Ofelia Eriksson

Posts Tagged ‘sysslolöshet’

Jag längtar tillbaka

Till en början kändes det bra att komma ut i världen och samhället, men nu saknar jag min schemafria tillvaro innan jag började arbetsträna. Särskilt nätterna, att kunna ställa sig och baka muffins mitt i natten utan att oroa sig för att bli för trött dagen därpå till exempel. Plus att jag sover bättre på dagtid, är lite vampyr på det viset.

Givetvis skulle det vara en annan sak om jag fick lön eller någon sorts ersättning eller om jag gjorde något viktigt, men sysslolöshet på fasta tider och socialbidrag suger, rent ut sagt. Nio timmar, tre timmar tre dagar i veckan, låter säkert som ingenting för de flesta, men för mig känns det precis som när jag var frisk och jobbade heltid, om inte värre.

För vems skull, är frågan jag ställer mig hela tiden. Jag är inte arbetsskygg, jag är alltid mest på av alla och vill ha arbetsuppgifter, så att anklaga mig för det som väl varenda moderat skulle göra duger inte. Man vill ju ha en mening med det man gör, och jag börjar inse att jag gjorde mer nytta för världen innan, för då var jag åtminstone en bra vän som orkade lyssna och vara jourhavande psykolog.

Skulle vilja plugga på distans på deltid, en  hel utbildning, och sen få ett kvalificerat deltidsjobb inom det jag var utbildad för. Fåniga drömmerier…

 

Och nej, så länge man går på soc blir man inte en del av samhället även fast man tar bussen jobbet, hatar måndagar och dödar tid i fikarummet.

Ingen som läser denna blogg som behöver en kontorist tio timmar i veckan? Jag måste bort från där jag är nu, vuxendagis är inte min grej.

 

Inatt vägrar jag iaf ta äckelpropavan bara för dagisets skull.

Ännu en besvikelse

Nähäpp, VTI kan inte ta emot mig som praktikant. Det som skulle bli så bra tänkte jag, med eget kontor, ett intellektuellt stimulerande projekt och ingen jävla sysslolöshet. Vad gör jag för fel? Jag begriper inte att folk inte vill ha gratisarbetare, det kostar nada för  arbetsgivaren liksom. Känner mig väldigt frustrerad över mina framtidsutsikter. Det är tur att en av “de riktiga” anställda på jobbet begriper sig på mig och hjälper mig att få vettiga arbetsuppgifter. Men de räcker ju inte till, fast jag bara är där 9 timmar i veckan. Jag är visserligen ineffektiv jämfört med när jag var frisk, men jag jobbar fortfarande snabbare än genomsnittsmäniskan tror jag. Och har jag ingenting att göra på jobbet börjar man tänka på värken, och ångesten kommer lättare också. Jag är frustrerad över lite grejer som jag inte ska ta upp offentligt också, men jag vill bara nämna att jag vantrivs just nu, till skillnad från i våras då det kändes helt okej.

 

Pappa hade ont i ryggen efter trädgårdsarbete så den nya planen är att tapetsera på fredag. Idag tänkte jag ta en tur till Myrorna och Kretsboden och kolla efter soffa, och så ska jag till apoteket och hämta ut nya medicinen. Har dragit mig lite för det eftersom de två första veckorna brukar vara jobbiga med biverkningar. Annars ska jag inte göra något särskilt idag, pyssla här hemma, kanske träna lite. Är väldigt spänd i axlarna.

TV-avgiften kom igår och satte spiken i kistan för min eventuella resa till Sundsvall.  Det kommer fan aldrig att bli av.

 

Skulle behöva någon positiv händelse eller något att se fram emot.