Magazine ska jag köpa också och läsa om crashpojkarna…

Insomnia nr sjuttielva

Nej jag har ju inte sovit något natt såklart, när jag inte tog propavan. Vet inte om jag bara ska fortsätta vara vaken tills jag stupar, försöka tvinga mig att sova (funkar aldrig) eller ta sömntabletter nu istället… Ja deras förhoppningar om att en kvällsdos också skulle få någon ordning på mig införlivades icke.

Har glott film, och glott på fejjan fast inget har hänt där… Nu är det nyhetsmorgon, najs. Dock inte så himla sugen på kaffe än.

Jag kan knappast klandra min psykolog för att han är hemma med sjukt barn (och avbokat två tider) men jag hoppas verkligen för allas skull att haans barn blir friskt snart, jag behöver ventilera. Även om allt är mycket bättre än för en månad sedan. Men det är ju just det också, han var bra, jag tog till mig vad han sa och det funkade, men jag behövver kanske mer kontinuerlig kontakt för att inte falla tillbaka i gamla spår och tankebanor.

På dagarna mår jag helt okej, relativt, men nätterna är bara grubbel, ångest, oro… Jag var tvungen att pausa filmen fyra gånger för att jag tappade koncentrationen, så ja jag är vaken men får inget gjort. Inatt blir det propavan igen, det är ändå bättre med kolera än med pest.

När det ljusnar och värden börjar vakna, när man hör porten öppnas, steg i trapporna, ljud utifrån fönstret, då brukar jag komma till ro lite.

MÅ skulle komma idag, men minns inte när.. förhoppningsvis får jag väl några timmars sömn innan dess iaf. Och så är det apoteket.

Fan, jag betalade min skuld till mor och far i torsdags, och typ framåt torsdag blir jag väl tvungen att låna igen… Längtar efter mjölk! Och ägg och bananer.

Shopping får vara ett vilande intresse, det är som sagt ett jävla konsertår 2010, fram till maj  åtminstone kommer alla pengar gå till konserter och resor. Michael Monroe är ju ingen tvekan om, men jag har inte kollat upp vad det kostar än. Bäst jag börjar tänka på boende i god tid också… 8/4 är det, en torsdag, så boka om mitt praktikschema ska jag be om också…

Sen väntar jag bara på Andy McCoy, jag hoppas att han kommer till Sverige något, men annars måste det bli en finlandsres i år.

Och dessutom släpper Crashdïet och Electric Boys nya skivor snart, och de måste man ju nästan vara solidarisk och köpa. Känner mig mer positiv till Crash nu med Simon Cruz som sångare även om.. ja jag har mina synpunkter så att säga.

Och Hanoi Rocks boken måste jag köpa, och sheriffi McCoy som äntligen finns översatt från finska….

Mat, nikotin eller alkohol, det är de sakerna jag har att välja på när jag ska skär in på utgifter. Och shopping då som sagt, men jag brukar ju shoppa så satans billigt att det inte är någon större utgift.

Men kan alla låta bli att fylla år i år please? Och helst inte gifta er eller nåt heller…

Livsfarliga youtube

Youtube är ju livsfarligt! Tur att inte P var kändis iallafall. Men ja, när det här klippet spelades in  på SRF 2008 satt jag längst bak på en sten och stortjöt och tänkte på honom och vårt bröllop som aldrig blev av.

Don´t you ever leave me

 

Och ja texten stämmer ju så bra, jag lämnade honom, 3-4 månader senare dog han. Och just vid den här konserten kör Michael varianten ” you made me wanna live again” vilket var precis vad P sa när vi möttes, han hade ju egentligen bestämt sig för att skita i cancerbehandlingen och dö då.

Och sen satt man förra helgen och pratade om just det där och insåg att jag nog projicerade lite för mycket av mitt förflutna på vad jag såg, att Michael kanske visst var i god form? Men jag gick därifrån, sista Hanoispelningen jag var på.

Ja livsfarliga youtube. Hamnade på det där klippet när jag från början kollade på Crashdïet introt från Rest in sleaze i lördags, med bilder på David ihopklippta i början…

Det har gått fyra år, men jag är fortfarande överkänslig när det gäller män, musiker, som dör i förtid.

Lyssnar webbradio från Rest in sleaze

Ja jag har halvlegat här i sängen sen halv sex då jag fick igång webbradion och lyssnar för fullt… Man hänger ju bättre med i vad som händer än om man vore på plats faktiskt. Och jag har sällskap av David.

 

Tre kloner av Dave Lepard faktiskt

Känns typiskt honom att sätta sig uppåner på tröjan (the pin), som typ “jag hade ett par jättefina svarta spetstrosor nånstans” Jag: “eehhh, är det inte dem du har på huvet?”

 

Jag bara önskar att jag hade köpt vin tills idag, det hade varit fint.  Värken har dock lagt sig lite, lyssna på  radio hade den inget emot.

Musikaliskt är det väl lite varierande kvalitet hittills, förmodar att det bästa sparas till sist… Blev sjukt irriterad att radiopratarna bröt in just när nåt finskt band skulle spela cover på Andy McCoys “Mind over matter”!

Sen när det är dags för Crashdïet ska jag göra en speciell sak för David, som ett litet internskämt…

Oj, ja det är galet att tänka på då och nu… Hur allt blev…

Besök imorgon!

Jahapp, det blev tupplur mellan halv fem och åtta för min rygg ville dö. Sen masa sig upp och laga makaroner carbonara, det gick rätt bra att få i sig men jag längtar efter att känna vanlig hunger och aptit igen.

Och så Criminal Minds (stackars Hotch!) och ja nu blir det nog sängen igen. Bör gå upp klockan sex imorgon. Gosedjuren har nån överraskning planerad som de behöver hjälp med men jag vet inte om jag har tid. Sen ska allt Hanoi och Crash godis fram, vin inhandlas, och lite mat… Bädda iordning, ge V ett varmt välkomnande…

Jag längtar jättemycket efter att få besök men jag blir alltid lite orolig att fibron eller migrän ska ställa till det, och jag bli en tråkig gnällig sömntuta som inte kan underhålla mina gäster.

Simon Cruz

Jag har just insett att CrashDïets nye sångare, som jag inte kollat upp förrän nu eftersom jag varit så leopardnazi, är samme mystiske man som jag försökte ragga upp efter Rest In Sleaze 2008.

 

 

En het jävel! Trevlig var han också, och han sa att “om det inte var för att jag hade flickvän så…” Hmm hmm, har han flickvän än månne? Nu känns det genast lite intressentare att se dem på RIS nu i februari!

Arla morgonstund

Det känns väldigt fel att gå upp för att åka till jobbet när det fortfarande är mörkt ute. Jag tänker att även för vanliga friska människor, vore det inte bättre att jobba typ sju timmar på vinterhalvåret och nio timmar på sommarhalvåret?

Igår var en hemsk dag. Men det kanske inte var så dumt att vältra sig i elände, framåt kvällen satte jag på crashdïet dvd:n och såg den två gånger, tårarna bara sprutade första gången, den konsertdelen tror jag att jag bara tagit mig igenom en gång innan, det känns ju så märkligt overkligt att se David rocka loss där och veta att han bara har en månad kvar att leva.  Tror det var nyttigt att få gråta ordentligt.

Frukost får man för en tia på jobbet på fredagar, det är bra skit. Så nu måste jag bara hitta kläder och sminka över mina ögonpåsar.

My darling Mia

Jag har huvudvärk och ögat rinner och fibrovärken är ett helvete men jag är glad ändå! Min älskling Mia kommer nämligen hit när som  helst! Vi ska gå och shoppa i second hand-affärer som på den gamla goda tiden. Innan hon flyttade ut på landet brukade vi göra det varje månad runt den 25:e, men numera ses vi jättesällan eftersom hon bor en bit bort och har riktigt knepigt jobbschema. Den här shoppingrundan har vi båda längtat efter länge.

Jag gav mig in i Crashdïet-debatten igår på deras forum, om att de borde byta namn. Och självklart får man svar av någon jobbig fjortis som tar ner det hela till dagisnivå. Kudos till pp7 för att han orkar, själv får jag bara bekräftelse på att massan inte är värda besväret. Ingen idé att försöka få puckade människor att förstå, det kommer ju aldrig att hända. Säger jag att jag VET vad David skulle tycka låter det ju jävligt drygt också. Men jag har alltid känt igen mig själv så mycket i honom, så jag behöver inte gå längre än till mitt eget hjärta och sätta mig in i hans situation. Sen var han mycket mer utagerande än jag, vi betedde oss inte på samma sätt men vi hade likartade tankebanor och åsikter.

Nej, min huvudvärk försvinner inte på det här sättet. Och Mia plingar nog på när som helst, så bye for now.

Sanningen om Dave Lepard och Crashdïet

Två vackra människor

En nära vän till David (Dave Lepard), pp7Gaftzeb, har skrivit en lång och läsvärd artikel om David och Crashdïet, främst om alla skäl för vilken skymf det är att hans nissar till bandkamrater (en tjockis, en stammare och en stum) inte har bytt namn på bandet. Läs den!

Kan intyga att allt stämmer, jag lägger däremot även en stor del av skulden på skivbolaget, som knäckte en sjuk människa med sina krav och sedan dumpade honom när de sugit ur honom allt de kunde. För att sedan fortsätta profitera på hans död.

 

För mig har det varit ett jävla pussel att reda ut allt… Sanningen dels om allt detta med bandet och Davids död, dels om min personliga relation till David. Jag tackar Fredrik Strage som har gett mig den bästa terapin.

Jag var ju så osäker på mig själv, tänkte att jag kände ju knappt David, men det har visat sig att även om vi aldrig umgicks så visste jag mer om vad han tänkte och tyckte och ffa kände, än de allra flesta. Och eftersom alla mina instinkter har visat sig stämma, så tror jag nog att allt var som jag upplevde det. Och att David förstod sig på mig, vilket (egostiskt som fan men vem är inte egoist) har varit väldigt viktigt för mig.

Nog med babbel, klicka visdare till artikeln nu!

Trött som fan

 

Såhär trött och mosig och äcklig är jag. Glasögonen är mitt andra nya par (2 för 1), jag vet att de är stora men jag ska mest ha dem när jag är hemma och sunkar.

Cattis kommer och hämtar mig om en timme så jag ska försöka piggna till nu. Misstänker att vi lär kolla på Melodifestivalen med tanke på att hon har tre kids. Men det kan bli najs, då får man sukta lite efter Danny Saucedo. David och han var kusiner, och Danny är så himla lik David (Dave Lepard från Crashdïet).