Ofelia Eriksson

Posts Tagged ‘nervvrak’

Lilla bräckliga jag

Man är och förblir den man är, upptäckte jag igår. Och i mitt fall är det ett nervvrak, särskilt när det kommer till män. Fast numera försöker jag hantera det istället för att dölja det.

 

Män, ja. De är alltid trötta eller sjuka eller busy tycker jag. Jag menar, det är ju jag med men jag brukar inte användadet som ursäkt på samma vis.

 

Intervju hos arbetsterapeut idag. Inte förrän klockan ett, men jag ska försöka förbereda mig lite. Fast exakt vad det kommer handla om vet jag ju inte.

Medicingrubbel

Jag är mitt inne i siestan men lyckas visst inte sussa den här eftermiddagen. Jag skulle på middag hos päronen men bokade om det tills imorgon. Jag förstår att det måste verka mysko att jag behöver tre dagars ensamhet men det är ansträngande att arbetsträningen börjat, det blir kaos i min hjärna så fort jag inte har hundra procent fokus på att ta hand om min hälsa.

Tror jag ska be om att få ändra mitt schema, jobba fredag förmiddag istället för torsdag eftermiddag, så att jag alltså jobbar varannan  dag, och alltid har en vilodag emellan. Att ha ett liv utöver jobbet är något att sträva emot, men jag är inte där än. Det tar emot om jag ska börja äta antidepp med alla biverkningar, men fluoxetin som är den sorten jag brukar äta lindrar även oro och ångest, och jag är nervvrak nu, det är det som är det största problemet, inte att jag är ohanterligt ledsen men jag är en spänd gitarrsträng och det är inte bra för värken heller. Omöjligt att njuta av livet när man alltid är nervös, men ssri tar inte bara bort dalarna utan topparna också, man kan aldrig bli riktigt glad och lycklig (lyckopiller my ass) och man fastnar i en dimma, kan inte tänka  med skärpa. Pest eller kolera?      

Mina vänner: Om jag nu väljer att börja äta fluoxetin igen, så mår man ännu sämre de första veckorna. Räkna med att jag inte är så mycket att ha då och antingen kan bli ganska jobbig eller dra mig undan och bli oanträffbar.