Ofelia Eriksson

Posts Tagged ‘neuropsyk’

Lita på läkarna eller sig själv?

Börjar må lite bättre nu, skönt! Mumsigt värre med rostade mackor med ost när man är helt utsvulten. Men fan, om en timme är det dags att ta melatonin igen och efter det blir jag seg och får inte så mycket gjort så ja den här dagen försvann ju. Och så måste jag upp “tidigt” men lär inte kunna somna förrän framåt morgonkvisten. Börjar tvivla på att neuropsyk kommer att lyckas få ordning på mina sömnproblem, det är ju inte bara adhd-problematik/problem med dygnsrytmen  bakom utan dessutom värk plus att det går i släkten. Och både insomningsproblem och att jag vaknar och har dålig sömnkvalitet de timmar jag väl sover. Själv är jag egentligen rätt härdad och har accepterat det, men de har varit så optimistiska att jag låtit dem göra vad de tror är bäst och verkligen ansträngt mig för att hålla rutinerna, tvärtemot vad som känns naturligt och vad min kropp säger åt mig. De tycker att “sådär kan du ju inte ha det”, verkar tycka att det är helt hemskt och brådskande, och jag tänker att hmm, har ju haft det så i 10-15 år och jag har ju inte dött av det. Men jag misstänker att det är det här, att jag låter bli att sova på dagtid, går och lägger mig tidigt men ligger vaken och både får för lite sömn men ändå går upp för sent (säg att jag somnar vid 05, även om jag gått och lagt mig vid midnatt då så pallar jag inte att gå upp vid 8 när klockan ringer utan det blir typ vid 10-11), som gjort att jag haft migrän så ofta på sistone. Det är skönt att vara utan propavan, men om det inte hjälper att öka melatoninet och jag inte  får insomningstabletter eller de kommer på någon ny idé, så får jag nog ändå lita till min egen erfarenhet och börja med siesta, sova i tvåskift brukar funka bättre för mig.

Jag är så glad och nöjd med förbättringen concertan gett mig, att min hjärna känns som 20 igen åtminstone några timmar om dagen, sömnproblemen har jag aldrig räknat med att neuropsyk skulle fixa åt mig, inte förrän de övertalade mig åtminstone. Ett perfekt liv utan krämpor kan man ju inte begära. Så nej, jag måste sätta ner foten lite tror jag och säga att jag försöker ett litet slag till, men sen måste jag faktiskt göra vad som känns bäst för mig och förklara att jag är nöjd och glad över alla andra framsteg jag gjort och vill fokusera på det istället.

 

Nu ska jag glo på Vetenskapens värld som fokuserar på mänsklighetens goda sidor ikväll, feel good-dokumentär! Och äsch, jag tänker faktiskt unna mig kaffe trots att det är kväll.

Snart ny vecka och nya tag

Okej, jag tror jag fattar vinken. Ibland är det bara att ta sina stesolid och tvinga sig att äta, någon annan utväg finns inte, och sen får man göra sitt bästa för att inte döma sig själv för det.

Imorgon tid på neuropsyk, kan nog behöva justera medicineringen lite. Och, när jag ändå kommer utanför dörren ska jag försöka få något mer ärende gjort också. Har ett par att välja på. Men ska vara realistisk och nöja mig med ett. Och så har jag hemmajobb att få klart tills på tisdag.

Ska även försöka gå upp lite tidigare. Eller ja, idag sov jag med flit så länge jag kunde, men även innan. Målsättning gå upp klockan åtta, då kanske man kommer upp vid tio?

Nu halvglor jag på Gossip girl.

Min passion för teve är inte på topp efter förkyld vecka då det har varit det enda jag orkat med, annars skulle jag ha båda ögonen på teven. Men L har ju en nyfödd bebbe också och halva nöjet är att diskutera programmet efteråt vilket inte blir något av med ikväll…

 

Kan man börja längta efter våren nu? 14 mars brukar man kunna göra det, men i år…? MF och S, jag lovar att bli mer social så fort det våras…

Men ja den här veckan kommer jag  väl igång med arbetsträningen på allvar och det kommer nog göra mig gott. Inga fler infektioner/förkylningar eller skit nu bara!

Neuropsyk + möblera om

Skönt att kunna sova lite utan propavan, men det vore ännu skönare om det inte var ett par timmar i taget helt random tider på dygnet utan en hel natt i sträck. Ja det blir mycket om mina sömnproblem just nu, men det är såna tider. Ska förutom den vanliga kollen hos sjuksköterskan idag även träffa läkaren och diskutera sömnmedicinering, melatonin. Vilket jag ju redan skrivit men alla kanske inte läser alla inlägg.

Det ser verkligen fortfaraande ut som skit här, men jag har förvarnat. Mamma hjälper med disk, pappa och jag sätter upp gardiner. Sen… ja jag kanske borde gå förbi systemet på hemvägen från Neuropsyk så jag kan  ta mig ett par välförtjänta glas vin ikväll.

Fryser, trött, fibrovärk, allmänt eländig. Vet inte riktigt hur det ska gå att bära soffa och fåtölj, men kanske lika bra att få det gjort, måste ändå gras senast imorgon, och så får jag väl bli överansträngd och sängliggande sen då. Eller fåtöljsittande, i den underbara fåtöljen. Haha pappa har redan frågat om han får komma hit och sitta i den ibland, klart han får det!

Det är så svårt att beskriva hur fibromyalgi funkar ibland, men ja, den här dagen kommer att ta knäcken på min kropp, och att jag vet det på förhand gör ju att det känns extra jobbigt, men det måste göras.

Nej, nu snart dags att göra mig redo att gå  iväg… Slutat blåsa och snöa, skönt.

Plan för natten/dagen

Sova blir i eftermiddag. Nu för  sent att ta sömntabletter, hantverkare kan komma när som helst mellan 08 0ch 14, så… Jag kom på en plan som V höll med om var bra (hon stannar tills torsdag, vi har svårt att skiljas från varandra), vi gör så att vi röjer och städar runt fönstrena nu relativt snart, närmsta timmarna,  sen käkar vi lite frukost och fixar till oss och tar vår panerade runda på stan på förmiddagen istället för på eftermiddagen som vi tänkte först. Jag kommer nämligen vara på Neuropsyk mellan 13-14.30 ungefär. Så, då kanske vi slipper träffa på hantverkarna och sen kan vi sova när vi kommer hem.. Lyllo V som får lägga sig två timmar före mig, om hon nu kan  och vill.. Men jag ser fram emot psykologtiden faktiskt, ska be honom berätta mer om vilka teorier och metoder den sortens terapi som han föreslog baseras på.

Ja det är knepigt med sömnproblem, men nu är jag mest så övertrött och fnissig att det är lite roligt… och mycket  kaffe får hålla mig  vaken tills klockan tre… Har legat och vilat kroppen lite åtminstone. 

Får väl se om jag skriver mer innan vi drar till stan, annars dröjer det väl tills kvällen med nästa inlägg gissar jag.. Toodles dear readers!

En annalkande självmordsvåg i utförsäkringarnas spår?

Ser på Uppdrag granskning om Marie-Louise, 61 år, som tog livet av sig efter att ha knäckts av Försäkringskassan. Finns också en artikel i Aftonbladet om henne.

Och jag förstår ju, jag har haft de tankarna själv, fast jag tänkte vara lite mer drastisk och skjuta mig i huvudet inne på försäkringskassan. Så ja, den här ronden jag ska gå nu kommer jag låta dem från Neuropsyk hjälpa mig med så mycket som möjligt. De där coacherna får nog sitta med mig när jag läser beskedet till exempel. Fast ändå undrar jag lite, nu vet inte jag hur det är i olika län och så, men här i Linköping godkänner åtminstone soc läkarens sjukskrivning även när försäkringskassan inte gör det, så ja, jag kom väl fram till att ett liv på soc visserligen inte är ett värdigt och anständigt liv, men åtminstone ett liv, och att föredra framför att spruta hjärnsubstans över försäkringskassans lokaler.

Det lär ju komma en rejäl självmordsvåg framöver. Och handläggarna, mellancheferna, myndighetspersonerna, de påminner om soldater som deltagit i massmord: jag lydde bara order och mitt land. Krigsförbrytare.

Men nej, nej, nej, de får aldrig mig, för att citera Asta Kask.

Slut

Pheeeww! Hemma efter en hård dags arbete, känns det som. Och det är ju faktiskt en ganska skön känsla.

Blankett till FK ifylld och klar, och min arbetsterapeut postar den åt mig (så himla skönt att äntligen få förståelse för att en sån liten grej kan vara så svår och göra så stor skillnad). Sen är jag väl skeptisk, men jag litar på dem på Neuropsyk ändå. Inte för att de kan garantera något, men hyfsade odds ska jag väl ha. Ja, att få halv sjukpenning alltså, är det jag pratar om.

Det där med universitet var visst inte så  klart som jag trodde, isåfall blir det på någon annan instituiton än den historiska, och ja det är väl inte den jag skulle ha valt om jag kunde välja fritt heller, men hmm, ja det kanske inte alls blir universitetet, kan bli vad som helst typ. Sa att både matte/fysik och litteratur/skrivande intresserar mig, och huvudsaken är att det blir något med en intellektuell utmaning. Och när, ja det vet jag inte.

Sen ska jag väl få hjälp av nåt slags coacher ett slag med att få ordning på min skalle och mina papper, skönt det, då kanske jag inte måste använda bloggen som kom-ihåg-lapp längre.

Imorgon tillbaka till Neuropsyk igen, då träffa sjusköterskan bara, ta blodtryck och det där.

Men något  mer särskilt för mig att tänka på och hålla reda på ska det väl inte vara nu. Jo förresten, möte på ardako på måndag. Måste fixa fika… Men efter det… lite lugn och ro kanske? Ja jag vet, jag kan inte direkt påstå att jag varit upptagen på sistone, men jag har ändå haft väldigt mycket i huvudet.

Håhå jaja, nu blir det snart vårrullar igen. Min mathållning är en liten smula enformigt men det är ju gott och relativt nyttigt…

Lite kryptiskt kanske

Får inte tag på V idag, har abstinens! Men MS ringde för att ge mig sitt nya nummer och det var skitlänge sen jag pratade med honom så det var skoj… Men jag önskar verkligen att  mina vänner kunde vara lite mer rädda om sig själva ibland.

Idag har jag faktiskt orkat småplocka lite lite grann, och fått i mig mat. Med vilopauser emellan visserligen.

Det finns *räknar* 1, 2, 3, 4.. ja fyra tror jag, saker som bekymrar mig och som jag börjar älta så fort jag inte säger åt mig själv på skarpen, men i alla fyra fallen är det så att det inte tjänar något till att tänka på det just nu för det ligger ändå inte i mina händer i nuläget. Det enda jag kan göra är att vara beredd. Men det blir ju lite ängslig väntan av det.

Har mailat och bett om tid hos psykologen på neuropsyk för i ett par av fallen kan det nog hjälpa att få bolla det med en  professionell utomstående. Så vet jag hur jag ska agera när det blir dags.

Humöret svänger lite hela tiden här… Lyssnar på 70-tals Alice Cooper och ska nog se Kalle och chokladfabriken om en timme eller när det nu var. Som jag kom fram till igår: det skadar aldrig att tänka på Johnny Depp! Har filmen på dvd men ja, dvd-spelaren blev utsliten av att visa Buried Alive tio gånger på raken och säger nu envist: No disc! Jag säger joo det finns det visst men han  bara stirrar argt tillbaka…

Ja, jag pratar med min dvd-spelare.

Åh och nu är det Street Poetry (Hanoi Rocks) i cd-spelaren, underbar låt! Jag skriver på en hel del poesi nu, fast det blir väl lägenhetspoesi…

Fan, det är synd att alla ska bo så långt bort, har mina vänner utspridda överallt men inte så många här i närheten. Filmsällskap vore najs annars.

Lite lugnare

 

Såhär vackert vinterväder var det idag. Som sagt, då är det inte så dumt att sitta hemma förkyld och titta ut genom fönstret.

Jag ser ljusare på framtiden än vad jag gjort på många år, sa jag på Neuropsyk igår och det är sant. Det är en lång väg kvar men jag tror att det finns ljus i slutet av tunneln.

De rekommenderar mig att ta en ny rond mot försäkringskassan. Det här var något annat än sjukskrivning, stadigvarande ersättning av något slag, på 50%. Jag var/är tveksam pga mina erfarenheter med FK, jag menar, jag hade ju intyg från två läkare, arbetsterapeut, sjuksymnast och psykolog senast, men de säger ändå på neuropsyk att de tror jag har en bra chans, att de skriver intyg därifrån och jo, alla i det där teamet är fantastiska, så jag kommer nog följa deras råd. Den 13 januari har jag samlingsmöte med folk från alla olika ställen.

Chefen ringde från jobbet idag, tydligen väntar en julklap på mig där! Gulligt! Jag sa att eftersom jag knappt varit där på sistone och nästa vecka är min sista, så kommer jag dit så mycket/när jag kan då, inte nödvändigtvis efter mitt schema.

Ja, såna här saker har jag inte haft ro i kroppen att skriva om. Men det är ju också en del av livet.

 

Imorgon får jag kränga en diktsamling! Mycket lägligt! Och väldigt roligt när någon vill köpa. 40 spänn närmare Oscarshamnsresa.

Skrev ännu mer idag, men det blir ju mer låttexter än dikter…. Fast bara att jag skriver och faktiskt blir nöjd är ett smärre mirakel.

Sen vid halv fem tog jag propavan och gick och la mig, övertrött men kan ju absolut inte sova utan dem nu… Och sen har jag varit vaken ett par timmar nu. Fast, jag är ju krasslig så, jag tror på att följa vad kroppen säger åt mig.

Hilfe dock, inga julklappar fixade än och jag törs ju inte gå på stan i julruschen.. Men det löser sig väl det med.

 

Det är underbart och outhärdligt med känslorna, jag klättrar på väggarna och VÄNTAR. Känner mig galen. Lycklig, skör, ångestfylld. Hoppfull och förtvivlad, ovärdig och bäst.

Men just nu när jag har sovit och fortfarande har propavan i kroppen är jag lite  lugnare. Men jag fixar inte att tex titta på teve eller följa nyheter. Musik och diktande och besatthet är vad som gäller. Man måste ju älska det, men det känns som om man ska sprängas.

Måste man leva i verkligheten också?

Jahapp, tre timmars sömn bidde det bara fast jag var och är så trött. Men nu har jag försökt somna om i tre timmar och det är två timmar kvar tills jag måste gå upp, så det kändes lika bra att sätta sig med kaffe och Nyhetsmorgon.

Måste nämligen fejsa lite verklighet och gå till Neuropsyk idag. Arbetsterapeut 09.30 och sjuksköterska 10.00.

Det känns verkligen som att jag haft semester, varit bortrest på någon psykedelisk resa, sen i lördags, och nu känns vardag bara konstigt.

Ibland tycker jag att mitt liv har innehållit osannolikt många bisarrheter, sammanträffanden och sjuka grejer i största allmänhet. Och att det blir ett mönster av alltihop. Svårt att inte bli lite religiös av det.

En till bild måste jag slänga upp här. Jag ser förjävlig ut men det gör inte mannen bredvid mig direkt.

 

 

Nu är den gigantiska frågan hur jag ska fixa pengar till resa, hotell och konsert i Oskarshamn i början av 2010. Det MÅSTE gå! Önskar jag hade nåt värdefullt att lämna till Pantbanken eller nåt men det har jag ju inte… Ingen som vill ge mig modelljobb, skribent eller korrekturläsarjobb eller som bara vill sponsra mig? =/

Julklappar får mainly bli att baka kakor. Då kanske jag har råd med några paket cigg och lite mjölk. Jag var sparsam i helgen men det hjälper inte mycket när man inte har så många slantar från början.

Varför kan inte poeter bli rockstjärnor? Eller ska jag bli den första? Nu har jag ju inspiration iallafall, fast det blir mer låttexter än dikter, söker en man som kan göra musik till mina texter men jag har höga krav.

 

Jag längtar mig fördärvad efter att få råd och hälsa att leva rock´n´roll liv alltid och inte bara några få gånger om året…

Nattinatt

Arton minuter kvar tills Nip/Tuck. Det är sjukt hur mycket sjuka grejer de får in i den serien, när man tror att  de inte kan överträffa sig själva lyckas de ändå komma med något ännu mer bisarrt i nästa avsnitt. Och jag är lite sjuk i huvet så jag gillart.

 

Om det går åt helvete med Chuck Bass kan jag tänka mig att dejta Christian Troy

 

Har inte blivit av att preppa för imorgon än, men jag ska inte till neuropsyk för 14, så jag hinner imorgon. Fast man tänker som bäst om såna grejer nattetid, såna insomnianätter då man ändå på vissa nivåer är skärpt. Men nej, efter Nip/Tuck ska jag försöka sova.