Ofelia Eriksson

Posts Tagged ‘Försäkringskassan’

Det är roligare att skratta än att gråta

Haha det här är tragiskt men ändå  lite kul, för Försäkringskassan gör det igen och de lever helt upp till sitt rykte och gör parodi på sig själva.  Jag och C, tror jag det var, har redan varit inne på en teori om att Försäkringskassans läkare i själva verket inte alls existerar, och artikeln är ett bra exempel på att vi är något på spåren…

Hjälp, jag har svårt att hålla mig vaken, lagar fantastisk middag: pasta med ketchup. Jag har mat men är så himla trött och inte hungrig så ja det är ju bättre än inget… Och lite pasta kan man alltid få sig även om man inte har någon aptit. Sen får det nog bli House och efter det ett långt bad….

Man visste ju att det bara var en tidsfråga…

Försäkringskassan bekänner färg

Verkligheten överträffar dikten

Försäkringskassan. Artikeln behöver knappast någon kommentar. Det är ju ren och skär naziideologi, en dag kommer förhoppningsvis  skolbarnen få läsa i sina läroböcker om den här omänskliga skamliga tiden i Sveriges historia och förfäras.

Jag vill ha tillbaka mitt Sverige, välfärdslandet jag växte upp i.Men det var bara en kort parentes, en liten kort period av utopi i historiens ändlösa ondska.

Sjuklingar

Tackar för responsen på inlägget om att försäkringskassan driver människor till självmord. För att ytterligare betona min poäng vill jag sätta ett ansikte på det hela.

 

RIP Marie-Louise

Hade jag mer ork skulle jag ta något slags initiativ till en förening för oss sjuklingar, men ja, det är ju just det, man är sjuk och orkar knappt med sig själv.

 

Idag har jag varit helt psychotrött, och fibrovärk som sagt utav helvete… Ingen aptit har jag heller. Men det måste ju bara vara nyttigt med naturlig sömn, så jag hoppas att jag snart mår lite bättre.

 

Edit: ja det finns ju förresten en sådan förening, Resurs,  kom jag på. http://resurs.ning.com/ In och bli medlemmar!

Stesolid är fina grejer

Jag har sagt det förr men måste säga det igen: tacka vetenskapen för stesolid! Har varit slut ett slag men igår när jag hätmade ut på förnyat recept fick jag istället för de små löjliga burkarna med 25 st  5 mg en rejäl burk med 100 st 10 mg. Antar dock att det bara var tt enda uttag, tänkte inte på att be om lista över mina recept. Tydligen dags att förnya tramadol också, jag hade för mig att jag gjorde det samtidigt men kanske minns fel.

Ja, jag var vaken fram tills sju imorse, men sen fick jag faktiskt ett par timmars naturlig sömn, utan äckel propavan, så nu är jag skönt trött istället för desperat trött eller propavanbakis.  Tack vare stesoliden. Ingen lösning i längden men bra jävla skönt när man har sådana här rejäla svackor.

E har inte ringt så jag antar att det inte blir att åka till henne idag. man måste nästan åkaa medans det är ljust för mitt ute på vischan och kolsvart och omöjligt att hitta annars. och hon är höggravid och kan inte möta på busshållplatsen.

Imorgon kommer far och sätter upp krokar och kollar hur han ska fixa en list i köket. Så ja, städa i köket idag bör jag göra. Fan, hoppas jag kan få igång diskmaskinen, har för ont i armen för att handdiska en massa.

Nu har jag börjat tänka på fler sakeer jag kanske borde skrivit i min ansökan till Försäkringskassan, men det är ju lönlöst att grubbla över, redan ivägskickat nu.

Pratade med V igår, jag hoppas hon kommer iväg till läkare idag och blir frisk från sina bihåleproblem så hon kan komma ner hit sen, så fort som möjligt. Passar utmärkt just nu när  jag är ledig ett slag. Och hon är den människa jag helst av alla vill träffa just nu (utom en viss man då).

En annalkande självmordsvåg i utförsäkringarnas spår?

Ser på Uppdrag granskning om Marie-Louise, 61 år, som tog livet av sig efter att ha knäckts av Försäkringskassan. Finns också en artikel i Aftonbladet om henne.

Och jag förstår ju, jag har haft de tankarna själv, fast jag tänkte vara lite mer drastisk och skjuta mig i huvudet inne på försäkringskassan. Så ja, den här ronden jag ska gå nu kommer jag låta dem från Neuropsyk hjälpa mig med så mycket som möjligt. De där coacherna får nog sitta med mig när jag läser beskedet till exempel. Fast ändå undrar jag lite, nu vet inte jag hur det är i olika län och så, men här i Linköping godkänner åtminstone soc läkarens sjukskrivning även när försäkringskassan inte gör det, så ja, jag kom väl fram till att ett liv på soc visserligen inte är ett värdigt och anständigt liv, men åtminstone ett liv, och att föredra framför att spruta hjärnsubstans över försäkringskassans lokaler.

Det lär ju komma en rejäl självmordsvåg framöver. Och handläggarna, mellancheferna, myndighetspersonerna, de påminner om soldater som deltagit i massmord: jag lydde bara order och mitt land. Krigsförbrytare.

Men nej, nej, nej, de får aldrig mig, för att citera Asta Kask.

Lite lugnare

 

Såhär vackert vinterväder var det idag. Som sagt, då är det inte så dumt att sitta hemma förkyld och titta ut genom fönstret.

Jag ser ljusare på framtiden än vad jag gjort på många år, sa jag på Neuropsyk igår och det är sant. Det är en lång väg kvar men jag tror att det finns ljus i slutet av tunneln.

De rekommenderar mig att ta en ny rond mot försäkringskassan. Det här var något annat än sjukskrivning, stadigvarande ersättning av något slag, på 50%. Jag var/är tveksam pga mina erfarenheter med FK, jag menar, jag hade ju intyg från två läkare, arbetsterapeut, sjuksymnast och psykolog senast, men de säger ändå på neuropsyk att de tror jag har en bra chans, att de skriver intyg därifrån och jo, alla i det där teamet är fantastiska, så jag kommer nog följa deras råd. Den 13 januari har jag samlingsmöte med folk från alla olika ställen.

Chefen ringde från jobbet idag, tydligen väntar en julklap på mig där! Gulligt! Jag sa att eftersom jag knappt varit där på sistone och nästa vecka är min sista, så kommer jag dit så mycket/när jag kan då, inte nödvändigtvis efter mitt schema.

Ja, såna här saker har jag inte haft ro i kroppen att skriva om. Men det är ju också en del av livet.

 

Imorgon får jag kränga en diktsamling! Mycket lägligt! Och väldigt roligt när någon vill köpa. 40 spänn närmare Oscarshamnsresa.

Skrev ännu mer idag, men det blir ju mer låttexter än dikter…. Fast bara att jag skriver och faktiskt blir nöjd är ett smärre mirakel.

Sen vid halv fem tog jag propavan och gick och la mig, övertrött men kan ju absolut inte sova utan dem nu… Och sen har jag varit vaken ett par timmar nu. Fast, jag är ju krasslig så, jag tror på att följa vad kroppen säger åt mig.

Hilfe dock, inga julklappar fixade än och jag törs ju inte gå på stan i julruschen.. Men det löser sig väl det med.

 

Det är underbart och outhärdligt med känslorna, jag klättrar på väggarna och VÄNTAR. Känner mig galen. Lycklig, skör, ångestfylld. Hoppfull och förtvivlad, ovärdig och bäst.

Men just nu när jag har sovit och fortfarande har propavan i kroppen är jag lite  lugnare. Men jag fixar inte att tex titta på teve eller följa nyheter. Musik och diktande och besatthet är vad som gäller. Man måste ju älska det, men det känns som om man ska sprängas.

Om att cancersjuka tvingas jobba

Älkling blev av med jobbet ungefär tre månader efter att han fick sin  cancerdiagnos. Han jobbade som låtskrivare, och lyckades helt enkelt inte leverera låtarna i tid. Vi hade varit tilllsammans i en månad och jag pluggade på distans på halvfart. Försäkringskassan bemödade vi oss inte ens om att kontakta, det var så mycket kaos kring allt. Jag sa att han borde göra det, men jag såg ju hur han led, hur lite ork han hade, så den ytterligare kampen hade tagit död på honom ännu snabbare. Så det blev soc, men soc betalade ut barnbidrag och bostadsbidrag till hans knarkande exfru. Det var mina underbara föräldrar som såg till att jag och älkling och lillkillen hade mat på bordet.

Cancer är ingen trevlig sjukdom. Det där lila ihåliga ansiktet, nätterna när han var uppe och spydde blod och sen pissade på sig i sängen, hostandet som lät som att lungorna skulle komma upp ur halsen, ambulansturerna, droppet, sprutorna, morfinet… Dödsångesten. Han var ändå obegripligt stark, när läkarna sa att han egentligen inte borde kunna stå på benen tog han fortfarande hand om sin son, gick och handlade, repade tillochmed ibland.

Åtminstone fick han tid med lillkillen innan han dog, han var hemma varje dag när han kom från skolan.

Älkling dog efter ett och ett halvt år, han blev 38.

 

Det här allt som händer nu med hetsjakten på sjuka, det är så sorgligt att det inte finns ord, men tyvärr känns det inte särskilt nytt, det är bara att det till slut börjar drabba även människor med lite ork kvar. Mitt råd till dödligt sjuka är nog att skit i FK och lev på soc, det är knapert men förhoppningsvis mindre krig, ska ni kriga så kriga mot sjukdomen i första hand.

Inget specifikt för gravida

Läsarstorm mot Försäkringskassan är rubriken på en artikel som handlar om reaktioner på att gravida nekats sjukersättning trots läkarintyg. Det påpekas med all rätta, att FKs mantra “graviditet är inte en sjukdom” inte går så bra ihop med deras andra mantra “vi ser inte till hur sjuk du är, utan vilken arbetsförmåga du har”.

Hur som helst, inget är nytt när Aftonbladet skriver om det. 2008 var ett år Försäkringskassan snodde från mitt liv, jag kämpade med allt jag hade, en liten armé av av personer som intygade min arbetsofrmåga, två läkare, psykolog, arbetsterapeut och sjukgymnast. Soc var med mig, arbetsförmedlingen var med mig, den ENDA som inte höll med var Försäkringskassans läkare som aldrig träffade eller pratade med mig.

Ett intyg från ens vanliga läkare betyder sorgligt nog inte ett skit för FK, de har sina egna “läkare”. Jag bad att få täffa honom, de sa nej, jag bad att få prata med honom i telefon, de sa nej, jag frågade vad han/hon hette, de vägrade svara. Kafkaroman, någon?

 

 

Jag undrar för vems skull välfärden har monterats ned. För de rika, säger folk, men är verkligen alla rika helt hjärtlösa? För att verkligen vara glad ver och må bra av att ta ifrån så många tusentals människor grundtrygghet måste man ju vara rik OCH psykopat OCH frisk OCH dum nog att tro att ingen sjukdom någonsin kan drabba en själv. Vilket alltså är kriterier majoriteten av våra riksdagsledamöter uppfyller? Man kan ju börja tvivla på demokrati som system för mindre.

 

Det enda bra jag ser i det hela just nu är det jag sa när finanskrisen kom för ett år sen, att när många nog hamnar i samma sits som jag så kommer media till slut att ta upp det.

Hata FK del sjuttielva

Aftonbladet har skrivit om Försäkringskassan de senaste dagarna men jag har inte orkat läsa. Blir ju så arg och ledsen bara jag hör ordet nämnas, och sen räknar man ju med att Aftonhoran ändå bara gör sensationsjournalistik av det hela. Fast det är väl bättre än att det är helt tyst om det och det är skönt att veta att vi är många som har fått nog.

 

Jag beundrar de drabbade som mitt i alla personliga problem man har som sjukskriven/arbetslös orkar ta initiativ och engagera sig. Kika in på Sociala Medborgargardet och diskussionsforumet med det lite otympliga namnet Jobb och Utvecklingsgaranterande - arbetsmarknadspolitik. Och om ni gillar vad ni läser - bli medllemmar!

 

Jag undrar vad de barn och ungdomar som växer upp i det här samhället får för värderingar egentligen. De som är under 20 idag har väl aldrig hört talas om solidaritet, åtminstone inte i positiva ordalag. Kommer en hel generation bli kall och hjärtlös? Man märker det redan, tonåringar som sätter likhetstecken mellan elakhet (utan finess) och humor. Som inte engagerar sig i något annat än sig själva.