Ofelia Eriksson

Posts Tagged ‘soc’

Gonatt

Ursäkta dåligt bloggande idag, har inte haft så mycket att tillägga utöver det jag skrev imorse helt enkelt. Dagen blev som planerat, förutom att fåtöljen tar vi imorgon istället, nog lika bra för min stackars rygg som är jättearg över att jag burit upp soffa på vinden idag… Ytterligare en dos ritalina per dag, faktiskt tänkt som insomningshjälp, sen ev börja med melatoninbaserad medicin om två veckor. Inte godkänd inom högkostnadsskyddet än tyvärr men hoppas soc betalar ändå.

Dagens bästa var ett enkelt litet mail som hållit mig på gott humör hela dagen!

Underbart att känna sig lugn

Jaa, här sitter jag kvar och gonar, slappande blev det.

 

 

Såhär ser mitt skrivbord ut nu efter att jag var tvungen att tömma allting från fönstrena (även om det sen visade sig vara i onödan). Har inte orkat ställa tillbaka, enda anledning att stressa med det är egentligen att blommorna måste få ljus, men nu är det ju ändå mörkt så…

Jaa, har tre lugna veckor framför mig, sen är det ju dags att börja arbetsträna igen. Skönt med dessa tre veckor, glad att jag fick full sjukskrivning februari ut (inte av jävla FK, men av läkaren och det accepterar soc). Inte mycket inplanerat  alls, ska försöka stressa ner och komma ikapp på samma gång liksom, ta saker i lugn takt. Skönt att jag faktiskt kan känna så på riktigt nu! Åtminstone på dagarna, då concertan verkar. Började förresten med en eftermiddagsdos ritalina också igår, så nu ska även kvällarna bli bättre! =)

Skulle vara arg, om jag orkade

Har varit hemma idag. Man mår ju inget vidare, kort sagt. Men åtminstone är det den sista dagen på denna förhatliga månad. Inte för att jag direkt ser fram emot ca fyra månaders vinter men november är ändå allra värst, då allt bara blir sämre.

Fick brev från soc idag om att jag måste börja redovisa kontoutdrag. Blir så arg! jag är trött på att bli misstänkt för fuskare hela jävla tiden, jag är en ambitiös, ärlig och sjuk människa, kan inte alla jävla myndigheter bara fatta det en gång för alla och lämna mig ifred? Man kan bli paranoid för mindre.

Börjar tänka på valet. Piratpartiet har det varit misstänkt tyst om sen EU-valet, och blir det meningslöst att rösta på dem kanske man skulle rösta på något annat. Funderar till och med på att rösta på Vänsterpartiet för första gången på tolv år, enbart för att få nåt som balanserar hetsjakten på sjuka och arbetslösa.

Ska bli ännu noggrannare med att alltid bara använda kontanter, de jävlarna ska inte få mer inblick i mitt liv än absolut nödvändigt.

Och apropå det måste jag betala räkningar, har försökt samla mig för det i tre dygn nu, men det går inte.

Nu ska jag vila, hoppas att jag somnar och blir av med några timmar.

Misslyckande

Jag tog mig inte iväg till festen. Har dåligt samvete givetvis, men MF är bra, jag kan säga precis som det är och hon förstår.

Hoppas jag kan träffa henne snart ändå och fira henne.

Dagen har bara gått åt till att pyssla om min hälsa. Jag vet att alla inlägg är deppiga just nu, men om ett par veckor vänder det förhoppningsvis. Och jag vill lite gå i bräschen för att tala öppet om depression och andra psykiska problem, så många lider i tysthet men jag har modet och styrkan och stå för det och det är jag stolt över.

Tog mig nyss samman tillräckligt för att skriva en att göra-lista. Men hmmm, pengarna räcker inte till allt som står på den… Julklappar till minst 13 personer, bröllopspresent, tågbiljetter, konsertbiljett, musikalbiljett… På soc? Plus alla räkningar som är extra mycket denna månaden. Bröllopspresenten får jag nog köpa i mellandagarna och vänta med musikalbiljetten och hoppas att den inte säljer slut. Och till julklappar kanske jag bakar kakor eller nåt. Nöden är uppfinningarnas moder. Men jag tycker faktiskt att man kunde få en liten extra slant till jul från soc, inte mycket, bara så det inte blev en stor ångestgrej av det. Särskilt för barnfamiljer.

De andra sakerna på listan som inte kostar pengar ska jag försöka börja beta av imorgon. Söndagar brukar ju vara bra dagar för mig.

Avtrubbad

Idag en normal dag, jobb och inget annat. Bra för att skingra tankarna? (Från jävla I, från utredning, från årstiden, från ekonomin.)

Har fått in pengar, men inte sett till nåt brev från soc med beskedet, hmm…. Frågan är om jag eller dem har klantat sig.

 

Glor på Nyhetsmorgon. Ursäkta, men, är det någon som ens lyssnar när de berättar om X antal människor som dödats i Afghanistan eller Irak? Dels för att det är så vanligt och man blir avtrubbad, dels för att det inte angår mig mer än random krig i Afrika som jag inte ens känner till. För mig åtminstone blir det ungefär som att se vädret, man hör orden men upptäcker sen att oj man glömde lyssna…

 

Ska ta och betala räkningar och se hur fattig jag är sen.

Dum klantig fegis är jag idag

Jag hade tänkt gå till vårdcentralen och styra upp med allting nu på morgonen men valde, föga förvånande, att snooza istället. Tanken på det där gör mig helt panikslagen. Inte mindre än tre grejer att fixa är det, varav självklart det med sjukskrivningen är största katastrofen. Hur kan jag vara en sån här megaklant?

Kan visserligen bero på att allt som rör sjukskrivningar, FK, soc och liknande tycker jag är så sinnessjukt jobbigt så när jag har ordnat det för tillfället förtränger jag det tills det är dags nästa gång. Jag hoppas min soctant förstår att det var ett honest mistake och inte drar in mina pengar, då är det ju skapligt ännu mycket mer panik.

Hjälp nu blir jag paranoid och tänker att jag inte borde skriva ut det här i bloggen för att myndigheterna kanske sitter och läser och spionerar….

 

 

Nästan skönt med jobb idag. Vill ha distraktion. Gärna mer photoshopjobb som man får pyssla med ett slag.

Imorgon är det sjukgymnasttid. Eller var det arbetsterapeut? Ja arbetsterapeut. Nu har jag ju arbetsterapeut både på jobbet och har träffat en på smärt-och rehab, men utredningen ska ju göras grundligt och denna gången är det väl enannan vinkling. Tycker att jag är rätt välförtjänt av den där titeln expertpatient. Och shit, apropå det är det en enkät jag borde fylla i och maila min gamla personliga coach…

 

Det är tur att det finns kaffe och stesolid.

Råd till de utförsäkrade

Jag gjorde rätt i att ge upp och inte offra energi jag inte hade på att  överklaga till Länsrätten när jag fick blankt nej från Försäkrinskassan förra året trots intyg från två olika läkare, arbetsterapeut, psykolog och sjukgymnast. Hade jag nu fått rätt i Länsrätten, hur surt skulle det inte ha varit att sen bli av med sjukpenningen igen pga de nya sinnessjuka reglerna?

Nåja, ska man vara extremt cynisk så blir det åtminstone rättvisare nu, när alla får gå till soc och det inte beror på vilken handläggare och “försäkringsläkare” man tilldelas.

De utförsäkrade frågar vad de ska leva på, och jag kan svara dem att socialbidrag eller er partner, så är det. Och förvänta er inte att klara er enligt vad medelsvensson anser som att klara sig. Men det går att överleva. Och med FK ute ur era liv kan det faktiskt bli en lättnad med socialförvaltningen. Att vara på botten och inte ha något att förlora. Se bara till att ge upp framtidsdrömmar, om ni hör till den stora gruppen som inte kan rehabiliteras tillbaka till heltidsjobb. Räkna inte med samhället.

Är ni singlar, förlika er med att behöva avstå från kärlek om den är på distans, för ni kommer inte ha råd med resor, och räkna också med avstå från att flytta ihop med den du älskar om du inte vill bli helt beroende av honom/henne eller om din partner inte har råd att försörja er båda.

Ja tack, höja socialbidraget låter bra

Några människor med hjärta och empati skriver debattartikel  om att socialbidraget måste höjas. Det har de rätt i, det har inte höjts åtminstone sedan 2005, jag vet inte hur löneutveckling och BNP och sånt har sett ut sen dess, men några kronor mer borde man väl ha fått? Och så skriver de om det faktum att vi är många som lever på det år efter år, precis såna som mig, för sjuka för att jobba (heltid), nobbade av FK. Eller de som blir utförsäkrade nu. Trots att socialbidraget är beräknat för att vara något man lever på tillfälligt. Samt om barn som växer upp i familjer som lever på soc, att de inte får en rimlig uppväxt. True. Inte fan skulle jag våga skaffa barn utan en man med inkomst nog åt oss alla.

Men, en sak tycker jag är dåligt, och det är hur de pratar över huvudet på oss. Hur svårt skulle det ha varit att hitta en socialbidragstagare som medskribent till artikeln?

Hata FK once more

Aftonbladet har faktiskt en vettig och angelägen debattartikel idag. Det där är just den situationen jag är/var i. Det är fortfarande samma skit, men jag har slutat kriga med FK, de har knäckt mig, säga vad man vill om soc men de försämrar inte min psykiska hälsa och även om det inte är många pengar, så är de pålitliga, här i Linköping med min handläggare iallafall. Hon kan låta onödigt sur men hon sköter sitt jobb.

Jag frågade FK-människorna på mitt sista mte där samma fråga som ställs i artikeln, vilket är det här mystiska heltidsjobbet som jag skulle kunna klara av med alla mina diagnoser, visa mig! Mummel mummel, fick jag till svar, de kunde inte ens se mig i ögonen.

Stereotyper

För att spinna vidare på förra inlägget…

 

Tänk hur olika man kan presentera sig  själv utan att ljuga. Jag har ofta använt mig av det, dribblat med sanningen för att manipulera och få det jag vill, styra andras uppfattning.

 

• Jag har en rosa blogg, brukar lägga upp dagens outfit och gillar att shoppa. Naturligt blond men förstärker det med lite extra blondering. Hobbymodellar och har inga problem med att visa mig naken. Är singel och har avverkat ganska många män. Gillar Sex and the City och Gossip Girl.

 

• Jag kommer från en akademikerfamilj, övre medelklass. Bor i bostadsrätt. Pappa är doktor i numerisk analys, mamma ekonom. Bror är doktor i nationalekonomi och arbetar på finansdepartementet. Även jag är matematiskt lagd, spelade schack under hela min uppväxt och tävlade i EM och VM. Jag har pluggat litteraturvetenskap, miljövetenskap mm och gett ut en diktsamling. Gillar dokumentärer och läser dagligen minst fyra tidningar.

 

• Jag har gått på soc i fyra år och det här är min tredje period då jag är långtidssjukskriven. Har knaprat antidepp större delen av de senaste fem år, samt stesolid, sömntabletter och andra mediciner. Har ångest och ska utredas för ADHD/borderline. Svårt för socialt liv, och  de flesta av mina vänner har också erfarenhet av psykiska problem. Har aldrig haft ett heltidsjobb längre än tre månader i sträck.

 

Alla de där beskrivningarna är sanna. Och det finns oändligt många andra varianter än de här tre.

Så, var kategoriserar folk mig? För det är så, människor behöver kategorisera för att hantera verkligheten. Jag har alltid fått höra att jag är konstig, men jag har aldrig fått en konkret förklaring på varför, och jag har frågat så många, så många gånger. En teori jag utvecklat är att det är just det där att jag upplevs som udda för att jag inte passar in i någon stereotyp kategori.