Ofelia Eriksson

Posts Tagged ‘Hanoi Rocks’

Boken

Jag upptäcker att det är lite småläskigt att läsa en självbiografi av en man som jag beundrar så otroligt mycket och har varit en stor del av mitt liv ända sedan 1988, bidragit till att göra mig till den jag är. En del saker vill jag nästan inte veta, jag är rädd att tappa respekten för en av få människor jag högaktar och ser som en lärare/storebror/föredöme. Men förordet räddar mycket, det gör mig lycklig. Och allt är intressant, men ja, tonåriga rockstjärnor (och de i 20-30-årsåldern också) har en tendens att göra en del riktigt idiotiska saker. Jag är bara glad att Mr McCoy har lived through to tell the story, och att han verkar bli visare för varje år. Och åååhh, en uppsats han hade skrivit när han var 15, han tänkte på samma sorts saker som jag gjorde i den åldern, som jag kände mig så ensam om då. Fast min lilla illusion om att Hanoi skulle vara så jämställda är nog just en illusion är jag rädd. När de var yngre åtminstone.

Den där machogrejen med typ sexuella invignigsriter för att bli fullvärdig medlem av ett rockband t ex är något jag tycker är så jävla äckligt. Sen hade jag nog på något sätt förväntat mig att språket skulle vara, intelika briljant som hans låttexter och musik, men ändå litterärt imponerande. Men det är ju skönt samtidigt att det finns ETT område där jag inte känner mig underlägsen min största idol!

Om jag låter kritisk så är det bara för att jag älskar Andy McCoy så mycket (det är dem man älskar mest som kan göra en mest upprörd), det är något alldeles speciellt, just eftersom jag var så himla liten, sommarlovet mellan tvåan och trean, när jag upptäckte honom och Hanoi Rocks och deras musik är verkligen soundtracket till mitt liv, har så otroligt mycket minnen till den musiken, och av konserterna jag sett med dem, skivorna jag jagat, vänner jag fått, kärlekar jag träffat… Även om jag mot förmodan skulle upptäcka  ett band som var bättre skulle ingen musik/inga musiker kunna komma betyda så mycket för mig nu, det som finns där under ens uppväxt gör ju så mycket större och långvariga intryck.

 

Oj, ja jag hade bara tänkt skriva nån mening där men… ja ni fattar. Nu byter jag ämne.

Har på mig tröjan jag köpte idag, så underbart skön! Och lavendel, mår bra av den färgen. Skärpet kunde jag också ha, jag trodde nästan jag skulle bli tvungen att vänta med att använda det tills jag kommit tillbaka till normalvikt, men det satt riktigt snyggt nu med.

Ikväll skiter jag i circadinet (sömnmedicinen), har ingen tid att passa imorgon och vill ligga och läsa. När jag tagit circadin blir jag seg och kan inte koncentrera mig, men det tar ändå lång tid tills jag somnar. Och jag saknar vakna mysnätter, det är då jag brukar få små kreativa ryck ibland. Hmm det ska jag fråga läkaren om på måndag, om det är viktigt att man tar dem varje dag eller om man kan göra undantag typ en kväll i veckan.

Imorgon har jag och MH preliminärt bestämt en fika, men resten av dagen ska jag väl ägna åt att läsa och korrläsa, och pyssla här hemma lite. Idag har jag inte jobbat alls, har haft det så mysigt att jag bara vill passa på att njuta. Men, om jag bara slipper migrän har jag tre hela dagar på mig med bara några småsaker jag måste lämna hemmet för (precis lagom att komma hemifrån en timme eller två typ, man är ju faktiskt mer effektiv med det man ska göra hemma då än om man inte kommer ut alls, men ska jag göra något som tar över tre timmar är min ork slut när jag kommer hem), så det finns gott om tid kvar.

 

Känner mig så harmonisk idag! Mycket tack vare E tror jag, inser hur mycket jag saknat henne nu, hon gör mig lugn och får mig att må bra. Well, dags att mysa vidare!

Medicin, musik, mina intressen…

Börjar med circadin (för sömnen, melatoninbaserat) imorgon, inte inatt eftersom jag inte vill chansa med sömnen inför första dagen på praktikplatsen. Annars fortsätter jag med samma medicinering, och sen har jag ny tid om en vecka.

Jag är trött rastlös nervös förväntansfull deppig, allt på en gång… Försöker samla tankarna  men det går inget vidare. Kanske är lika bra att inte tänka?

Pappa vill göra ett rätt stort event av mammas födelsedag på lördag, det är hon absolut värd men egentligen känner jag att jag inte har så mycket ork att baka och hålla på…

Jag behöver nya vinylskivor! Det klår alla andra musikformat men i princip alla vinylers jag har ger mig dåliga associatoner just nu. Jag brukar alltid kunna lyssna på Hanoi Rocks när jag vill ha musik som tröstar, men det funkar inte nu. Sucks.

Ska nog ta ett varv runt lägenheten och se vad jag borde skriva upp på min att göra-lista. Behöver få överblick.

Insomnia nr sjuttielva

Nej jag har ju inte sovit något natt såklart, när jag inte tog propavan. Vet inte om jag bara ska fortsätta vara vaken tills jag stupar, försöka tvinga mig att sova (funkar aldrig) eller ta sömntabletter nu istället… Ja deras förhoppningar om att en kvällsdos också skulle få någon ordning på mig införlivades icke.

Har glott film, och glott på fejjan fast inget har hänt där… Nu är det nyhetsmorgon, najs. Dock inte så himla sugen på kaffe än.

Jag kan knappast klandra min psykolog för att han är hemma med sjukt barn (och avbokat två tider) men jag hoppas verkligen för allas skull att haans barn blir friskt snart, jag behöver ventilera. Även om allt är mycket bättre än för en månad sedan. Men det är ju just det också, han var bra, jag tog till mig vad han sa och det funkade, men jag behövver kanske mer kontinuerlig kontakt för att inte falla tillbaka i gamla spår och tankebanor.

På dagarna mår jag helt okej, relativt, men nätterna är bara grubbel, ångest, oro… Jag var tvungen att pausa filmen fyra gånger för att jag tappade koncentrationen, så ja jag är vaken men får inget gjort. Inatt blir det propavan igen, det är ändå bättre med kolera än med pest.

När det ljusnar och värden börjar vakna, när man hör porten öppnas, steg i trapporna, ljud utifrån fönstret, då brukar jag komma till ro lite.

MÅ skulle komma idag, men minns inte när.. förhoppningsvis får jag väl några timmars sömn innan dess iaf. Och så är det apoteket.

Fan, jag betalade min skuld till mor och far i torsdags, och typ framåt torsdag blir jag väl tvungen att låna igen… Längtar efter mjölk! Och ägg och bananer.

Shopping får vara ett vilande intresse, det är som sagt ett jävla konsertår 2010, fram till maj  åtminstone kommer alla pengar gå till konserter och resor. Michael Monroe är ju ingen tvekan om, men jag har inte kollat upp vad det kostar än. Bäst jag börjar tänka på boende i god tid också… 8/4 är det, en torsdag, så boka om mitt praktikschema ska jag be om också…

Sen väntar jag bara på Andy McCoy, jag hoppas att han kommer till Sverige något, men annars måste det bli en finlandsres i år.

Och dessutom släpper Crashdïet och Electric Boys nya skivor snart, och de måste man ju nästan vara solidarisk och köpa. Känner mig mer positiv till Crash nu med Simon Cruz som sångare även om.. ja jag har mina synpunkter så att säga.

Och Hanoi Rocks boken måste jag köpa, och sheriffi McCoy som äntligen finns översatt från finska….

Mat, nikotin eller alkohol, det är de sakerna jag har att välja på när jag ska skär in på utgifter. Och shopping då som sagt, men jag brukar ju shoppa så satans billigt att det inte är någon större utgift.

Men kan alla låta bli att fylla år i år please? Och helst inte gifta er eller nåt heller…

Livsfarliga youtube

Youtube är ju livsfarligt! Tur att inte P var kändis iallafall. Men ja, när det här klippet spelades in  på SRF 2008 satt jag längst bak på en sten och stortjöt och tänkte på honom och vårt bröllop som aldrig blev av.

Don´t you ever leave me

 

Och ja texten stämmer ju så bra, jag lämnade honom, 3-4 månader senare dog han. Och just vid den här konserten kör Michael varianten ” you made me wanna live again” vilket var precis vad P sa när vi möttes, han hade ju egentligen bestämt sig för att skita i cancerbehandlingen och dö då.

Och sen satt man förra helgen och pratade om just det där och insåg att jag nog projicerade lite för mycket av mitt förflutna på vad jag såg, att Michael kanske visst var i god form? Men jag gick därifrån, sista Hanoispelningen jag var på.

Ja livsfarliga youtube. Hamnade på det där klippet när jag från början kollade på Crashdïet introt från Rest in sleaze i lördags, med bilder på David ihopklippta i början…

Det har gått fyra år, men jag är fortfarande överkänslig när det gäller män, musiker, som dör i förtid.

Konsertår

Jag mår bättre idag än igår, hittills. Måste bli bättre på  att förbereda en såhär god start på morgonen. Knepet är nämligen att ha morgonmedicinerna på sängbordet, ta dem direkt när man vaknar, ligga kvar och dra sig en stund tills de börjar verka, och sen dricka kaffe med mjölk och ta ett par camel light medans man checkar mail och fejjan. Och sen skriva en lista över dagens sysslor. När man är klar i huvet, och räkna in fibron, räkna in att inte överanstränga sig, prioritera, se till att ikväll kommer jag ha gjort någonting som underlättar min morgondag. Ska bli spännande att se om jag lyckas hålla mig till dagens planering.

 

Michael Monroe har äntligen tillkännagett sitt nya band!

 

Looking good!

Det skulle varit webbsänd presskonferens men givetvis strul, jag satt där i över en halvtimme, otålig och arg som fan (jag var allmänt väldigt arg igår) men ja inte kan jag vara arg på Michael särskilt länge…  Den 8/4 spelar de i Stockholm and I´ll be there!

Fan, det är ju skitbra att Hanoi Rocks har splittrats, istället för ETT fantastiskt eminent gudomligt band har man nu TRE! Andy McCoys, Electric Boys och Michael Monroe. Detta lär bli ett konsertår utan dess like!

Haha kommer ihåg min första konversation med David när jag skällde på honom för hans tatueringar och han genmälde “Vaddå lyssnar du BARA på Hanoi Rocks eller” “Jaa jag lyssnar BARA på Hanoi Rocks!” sa jag… Vilket ju inte var helt sant men fan vad jag älsade den där spydigheten som fanns mellan oss direkt, för under den var humor och förståelse.

Men när ska man bli pigg egentligen?

Så himla utvilad kanske jag inte är trots allt. Nybadad med rent hår och rena kläder, men det var riktigt jävla ansträngande. Nu laddar jag för att ringa mor och far, vädrar ut röklukten lite, men shit, skulle  kunna gå och lägga mig igen. Men förmodligen skulle jag väl inte somna.

Usch jag vill så himla mycket, men orken finns inte. Känner mig som en 90-årig tant. Men ja, som sagt, en mycket behagligare trötthet än den jag plågats av på sistone. Har en massa projekt som bara väntar på mig, och jag är sugen på att sätta igång med dem också, men det räcker inte med vilja.

Nå, sista låten på Buried Alive nu, och sen ska jag väl ringa. Den är så jävla eminent, alla Hanoi rocks fans MÅSTE köpa den!

Ny dvd-spelare!

Ja det är vad man får innan kaffet ens! För bara 300 hade de hittat en! Så nu är Hanoi Rocks och Buried Alive igång igen!

Idag tror jag jag ska göra såna där enorma grejer som att bada och gå till affären. Kanske gå till affären iallfall, tycker fortfarande att det gärna skulle få bli några grader varmare.

Har sovit på bara en sömntablett och det var ju ljuvligt…

Lite kryptiskt kanske

Får inte tag på V idag, har abstinens! Men MS ringde för att ge mig sitt nya nummer och det var skitlänge sen jag pratade med honom så det var skoj… Men jag önskar verkligen att  mina vänner kunde vara lite mer rädda om sig själva ibland.

Idag har jag faktiskt orkat småplocka lite lite grann, och fått i mig mat. Med vilopauser emellan visserligen.

Det finns *räknar* 1, 2, 3, 4.. ja fyra tror jag, saker som bekymrar mig och som jag börjar älta så fort jag inte säger åt mig själv på skarpen, men i alla fyra fallen är det så att det inte tjänar något till att tänka på det just nu för det ligger ändå inte i mina händer i nuläget. Det enda jag kan göra är att vara beredd. Men det blir ju lite ängslig väntan av det.

Har mailat och bett om tid hos psykologen på neuropsyk för i ett par av fallen kan det nog hjälpa att få bolla det med en  professionell utomstående. Så vet jag hur jag ska agera när det blir dags.

Humöret svänger lite hela tiden här… Lyssnar på 70-tals Alice Cooper och ska nog se Kalle och chokladfabriken om en timme eller när det nu var. Som jag kom fram till igår: det skadar aldrig att tänka på Johnny Depp! Har filmen på dvd men ja, dvd-spelaren blev utsliten av att visa Buried Alive tio gånger på raken och säger nu envist: No disc! Jag säger joo det finns det visst men han  bara stirrar argt tillbaka…

Ja, jag pratar med min dvd-spelare.

Åh och nu är det Street Poetry (Hanoi Rocks) i cd-spelaren, underbar låt! Jag skriver på en hel del poesi nu, fast det blir väl lägenhetspoesi…

Fan, det är synd att alla ska bo så långt bort, har mina vänner utspridda överallt men inte så många här i närheten. Filmsällskap vore najs annars.

Paradiset

…befinner jag mig i just nu, allt är perfekt!

Skööööönt att komma hem, OCH skönt att ha varit bortrest. Kaffe, cigg, öl, snus….  Fått snabbvisit från EB och M, som jag sällan träffar, det var skitkul men lika härligt är det nu att vara helt ensam. Fick choklad och Veckorevyn inklusive en mascara i julklapp av EB, så ännu mera läsning har jag nu… Sen alla andra julklappar, jag kan sitta här och vara snygg, glo Hanoi Rocks-dvd (fast just nu är det stereon som gäller) samtidigt som jag får nackmassage….

Rökelse och tända ljus fulländar det hela.

Concerta och julklappar

Idag har jag haft som tydligast effekt av concertan och jag har också känt nu tydligt när den gick ur kroppen för snart en timme sen.  Hur den inre rastlösheten tar överhanden, humöret dimper ner en nivå.

Fina julklappar har jag fått, kanske visar upp dem senare… Hanoi Rocks dvd:n Buried alive den bästa utav alla! Vad fick jag mer… jo… en aftonväska som nog blir perfekt till nyår, en fickkalender för 2010, en bok som heter Uppdraget rädda världen (a lot on  my shoulders) samt slutligen en nackmassagekudde av något slag som jag är väldigt nyfiken på.

Väntar på/undrar om alkoholen ska dukas fram ikväll? Just nu ser de flesta på Robin Hood och ja concertan har som sagt gått ur kroppen så det har jag inte ro till, och de andra lägger pussel och samma sak där. Men en sak kan man ju konstatera och glädjas åt, och det är att medicinen verkligen funkar och kommer göra mitt liv så mycket bättre! =)

 

Vad fick ni för julklappar?