Verkligheten överträffar dikten
Försäkringskassan. Artikeln behöver knappast någon kommentar. Det är ju ren och skär naziideologi, en dag kommer förhoppningsvis skolbarnen få läsa i sina läroböcker om den här omänskliga skamliga tiden i Sveriges historia och förfäras.
Jag vill ha tillbaka mitt Sverige, välfärdslandet jag växte upp i.Men det var bara en kort parentes, en liten kort period av utopi i historiens ändlösa ondska.
Tags: Försäkringskassan
Det här inlägget var postat torsdag, januari 28th, 2010 kl. 13:32 och är lagt i Media, nyheter & politik. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
18:39 on januari 28th, 2010
Jag skulle hemskt gärna se ett experiment där man delade upp Sveriges befolkning i två delar, de som röstar rött och de som röstar blått. Både grupperna får sedan ansvara för den summa pengar respektive grupp genererar till samhället och dela ut dem enligt med sin egen politik. Röda skulle alltså få röd skatt, vård, skola och bidrag och blåa skulle få blå. Hur många skulle då ändra sin röst?
18:47 on januari 28th, 2010
Det är väl rätt givet? Dee skulle ändra sig hela tiden, fick de ett bra jobb skulle de rösta blått, blev de sjuka sen skulle de hoppa över till den röda sidan, vann de en miljon på lotto över till den blå, gick de i pension till den röda osv…
18:51 on januari 28th, 2010
Själv skulle jag aldrig ändra mig.
18:52 on januari 28th, 2010
och det blir än mer intressant om man får välja en gång för alla och sen inte har chansen att ändra sig.
19:27 on januari 28th, 2010
Jag förmodar också att den disponibla summan för de blå skulle vara högre än för de röda vilket ju kan innebära bättre vård, skola osv. Det skulle alltså inte vara självklart att man som sjuk väljer röda sidan. Röd politik idag förutsätter ju att man har även den blå sidans pengar att röra sig med. Jag vidhåller alltså att frågan är intressant
19:54 on januari 28th, 2010
Kommentarsfältet är till för att användas så tack för kommentarerna men just nu har jag ingen ork att debattera…