Ofelia Eriksson

Posts Tagged ‘pick up’

Pick up (raggning)

Jag längtar tills nästa vecka är över. Bara den här veckan somvarit en lindrig upptakt har tagit knäcken på mig. Och vinterdeppet börjar komma. De vill ha mig på så lite mediciner som möjligt under utredningen dessutom, så knapra stesolid funkar inte heller. När den är klar ska jag däremot börja med mitt antidepp, fluoxetin, igen. Har haft uppehåll ända sen januari men nu är det bäst att börja med det i tid för jag kännerav de tidiga tecknen. De två första veckorna mår man ännu sämre, men sedan vänder det långsamt.

 

Det är lite på grund av det här jag redde ut mina kärlekstrubbel extremt tydligt, visst känns det tråkigt nu med men att ha det att grubbla över och vara osäker om den här perioden som kommer skulle inte ha varit hälsosamt.

Det suger dock att det inte finns några bra lediga män i min ålder. De som har förmågan att vara bra pojkvänner har andra redan lagt beslag på. Sen finns det massa chodes som inte håller med om det, men de har missat andra viktiga bitar och förstår inte varför de alltid hamnar i kompisfacket, det gäller för män att gå in med en sexuell frame från början. Om det här låter förvirrande, det här är lite pick up-termer, sånt jag skrev för ett par dagar sen att jag skulle återkomma om . Lyssna på  P1-dokumentär där jag medverkar här! Folk är för snabba att döma ut pick up-kulturen, de tror att det är som i The Game (av Neil Strauss), men den svenska varianten enligt Charismatic revolution är lite vettigare och ja, mer svensk. det finns mycket knas men också mycket som  är värt att ta till sig.

 

Som nu, okej jag är inte helt där än, men jag jobbar ändå på att snart landa i “Next!”  istället för att kämpa för något hopplöst och dött. Dock är jag inte så himla sugen på att ut och ragga, inte på krogen iallafall, och på nätet, helgon typ, ursäkta om det låter skrytsatmenjag överöses av så mycket raggningsrepliker där att det blir urtråkigt. Alla skriver ju samma gamla saker.

 

När man går till sina tjejkompisar för råd är de ofta alldeles för optimistiska, att ha tillgång till ett helt forum av främmande män med stort intresse för ämnet var en stor tillgång för man fick ärliga konstruktiva svar, som kanske inte var vad man ville höra men vad man behövde. Nu hänger jag inte där längre dock, kände att jag fått ut det jag ville och tänkte “Next!” om intresse.

Mr White är social

Jag trodde att en dator på tåget skulle fungera som social sköld mot kallpratare men det kanske istället är en talking piece? Fick spendera sträckan norrköping-kolmården med att diskutera datorer med en man i övre medelåldern. Tur att jag inte är alltför ångestig idag, det var inte så hemskt även om jag blev lättad att han skulle gå av så fort.

 

(Här hade jag skrivit ett långt stycke men kopplingen bröts, förssöker återskapa det ur minnet)

 

Inom pick up finns en teknik som kallas “smile like a retard”, att le helt överdrivet hela tiden typ. Jag har börjat tillämpa den ute i den där jobbiga offentliga världen som jag börjat vistas mer i på senare tid, sen jag börjat arbetsträna. Mot busschaufförer, kassörskor, socsekreterare ( i telefon, det funkar där med), servitörer och alla andra man tvingas interagera med, och faktum är att man får ett bättre bemötande. Jag gör det inte för att jag är en hurtig optimistisk människoälskare utan tvärtom, men det funkar och gör vardagen lite lättare, det är som ett smörjmedel för kommunikation.