Ofelia Eriksson

Posts Tagged ‘Stockholmsmiljö’

Välfärdens barnbarn

Dagen har blivit precis som jag ville. Läste nyss ut sista delen i Fogelström-serien jag hållit på med. En gedigen generationskrönika ( i Stockholmsmiljö, vad annars) av våra (mina) mor- och farförädrars generation, de som föddes 1915-1920. Den sista delen utspelar sig 1976, och det skär lite i hjärtat att läsa om hur sociala orättvisor somm då ansågs utrotade har kommit tillbaka. Fogelström är en författare som jag tycker att alla skrivande människor borde läsa, men särskilt inspirerad av honom är jag ändå inte. Det skulle vara hans sätt att skippa pronomen, det har jag försökt ta till mig ibland. Grejen är att han berättar alltid den vanliga människans berättelse, och det är något som inte intresserar mig så mycket, som jag inte känner mig ämnad för. Jag har ju alltid varit en outsider i varenda sammanhang känns det som.

David var den första människa jag kände gemenskap med. Då var vi 23. Jag berättade det för honom där vi satt under ett tåg, på rälsen, dit han tagit med mig för att lugna ner mig från min panikångestattack.

Sådär tänker jag på honom, en beskyddande människa jag kunde anförto mig till.

 

Glad att det är två lediga dagar kvar. Har haft ont idag med, men nu har det känts att jag läker ihop och då kan man nästan välkomna smärtan. Fått vara stilla och ibland försvunnit in i boken så mycket att jag inte tänkt på hur ont jag haft alls. Men frågan kvarstår och oroar mig, om this is it, att sex timmar i veckan är mitt allra bästa. Hade nästan på förhand bestämt mig att öka arbetstiden efter en månad, men nu vet jag inte. Hur mycket annat ska man klara av? Ska man orka sköta sitt hem? Ska man orka ha något socialt liv? Eller bara jobba och hålla sig vid liv och bo i en illaluktande svinstia och äta skräpmat?